Men det finns ett annat och helt annorlunda Sverige. Vi kan kalla det Sverige-Som-Var. Man behöver bara gå tillbaka hundra år eller så för att finna ett helt annat Sverige. Det var en dynamisk, kreativ nation som ledde världen i naturvetenskap, ingenjörskonst, matematik och industri. Dess invånare – minus samerna och finländarna och de där irriterande halvdanskarna i Skåne – var etniskt homogena. De var framförallt intelligenta, uppfinningsrika, ärliga, sparsamma, arbetsamma, samarbetsvilliga och hängivna den generella välfärden. Deras styresform, känd som Folkhemmet, väckte avsmak hos oss som föraktar socialism. Men för Sverige fungerade det. Under en tid.
Så vad var det som hände? Hur genomgick Sverige-Som-Var metamorfosen till Sverige-Som-Är?
Tills för ett par år sedan visste jag inte mycket om svensk historia och kultur. Emellertid ökade min kunskap såväl på bredden som på djupet allteftersom jag redigerade fler och fler översättningar från svenska källor. Och nyligen, sedan jag tog på mig att också redigera engelska översättningar för Dispatch International, har stora mängder av information om inhemska svenska frågor börjat sippra in i mitt medvetande.
Sveriges välfärdssystem begränsas, som alla andra, av demografi. Oavsett om dess administratörer känns vid det eller inte så är samhällen där medicinska framgångar gör att folk lever allt länge, extremt beroende av att befolkningen ökar för att det socialistiska pensionssystemet ska fungera. Detta eftersom man behöver en bas av unga i arbete som betalar skatt för de årtionden av generös omsorg man ger de äldre. Man behöver inte ens bry sig om befolkningsminskningen – till och med för en stabil befolkning är det omöjligt att få fram tillräckliga resurser för att för evigt upprätthålla samma standard för pensionärerna. När befolkningen slutar öka uppstår ett obevekligt tryck på välfärdsstaten som i sin tur garanterar dess slutgiltiga kollaps.
Under dessa rika årtionden när det fanns ett överflöd av unga arbetstagare i skatteunderlaget, var det svenska systemet för äldreomsorg en beundransvärd succé. När man läser om Sverige-Som-Var ser man varför den svenska socialismen sågs som förebild för resten av världens progressivt tänkande människor.
Men det svenska systemet hade inte ha fungerat i så många andra samhällen, det var beroende av de nationella särdrag som är utmärkande för Sverige. För att fungera effektivt behövde Folkhemmet en befolkning som var kulturellt
homogen, och predisponerade för social konsensus.
Systemet håller nu på att rasa samman. Efter att ha läst om Sverige-Som-Var, förstår jag den djupa vrede som sjuder bland medborgarna i Sverige-Som-Är. Om de bara vågade sjunga ut skulle deras strofer lyda ungefär såhär: ”Titta vad vi en gång hade! Hur kunde vi kasta bort detta? Vilket slags förrädare är ansvariga för det tillstånd vårt land har sjunkit ned till?”
Systemet skulle mest troligtvis ha hållit ihop i flera årtionden till, om inte det multikulturella tankeviruset infekterat hjärnorna i Sveriges politiska klass. Genom att bjuda in hundratusentals icke assimilerbara parasiter från Tredje världen, har politikerna garanterat Folkhemmets för tidiga död och förhindrat möjligheten till en mjuklandning för den svenska välfärdsstaten.
Den mest förbryllande aspekten av hela den här smutsiga byken är varför eliterna som styrde Sverige till dess nuvarande bekymmer, någonsin trodde att deras idé skulle fungera.
Det räcker med en hastig blick på de sociologiska aspekterna av migration, man behöver inte ha mer än minimal intelligensnivå för att se att hela detta system var dömt att misslyckas – och att svenskarna, som påpekats ovan, är en ovanligt intelligent ras. Hur kunde de misslyckas med att förstå vilken katastrof som låg och väntade på dem?
Vad är det för fel på dem?
Varför var det så svårt att förstå att somalier och irakier och Kosovobor inte alls är som svenskar? Hur skulle någon med en IQ över rumstemperatur kunna misslyckas med att förutse att nykomlingarna skulle suga åt sig allt de rimligtvis kunde från de svenska välfärdssystemen, samtidigt som de bidrog så lite som möjligt?
Att bjuda in Tredje världen är inte samma sak som att importera finländare eller norrmän eller ens danskar. De ”nya svenskarna” kommer huvudsakligen från rovdjurskulturer, de oupplysta samhällen där alla utanför stammen, eller den närmaste klanen, är objekt som ska exploateras. Ur deras perspektiv är det svenska välfärdssystemet manna från himlen, en gåva som bara väntar på att skördas och konsumeras av familjen och klanen. Vilket byte! Vilket överflöd! Ingen i Puntland eller Karbala eller Pristina hade någonsin upplevt ett sådant överflöd av rikedom, som bara låg där och väntade på att plockas.
Släng därtill in islam i mixen, så får du det nuvarande tillstånd till vilket det moderna multikulturella Sverige har rasat. Trots att allt var så förutsägbart.
Och varför är det fortfarande, tre årtionden senare, så omöjligt att förstå? Processen är i full gång. Slutmålet är klart. Resultaten är matematiskt oundvikliga. Hur kan det komma sig att alla matematiker och ingenjörer som finns i överflöd i Sverige är oförmögna att förstå dessa simpla och grundläggande fakta?
Jag har inga svar på dessa frågor. Sverige är inte unikt, det leder bara den vansinniga huvudstupa marschen ner i den multikulturella gropen, med resten av Västvärlden i blint ledband.
Kanske är det masshypnos. Kollektiv galenskap. En härjande epidemi av politiska prioner i hjärnorna på makthavarna. Multikulturalismens galna ko-sjuka.
Jag kan inte komma på någon bättre förklaring. Kan ni?
Denna artikel är en förkortad version av ett inlägg på Gates of Vienna, 8 maj, och publiceras med benäget tillstånd.
Källa: http://www.d-intl.com/2013/05/19/adjo-sverige-som-var/
Ref: http://nyheteridag.se/socialdemokraterna-om-lagstiftning-mot-flashback-maste-bli-verkningsfullt/
Ref: http://avpixlat.info/2015/02/14/separatism-och-hotkultur-resultatet-av-mangkulturen/
Ref: http://avpixlat.info/2015/02/14/annu-ar-malmo-inte-tripoli/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar