söndag 28 december 2014

Sverigedemokraternas perfekta storm

[Är någon av dessa Sveriges nästa statsminister?]

- Sedan förra valet har jag i olika sammanhang, där jag haft en chans att göra mig hörd, kritiserat den etablerade politiska yrkesadelns katastrofala val av strategi för att bemöta sin farligaste utmanare – de invandringskritiska Sverigedemokraterna. Redan för tre år sedan menade jag att den strategin skulle leda till att SD fick 14% redan i valet år 2014. Jag misstog mig med en procent. Efter att SD mer än fördubblat antalet väljare i senaste valet, har paniken nu utbrutit inom såväl den samlade vänstern som den borgerliga alliansen. Man har träffat en överenskommelse som sätter det demokratiska parlamentariska statsskicket ur spel, bara för att nu hindra att SD:s väljare skall få ett inflytande över landets politik.

Det ödesdigra misstag som det politiska etablissemanget begår, är att man på detta sätt stänger ute nästan en miljon väljare från allt inflytande, istället för att övertyga dem om att den egna politiken är bättre och få dem att ändra sig. Man ger helt enkelt upp demokratin och erkänner samtidigt SD i exakt den roll som partiet vill ha – att vara det enda alternativet i svensk politik till den politiskt korrekta värdegrund, som är det politiska etablissemangets gemensamma program. SD är nu i realiteten den enda fungerande politiska oppositionen i landet.

Självklart är detta en drömsits för SD. För dem att gå till val redan i mars år 2015 med en t.f. partiledare och med interna motsättningar och en osäker intern ledarsituation var knappast en önskesits. Nu kan de i lugn och ro ordna upp sin egen makthierarki, hitta nya politiska kandidater bland alla dem som kommer att strömma till, sedan man blivit det enda oppositionspartiet och de kan stärka sin partiorganisation med alla de skattepengar som strömmar in som en följd av att man blivit tredje största parti.

Med en tillväxtfientlig socialistisk och av gamla kommunister stödd S+Mp-regering kommer det mesta i samhället att gå mot det sämre framöver p.s.s. som vi sett i t.ex. Frankrike. Arbetslösheten kommer att öka, skatterna stiger, skolan fortsätter sin katastrofala utförslöpa och våldet i invandrargettona ökar. Samtidigt har de gamla allianspartierna i realiteten förbundit sig att inte opponera. År 2018 kommer SD att storma fram i opinionen kraftigt stärkta av att vara Oppositionen med stort O och med en betydligt starkare kandidatlista och partiorganisation än tidigare. Och tro inte för en sekund att de inte även kommer att får massor av röster från våra nyblivna svenskar efter att vänsterkrafterna haft chansen att visa upp sin politik.

Som om detta inte vore nog har den avgående statsministern valt att fortsätta agera lokomotiv för SD genom att komma med ännu fler obalanserade obegripliga uttalanden som sårar nationella känslor hos väljarna. När man lyssnar till Fredrik Reinfeldts senaste utspel måste man tyvärr fråga sig om karln är riktigt frisk. Att dessa utspel glädjer SD-ledningen torde det under alla omständigheter inte råda någon som helst tveksamhet om.

Mitt stalltips när jag ser hur de övriga partierna nu valt att agera är att SD fortsätter sin frammarsch och nog blir större än både M och S i valet år 2018. Flera av de tynade småpartierna har skrivit under sin dödsdom. Minst två av V, Mp, C, Fp och Kd kommer att tvingas lämna riksdagen. Dvs om inte de etablerade yrkespolitiska partierna träffar en ny ohelig överenskommelse som fjärmar landet ännu mer från parlamentarisk demokrati, när man likt idag inser vartåt det barkar.

Jag kan nu bara se en realistisk utväg för etablissemanget att långsiktigt stoppa SD:s roll som en i framtiden ledande politisk kraft och det är att börja bedriva delar av deras mer nationalistiska och kulturkonservativa politik, så att de inte har tillräckligt att opponera mot. Jag har t.ex. i flera år försökt påverka Kd att fylla det tomrum på den politiska kartan som Reinfeldts Moderater lämnat obevakat, just för att inte det skulle fyllas av SD. Tyvärr lyckades inte jag och andra få dem att lyssna förrän nu när Hägglund i elfte timmen börjar antyda en omprövning. Dessvärre tror jag han är för sent ute. Jag hoppas dock att jag har fel.

Källahttp://antropocene.se/2014/december/sverigedemokraternas-perfekta-storm.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar