- Mina jämförande studier ger vid handen att den stora skillnaden mellan Sverige och Tyskland är att i förbundsrepubliken behandlar man människor som vuxna. Folk får ta mer ansvar för sina egna liv. Människor har mer frihet, som de förväntas kunna hantera. Och det går rätt bra.
Eller, som Horace Engdahl uttryckte saken... "Tyskland är som Sverige, fast för vuxna."
Ta det här med sjukvården. Den fungerar. Du knallar helt enkelt in till en lokal läkare och väntar en stund. I princip alla läkare har öppen mottagningstid de flesta dagar i veckan. Vad gäller sjukvårdens finansiering är det lag på att alla måste ha en försäkring. Är du anställd fixas det vanligtvis genom att arbetsgivaren ordnar den inom det offentliga systemet, kostnaden dras från lönen och man behöver inte bry sig. För den som vill går det dock att ordna privata försäkringar istället, där man kan bygga på med extra skydd. Men redan en offentlig försäkring ger minst lika bra vård som i Sverige – och betydligt större tillgänglighet. Oavsett om du är försäkrad i det offentliga systemet eller privat, så har du rätt god möjlighet att själv påverka vem som skall utföra din vård.
Förra våren var jag på Kreutzbergs kulturkarneval. Tillsammans med hundratusentals människor. Och trots att det pågick ölförsäljning överallt kan jag inte påminna mig att jag såg någon enda skitfull människa. När det började bli extremt mycket folk uppstod automatiskt högertrafik bland fotgängarna. Förbluffad över denna spontana ordning började jag aktivt skanna av min omgivning mer i detalj. Det var fan så att man knappt såg en enda cigarettfimp ligga och skräpa. Däremot var det Party – och folk festade mer och bättre än vad man någonsin brukar göra på svenska festivaler.
Man kan köpa öl, vin och sprit i kiosken på hörnet. Men förbundsrepubliken går inte under för det. Tvärt om, man får mer av mänsklig interaktion och folk förväntas sköta sig – på ett sätt som inte gäller i Systembolagets land, där vi köper på oss så mycket sponken vi har råd med och sedan sitter hemma och trycker i oss den. Man ser visserligen en del fulla människor i Tyskland också (dock färre än i Belgien och betydligt färre än i Sverige). Men det taktik- och hetsdricks liksom inte när tillgången inte är begränsad.
I många tyska delstater får inrökta ölsyltor och barer fortsätta vara inrökta. En barägare får tillåta rökning i sina lokaler – så länge detta tydligt annonseras vid ingången.
Personligt innehav och bruk av lättare droger är de facto avkriminaliserat. Ingen bryr sig, så länge man inte stör någon annan. Och polisen kan ägna sig åt viktigare saker.
Någon motsvarighet till den svenska sexualskräcken finns inte. I Tyskland är porr en verksamhet som alla andra. Och prostitution förekommer under ibland påfallande ordnade former. (Ofta finns kvartersbordeller med en fast kundkrets.) Sexarbetare har medborgerliga rättigheter. Och om det förekommer avarter som trafficking, då är det detta problem som hanteras – inte att samtyckande, vuxna människor byter pengar mot sex.
I Tyskland tror man på kontanter. Det är till och med fullständigt normalt att köpa en bil eller ett nytt kök kontant. Många krogar tar inte kort över huvud taget. Och på tal om pengar och krogar finns det gott om bra ställen där man kommer undan med både förrätt, varmrätt och en öl för tio euro. Vilket leder till att även vanligt folk har råd att gå ut och äta.
Visst, Tyskland har också sina sidor. Men den övergripande känslan är att man i mycket större utsträckning än i Sverige lämnar människor i fred att leva sina egna liv. Vilket fungerar påfallande väl.
Källa: http://henrikalexandersson.blogspot.com/2014/12/sverige-borde-ga-med-i-tyskland.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar