- Politikerna gjorde som vanligt misstaget att utgå ifrån att invandrare i allmänhet har samma norm- och moralsystem som etniska svenskar. Alla människor är ju lika. “Vi” och “dom” är strängeligen förbjudet. Vad regeringen i själva verket gjorde var att underteckna en generös inbjudan till grov och organiserad kriminalitet i aldrig tidigare skådad omfattning.
Berikat sig själva med flotta bilar och feta sedelbuntar
- När arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg drygt fyra år senare panikstoppar etableringslotsarna har flaggskeppet förlist under omständigheter som kommer att gå till historien. Med sig i djupet har det tagit tre miljarder av skattebetalarnas pengar. Miljonerna har flödat okontrollerat, och kriminella “entreprenörer” har kunnat berika sig själva med flotta bilar och feta sedelbuntar i egna fickor. Lotspengarna har finansierat brottslig verksamhet; korruption, bedrägeri, mutor, människosmuggling, utpressning och försäljning av folkbokföringsadresser. Samt terrorverksamhet, som IS (Islamiska Staten).
Både tjänstemän på arbetsförmedlingen och lotsarnas kunder har utsatts för dödshot från etableringslotsarna – hot som i många fall inte har polisanmälts av rädsla för repressalier, berättar Fria Tider.
"Tvingat skattebetalarna att finansiera terror”
- Det sjukaste i sammanhanget är att de politiker som tvingat de svenska skattebetalarna att finansiera Daeshs (IS) och Hamas’ terror anser sig förmer än samma skattebetalare. De har ifrågasatt den människosyn de skattebetalare de tvingat att finansiera terror håller sig med.
De har anklagat samma skattebetalare för rasism, sexism och strukturellt förtryck. De har upprättat handlingsplaner och värdegrunder för att uppfostra de människor vars pengar de konfiskerat – och använt till att finansiera halshuggningar, våldtäkter och korsfästelser – till bättre människor” skriver bloggen fnordspotting.
Varje jobb har i snitt kostat 2,5 miljoner
- Varje låtsasjobb som lotsarna har ordnat har kostat i genomsnitt 2,5 miljoner kronor. Det handlar oftast om sysselsättning som subventioneras med skattemedel: instegsjobb, nystartsjobb, lönebidrag och trygghetsanställning.
De olika anställningsstöden kostar skattebetalarna varje år hårresande 20 miljarder kronor. De senaste fem åren har mer än 73 miljarder skattekronor betalats ut i anställningsstöd till privata företag. Vilka företag som får pengarna är sekretessbelagt av arbetsförmedlingen. Därför kan ingen kontrollera hur de används.
Svensk naivitet i ett nötskal
- Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, som lägger fram en rapport om bedrägerierna i slutet av mars, är de här stöden särskilt attraktiva för den organiserade brottsligheten att suga pengar ur.
“Lagstiftarna hade goda intentioner med anställningsstöden men tänkte inte på att det inte bara är laglydiga företag som ansöker om stöd, utan att även kriminella har bolag som de använder som brottsverktyg” säger Johanna Skinnari, utredare på Brå.
“Tänkte inte på det…” Svensk naivitet i ett nötskal – liksom att tala om “individer” när det är alldeles uppenbart att den här sortens brottslighet följer kulturella mönster och till största delen begås av invandrare.
19,8 miljoner för ett enda jobb
- Av de 6 736 personer som förra året lämnade insatserna i etableringsreformen hade tre månader senare bara fem procent fått ett riktigt arbete helt utan subventioner.
Ett lotsbolag i Gävle klarade under tre år av att ordna ett enda jobb. För detta fakturerade de 19,8 miljoner kronor. Företaget Tolk & Lots Sverige AB i Växjö fick 13,2 miljoner kronor av arbetsförmedlingen, främst för att ordna jobb till nyanlända migranter. Resultat: ett (1) jobb, avslöjar Expressen.
“Alla kräver datorer och frågar vilket märke de får”
- Bolaget ägs och drivs av Matthias Saleh, 67, och kommunpolitikern Sarchel Mohammad, 47, som sitter i Växjö kommunfullmäktige för centerpartiet. Utanför kontoret vajar bolagets flaggor, och på parkeringen står tre blankpolerade Volvo SUV bilar – två XC60 och en XC90 till ett sammanlagt värde av 1,5 miljoner kronor, alla tre registrerade på Lots & Tolk AB.
“Annars går de till våra konkurrenter” påstår Matthias Saleh. “De är så medvetna om alla regler, och de vill ha hälften av de pengar vi får från arbetsförmedlingen.”
“De vill först och främst att vi ska hjälpa dem med att ta hit deras anhöriga till Sverige, sen vill de ha bostäder, datorer och telefoner eller I-pads. Alla kräver datorer, de frågar till och med vilket märke de får. Det har varit så tidskrävande att vi inte haft tid över för att ordna några jobb.”
“Hade kunnat få större vinst utan köp av datorer”
- Matthias Saleh och Sarchel Mohammad erkänner att de trots sitt katastrofala misslyckande med att ordna jobb åt invandrarna har kunnat stoppa åtskilliga miljoner i egen ficka. Men de tillägger:
” Vi hade haft mer vinst om vi inte tvingats köpa alla dessa datorer.”
Mats Skogkär skriver i en ursinnig ledare i Sydsvenskan:
” Välkommen till bananmonarkin Sverige. De senaste fem åren har över 73 miljarder kronor betalats ut i anställningsstöd till privata företag. Vilka som fått pengarna är hemligt. Med tanke på de talrika exempel på grov misshushållning med allmänna medel som kommit i dagen är det enda rimliga att medborgarna får veta exakt hur dessa miljarder använts.
Genom att i sin outgrundliga naivitet eller kanske cynism öppna slussarna för allsköns charlataner har de ansvariga politikerna bidragit till att misstänkliggöra allt vad privat företagsamhet heter.”
67 personer på samma lägenhetsadress
- En av de inkomstbringande lotssysslorna har varit att ragga kunder på asylförläggningarna och sälja folkbokföringsadresser till asylsökande som vill komma bort från förläggningsboendet och få rätt till betydligt större bidragsbelopp i form av etableringsersättning.
I ett fall som uppmärksammades i Norrköpings Tidningar redan i december 2013 hade en lots sålt en och samma lägenhetsadress till 67 personer. En annan lots hade angett en företagslokal som folkbokföringsadress åt 14 personer. Adresser där personerna inte bodde. De som var folkbokförda på de falska adresserna var nyanlända migranter från Syrien, Afghanistan och Somalia.
Fortsatte trots massiv kritik och klagomål
- Expressens granskning visar att arbetsförmedlingen fortsatte lotsverksamheten trots 360 registrerade klagomål och flera avstängningar av lotsar under 2013. Klagomålen fortsatte i ännu större utsträckning 2014 – totalt registrerades 432 ärenden hos myndigheten. Även Riksrevisionsverkets rapport under sommaren 2014 visade på att systemet med lotsar var dyrt och ineffektivt.
“Ur ett arbetsmarknadsperspektiv leder lotstjänsten dock sannolikt inte till att uppfylla de mål och syften som tjänsten och etableringsreformen har” skrev Riksrevisionen.
“Sverige förvandlat till ett paradis för entreprenörer i kriminalitet”
- Men trots att arbetsförmedlingen var medveten om skandalen fortsatte den att betala ut ytterligare 758 miljoner kronor till lotsföretagen under 2014.
“Man har förvandlat Sverige till ett paradis för entreprenörer i kriminalitet. Alltfler multikriminella har insett var de stora pengarna finns att hämta – nämligen hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket” skriver Anna Dahlberg på ledarplats i Expressen.
Den störtsköna generaldirektören som fick sparken
- Generaldirektör för arbetsförmedlingen och ansvarig för skandalen på myndighetsnivå fram till slutet av augusti 2013 var Angeles Bermudez-Svankvist. Hon rekryterades till tjänsten som generaldirektör genom kraftfulla insatser av främst förra centerledaren Maud Olofsson. Olofsson gjorde det till ett vallöfte att ge den s-märkte generaldirektören för arbetsförmedlingen, Bo Bylund, sparken. Värvningen av “en politiskt obunden kvinna” som hans efterträdare blev en prestigefråga för alliansregeringen, och Angeles Bermudez-Svankvist handplockades till jobbet.
“Hon är störtskön” sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) om Angeles Bermudez-Svankvist. Själv skulle han ett par år senare hastigt komma att avgå “av privata skäl”, i juli 2010. Den 25 augusti 2013 fick Angeles Bermudez-Svankvist sparken av Littorins efterträdare, Hillevi Engström (m).
De utgör fyllnadsmassorna i samhället
- Samtidigt som den borgerliga alliansregeringens mångmiljardprojekt går i graven under skandalösa omständigheter arbetar de byråkratiska kvarnarna på andra nivåer och med andra människor. Jag vill ta er med hem till 86-åriga Karin i Stockholm och 82-årige Sven i Halmstad, två etniska svenskar ur den generation som har byggt Sverige. Nu utgör de utfyllnadsmassorna i det svenska samhället. De som ligger längst ner i botten och som vem som helst kan trampa på utan att någon protesterar. Kan dom inte bara dö snart så att vi blir av med problemet.
Karins behov av en penna utlöser byråkratiskt kaos
- Det går ett rakt pennstreck från miljardregnet över kriminella etableringslotsar till Karin, 86. De representerar olika sidor av verkligheten men är förbundna med varandra som kommunicerande kärl. En penna är en mycket liten sak. Men den kan blixtbelysa en samhällsutveckling och ett samhälles kulturnivå.
Karin (fingerat namn) bor på Södermalm i Stockholm. Eftersom hon är rörelsehindrad har hon hemtjänst. Karin har bara en stump kvar av den blyertspenna som hon brukar skriva med och behöver köpa en ny. Hon kan inte själv ta sig till en affär och behöver hemtjänstens hjälp att köpa pennan. För att få hjälp av hemtjänsten i Stockholms stad och på andra platser i landet krävs beslut på detaljnivå, noga beräknat i antal minuter. Planerarna har dessvärre missat att klämma in inköp av blyertspenna i schemamodulerna. Karins triviala behov kommer att ställa hemtjänstbyråkratin på sin spets och utlösa kaos.
Självklart för hennes generation att vara sparsam
- Blyertspennor säljs numera bara i förpackningar om fyra. Det har Karin råd med. Men hon behöver bara en penna, och i hennes generation är det självklart att vara sparsam. För att köpa en enda penna måste hemtjänstpersonalen åka till en butik som ligger längre bort än den butik som Karin efter prövning av biståndshandläggare har fått sig anvisad för sina inköp en gång i veckan. Detta tar längre tid än de minuter som har beslutats för Karins inköp.
Vårdbiträdet tar upp pennfrågan med gruppledaren på hemtjänstenheten. Gruppledaren skickar ett mail till stadsdelen. På stadsdelen fördelas sedan mailet till rätt handläggare. Handläggaren tar i sin tur kontakt med Karin och fattar därefter ett beslut. Skulle Karin redan ha 115 timmar hemtjänst i månaden måste beslutet om penninköp dessutom godkännas av en högre chef. Beslutet specificeras och anges i antal minuter enligt schablon. Sedan skickas det hem till Karin och till hemtjänstenheten.
“Alla minuter måste regelbundet omprövas”
- Annelie Carlsson, vårdbiträde på ett av Södermalms hemtjänstföretag i Stockholm, berättar i Dagens Arena hur det går till:
“På hemtjänstenheten måste en ny genomförandeplan skrivas som detaljerat visar hur man tänker genomföra myndighetens förändrade beslut. Planen undertecknas av Karin, och ett exemplar arkiveras på hemtjänstenheten samt redovisas elektroniskt till myndigheten. Varje beslutad minut föregås av hembesök, och varje omprövning kräver sedan ytterligare kontakt med myndigheten. Alla minuter måste regelbundet omprövas enligt på förhand fastställda regler.”
Mer detaljer om den bisarra byråkratin, och det enorma slöseriet finns här:
Källa: http://snaphanen.dk/2015/03/22/1sondagskronika-vi-och-dom/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar