“Tillsätt haverikommission om invandringen”

SvD-kolumnisten Thomas Gür har några för journalistskrået ovanliga hederlighetsmeriter. Han är en av få som erkänt förekomsten av det s k lilla Saltsjöbadsavtalet, en mediekartell om att lägga locket på vad gäller massinvandringspolitikens skadeverkningar. Gür har också gjort kontroversiella uttalanden om att Sverige och svenskar faktiskt finns, har en kultur och rätt till sitt land. Inför massinvandringspolitikens nu nära förestående totala sammanbrott föreslår Gür att en oberoende haverikommission tillsätts med förebild från den som i början av 1990-talet utsågs för att lösa Sveriges dåvarande djupa ekonomiska kris.

- Gür skriver att han vill se en krisgrupp om invandrings- och invandrarpolitiken bestående av en grupp fristående experter som får i uppdrag att se över hela processen från immigration till ett inlemmande i det svenska samhället och med frihet att vända på varenda sten utan att vara handlingsförlamade av termer som Gür menar att det har gått troll i, såsom ”integration”, ”diskriminering”, ”rasifiering” eller ”vithetsnormen”. Krisgruppen ska efter genomfört arbeta leverera förslag på förändringar och reformer över hela fältet som utgår från en ambition att Sverige ska vara öppet för invandrare som vill göra rätt för sig och även en fristad för flyktingar.

Gür menar dock att dessa förslag och den politik den utmynnar i måste vara förenlig med att värna Sveriges samhällsfunktioner och samhällssystem och garantera att dessa inte utsätts för sådana påfrestningar att det uppstår oåterkalleliga skador eller icke önskvärda förändringar. En viktig utgångspunkt och begränsning bör enligt Gür vara kommunernas mottagningsförmåga.

Gür ser den s.k. Lindbeckkommissionen från 1992 som en förebild, namngiven efter dess ordförande nationalekonomen professor Assar Lindbeck, med uppdrag att analysera och föreslå åtgärder för att komma till rätta med den djupa ekonomiska kris som Sverige då upplevde.

Gür nämner också Lindbeck som en god kandidat att leda eller i varje fall ingå även i en haverikommission om den svenska migrations- och integrationspolitikens sammanbrott. Gür utvecklar inte varför men den som följt Lindbeck vet att han är en av få ekonomer som varit tydlig med att Sverige inte kommer att klara nuvarande offentliga välfärdsåtaganden med den låga sysselsättningsgrad som råder inom det asylrelaterade invandrarkollektivet, en av få som inte styrd av en egen politisk agenda ljuger om att massinvandringen på något mirakulöst sätt skall komma att löna sig i någon icke närmare preciserad framtid.

Gür höjer samtidigt ett varnande finger inför tillsättandet av ledamöter i en sådan kommission. Det är enligt honom angeläget att undvika att gruppen infiltreras av vänsterliberala s.k. forskare danade i Södertörns högskolas anda som satt i system att analysera dessa frågor ur ett verklighetsfrämmande vänsterdogmatiskt perspektiv med begrepp som ”strukturell diskriminering”, ”den andre” osv. Gür nämner inga namn men skriver att “den insatte förstår vilka namn som därmed exkluderas“.

Vid sidan av Assar Lindbeck, föreslår Gür nationalekonomerna Torsten Persson och Birgitta Swedenborg och statsvetaren Olof Petersson. Vi får hoppas att det är ett rent förbiseende att Gür inte nämner Tino Sanandaji som borde vara självskriven i sammanhanget.

I ett annat ledarstick i SvD samma dag påminner Sanna Rayman om det som på nyspråk kallas försörjningskrav för anhöriginvandring som 2010 infördes av den borgerliga Alliansregeringen. Kravet omfattar dock endast en procent av de femtio till hundra tusen anhöriga som varje år anländer till Sverige som sekundärinvandrare till asylinvandringen. Övriga 99 procent försörjs precis som innan “kravet” infördes av de svenska skattebetalarna.

Rayman deklarerar en from förhoppning om att Moderaternas nytillträdda partiordförande Anna Kinberg Batra ska ha menat något som liknar allvar med att skärpa försörjningskravet för den invandrare som vill ta sina anhöriga till Sverige. Moderaterna har tillsatt en arbetsgrupp som ska se över partiets migrations- och integrationspolitik. Detta efter att man gjort något av ett katastrofval i höstas där man tappade mängder av väljare till Sverigedemokraterna.

Det senaste beskedet är dock att Moderaternas kvarvarande tappra sympatisörer får ge sig till tåls tills efter sommaren innan de får några skarpa besked om på vilka sätt, om några, partiet avser att förnya sin migrations- och integrationspolitik. I skenet av den fingertutt som bidde av Moderaternas förra arbetsgrupp i dessa frågor 2009, är det inte helt lätt att dela den optimism om ett tillnyktrande inom Moderaterna som kan skönjas i Raymans ledarstick.

Skäligen from framstår Raymans förhoppning om att de fyra Allianspartierna ska kunna resa sig ur askan av sitt nederlag och formera ett trovärdigt regeringsalternativ på dessa och andra politikområden till valet 2018, eller eventuellt tidigare om den nuvarande rödgröna minoritetsregeringen faller i förtid på eget grepp. Och det möjligen där de borgerliga kan skönja en strimma hopp, inte i de egna partiernas förtjänster utan i de rödgrönas tillkortakommanden.

Ett troligare scenario är emellertid att valet 2018 blir en upprepning av valet 2014 där återigen endast ett parti, Sverigedemokraterna, blir valvinnare. Beträffande Moderaterna är risken t o m påtaglig att man i valet 2018 av Sverigedemokraterna frånhänds platsen som Sveriges näst största parti. Det ska till en synnerligen skarp u-sväng som resultat av den nu tillsatta moderata migrations- och integrationspolitiska arbetsgruppen för att säkerställa att så inte blir fallet.

Källa: http://avpixlat.info/2015/02/07/tillsatt-haverikommission-om-invandringen/