Homogenitet är folkhemmets förutsättning

Skapandet av folkhemmet och välfärdsstaten är en av det svenska folkets mest anmärkningsvärda bedrifter. Tack vare gemensamma uppoffringar kunde vi säkerställa en grundläggande materiell trygghet åt alla svenskar.

- En grundläggande förutsättning för folkhemmets tillkomst var den höga arbetsmoralen. En generös välfärdsstat kunde bara fungera om alla som kunde försörja sig själva och sin familj också gjorde det. En annan grundläggande förutsättningar var den ömsesidighet som krävdes mellan deltagarna – folkhemmet kom till i en tid av unik sammanhållning. Sverige var fortfarande ett homogent land när byggandet av välfärdsstaten på allvar tog fart på 1930- och 40-talen.


Eftersom välfärdsstaten i så stor omfattning bygger på nationell gemenskap är det av intresse att försöka förstå vad som händer i ett samhälle där folksammansättningen förändras lika drastiskt som skett i Sverige under de senaste decennierna.

Den kanske mest kända studien av hur mångfald påverkar människor och samhällen är E Pluribus Unum av den amerikanske statsvetaren Robert Putnam. E Pluribus Unum är en jättestudie som omfattar 30 000 människor i 41 olika befolkningscentra över hela USA. Resultatet av studien är otvetydigt men var delvis svårsmält för den invandringsvänlige liberalen Putnam.

De flesta tidigare studier av mångfald hade hävdat att mångfalden skulle leda till att människor slöt sig till sin egen grupp. På samma gång som tilliten till främlingar förblev låg eller minskade, skulle den öka gentemot den egna gruppen. Mångfald antogs leda till etnocentrism.

Ett av Putnams banbrytande fynd var att han kunde visa att den beskrivningen inte var korrekt. Mångfald, enligt E Pluribus Unum, skadar inte bara tilliten gentemot andra etniska och kulturella grupper, utan även mot den egna gruppen. Människor som lever i heterogena områden har alltså inte bara lägre förtroende för personen av annan etnicitet än de själva utan även för personer som tillhör den egna etniska gruppen.

Putnam avfärdade även föreställningen att den heterogena omgivningen skulle få oss att sluta oss samman i vår egen grupp. Människor som lever i mångkulturella samhällen blir inte per automatik mer etnocentristiska. Istället sluter sig människor in i sig själva; de har färre vänner, tittar mer på teve, deltar i lägre grad i samhällsaktiviteter samtidigt som mångkulturella samhällen i högre grad präglas av brottslighet och ojämlikhet.

Det är alltså inte ”rasism” som i första hand blir konsekvensen av den mångkulturella verkligheten utan att samhället blir kallare och mindre öppet eftersom att samhällets medlemmar inte längre hyser tillit till varandra eller känner någon gemenskap.

Svenska folket är tyvärr ett träffande exempel på detta. Samtidigt som mångfalden har splittrat vårt samhälle och gjort det mer otryggt är vi mer ensamma, mer individualiserade och har sämre kontakt med vår kultur, våra traditioner och våra rötter än någonsin tidigare. Förtroendet och tilliten till våra medmänniskor minskar dessutom snabbt.

Vad har då detta med välfärdsstaten och folkhemmet att göra?

Det borde säga sig självt att en samhällsmodell som bygger på ömsesidighet, samhörighet och solidaritet gentemot okända människor inte kan upprätthållas i ett samhälle som saknar dessa värden och dessutom snabbt undergräver förutsättningarna för dem.

Markus Jonsson

Källa: Samtiden.nu

Ref: http://www.exponerat.net/homogenitet-ar-folkhemmets-forutsattning/

Ref: http://www.svtplay.se/video/2755975/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-10