Den svenska konsensusdemokratin

I varje normalt demokratiskt land röstar riksdagens folkvalda ledamöter över hur landet styrs. I många fall gör partierna i demokratisk anda i förväg upp hur man gemensamt skall rösta. Självklart borde varje parti rösta för att i största möjliga utsträckning få genomslag för den politik som man lovat väljarna.

- I första omgången röstar man på det förslag som man själv anser vara bäst. Om den motionen faller röstar man i nästa omgång på den näst bästa förslaget osv. Så fungerar demokrati. När en proposition eller en motion fått flest röster avslutas röstningen och man har ett vinnande förslag.

Förfarandet är mycket vanligt vid t.ex. presidentval i demokratiska länder; om inte någon kandidat får över 50% av rösterna i första valomgången blir det en ny röstning med de två kandidater dom fått flest röster. Om man lagt sin röst på en kandidat som inte gått vidare till nästa omgång kan man rösta på näst bästa kandidat i nästa omgång – så enkelt fungerar en vanlig demokrati.

I konsensuslandet Sverige fungerar dock ”demokratin” helt annorlunda. Sedan SD kom in i riksdagen arbetar de etablerade partierna med alla tillgängliga medel för att motarbeta och stänga ute partiet från allt inflytande. Trots att partiet nu är landets tredje största parti vägrar både allians- och vänsterpartierna att överhuvudtaget förhandla med SD i någon fråga.

När argumenten tryter hänvisar man till ”värdegrund” eller ”alla människors lika värde”. Man hör till leda om 13/87 förhållandet och att ingen skall dansa efter SD’s pipa. Däremot talas det aldrig om att V med 5.7% väljarstöd (alltså förhållande 6/94) stoppar valfriheten och vinster i välfärden. S dansar efter V´s pipa. Likaså skall MP med 6.9% väljarstöd (alltså förhållande 7/93) tillåtas stoppa förbifart Stockholm, bestämma över invandringspolitiken och förbjuda kärnkraften. S dansar efter Miljöpartiets pipa. I dessa fall verkar både pipor och danser vara helt ok.

I den svenska konsensusdemokratin har hitintills politikeradelns trygga tillvaro övertrumfat folkviljan. Man har enkelt och bekvämt kunnat öppna både skattebetalarna hjärtan och plånbok utan att bli ifrågasatt. Aktuellt typexempel är invandringspolitiken som helt styrts av media och de etablerade partierna – folket har aldrig tillfrågats. Politikerna dansar efter etablissemanget och medias pipor. T.o.m. konservativ media som t.ex. SvD har dansat efter samma etablissemangpipor.

Den extrema invandringspolitiken startade redan på Olof Palmes tid men har blivit mer extrem med åren. Fredrik Reinfeldt svek sina väljare med att göra upp med MP om invandringen. Från att ha varit ett konservativt parti med restriktiv invandringspolitik övertog Nya Moderaterna MP´s extrema massinvandringspolitik. Av rädsla för att bli utpekad som främlingsfientlig övertog Stefan Löfvén Reinfeldts ”öppna era hjärtan-politik”. Han t.o.m. övergav den aviserade begränsningen av arbetskraftsinvandringen. Eller för att uttrycka agerandet med mer aktuellt terminologi; både M och S dansar efter MP´s pipa i invandringsfrågan.

Nu när SD på goda grunder fällt regeringens budgetproposition har partiet övergått från att vara främlingsfientligt till att bli nyfascistiskt. Uttalandet från Magdalena Andersson hade varit trovärdigt om hon gjort det innan propositionen fälldes. Men då var SD bara ”främlingsfientligt?

Stefan Löfvén, nyligen gäst i Skavlan, attackerade SD på liknande sätt. SVT hade i vanlig ordning fyllt åhörarläktarna med S- och MP-sympatisörer som ivrigt applåderade Löfvéns uttalande. Kanske en stor andel anställda som agerade publik med övertidsersättning? Uttalandet är bara början på den exempellösa förtalskampanj som 7-klöverpartierna, SVT, SR, övrig media och etablissemang kommer att utsätta SD för fram till 22 mars.

Nu när SD aktivt driver sin realistiska invandringspolitik, som för övrigt stöds av hälften av befolkningen, kallar konsensusdemokratins försvarare det för ett nederlag för demokratin. Jag kallar det för en seger!

På fullaste allvar börjar nu konsensusdemokratins försvarare tala om ändrade röstningsregler för att ”försvara” demokratin; när många tycker som vi gör är demokrati bra och måste försvaras till varje pris. Men om många tycker annorlunda måste reglerna ändras så att avvikande uppfattningar kan avvisas med motiveringen att de står för långt ifrån våra värderingar. Detta är den svenska konsensusdemokratin. Man blir mörkrädd…

Efter den 22 mars får äntligen våra politiker dansa efter folkets pipa!

Källa: http://avpixlat.info/2014/12/14/den-svenska-konsensusdemokratin/
Ref: http://avpixlat.info/2014/12/16/tabun-under-omprovning/