Bekymrande självsyn hos medierna (Expressen)

Det som fortfarande skaver när Högsta domstolen sagt sitt om de tre Expressenmedarbetarnas vapenbrott är hur mediernas företrädare hanterar debatten när det är deras egen kår som begår brott.

- ”En helt självklar dom”, skrev jag efter att Malmö tingsrätt för tre år sedan dömde tre Expressenmedarbetare, inklusive chefredaktören Thomas Mattsson, för vapenbrott. Bakgrunden var ett reportage i tidningen om tillgången till illegala vapen i Malmö, där tidningens reporter köpte en pistol på den svarta marknaden som därefter överlämnades till polisen.

Trots att tingsrättens och senare hovrättens fällande domar framstod som självklara beviljades målet prövningstillstånd i Högsta domstolen. Det var något förvånande. Men det fanns vissa argument från Expressenlägret som hade ett principiellt intresse.

Från tidningens håll argumenterades för att det publicistiska syftet borde medföra att innehavet av vapnet var tillåtet. Det hävdades att innehavet inte var ett innehav i rättslig mening, eftersom det var fråga om kort tid. Vidare framhölls att vapeninnehavet var ”socialt adekvat”. (”Social adekvans” är en ansvarsfrihetsgrund, i formen av en säkerhetsventil, som innebär att handlingar som normalt sett är brottsliga kan vara ansvarsfria om det finns ett intresse som tydligt väger över.)

HD fann liksom underrätterna att de åtalade skulle dömas. Invändningen att något innehav inte förelegat avfärdades kort. Argumentet om det publicistiska syftet gavs större utrymme. HD betonade betydelsen av undersökande journalistik för att kunna avslöja missförhållanden och konstaterade att lagstiftningen på olika sätt skyddar mediernas efterforskningsarbete. Därefter framhöll HD dock att det finns ett starkt samhälleligt intresse av att förhindra okontrollerade vapeninnehav och att vapenlagens straffregel uttrycker en sträng syn på överträdelser.

Sammantaget fann HD att det publicistiska syftet inte utgjorde hinder mot ansvar. Påföljden lindrades dock och bestämdes till 80 dagsböter för samtliga tre dömda.

En självklar dom även från Högsta domstolen, således. Journalister har inte något frikort att begå brott för att kunna producera nyheter. Men det finns en sak som fortfarande skaver. Hur mediernas företrädare hanterar när det är deras egen kår som begår brott.

En juridisk pinsamhet, skrev SvD:s dåvarande redaktionschef Martin Jönsson om åtalet. Expressens kulturredaktör Karin Olsson betraktade det massiva mediala stödet för sin tidnings medarbetare i ljuset av kampanjerna för Dawitt Isaak och Schibbye/Persson. KvP:s Per Svensson tog till högstämda formuleringar: ”I själva verket är det därför journalistiken, snarare än journalisterna, [åklagaren] försöker fälla för vapenbrott. Lyckas han formuleras ett farligt prejudikat.”

Nu blev det till slut ett prejudikat. Prejudikatet säger att det inte finns någon straffrättslig gräddfil för journalister. Det ska vi vara glada för. Mer bekymrade bör vi vara över självsynen hos vissa medieföreträdare.

Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/journalister-har-inget-frikort-nar-det-galler-brott_4381889.svd

- Utmärkt, nu är Mattsson utan möjlighet att beträda mark i USA, Kanada och Australien, sannolikt fler länder, där brottslingar av hans kaliber icke äga tillträde. Dock, som sur efterbörd, har fanskapet ända kortfattat meddelat, att man överväger att driva frågan till europadomstolen. Gör det, säger jag, risken att dom ser mildare på brottet, än mesiga rättsväsendet i Sverige, är obefintlig. Expressen försitter aldrig en chans att göra bort sig, därför den absoluta bottenplatsen i Förtroendebarometern 2015,