Elefanten i rummet: islamska skrifternas våldsdyrkan

- I Smålandsposten skriver Lars F Eklund, tidigare kommunalråd i Göteborg och chef för kristdemokratiska idéinstitutet Civitas, en intressant krönika som fångar poänger som inte formulerats tidigare. Eklund lyfter fram tre exempel där allt görs för att dölja islamismens inverkan:

Säpochefen fick i SVT frågan om de som reste till Syrien och Irak och ”blev inblandade i terror” hade något gemensamt. Nej, de kom från olika bakgrunder, platser och så vidare.
Frankrikes president Hollande sa kort efter blodbadet på Charlie Hebdo och judisk butik att det inte hade med islam att göra.
Expressens Mats Larsson skrev i januari att ”massmord sällan har med islam att göra”.

Gemensamt för dessa uttalanden är att man vägrar se elefanten i rummet, att agerandet är inspirerats av islam. Artikeln fortsätter:

Enligt BBC genomförde jihadister bara under November 2014 hela 664 attacker i 11 olika länder varvid 5 042 människor mördades. Detta inget nytt. Muhammed själv genomförde flera krigståg mot icke-muslimer på den arabiska halvön för att tvinga dem till underkastelse. Det är okontroversiellt inom islams historietradition, där han hyllas för sina bedrifter.

När Ayaan Hirsi Ali för flera år sedan sa ungefär detta som svar på min fråga i Axess TV ville jag inte tro det. Är Islam som religion så sammansvetsad med våld att de två inte går att skilja åt? Efterhand har jag börjat förstå att Ali har rätt. Eklund skriver idag:

Människor som avvisar islam är ju enligt Koranen ”de värsta av varelser” (Sura 98:6). Det är legitimt att ta slavar, inklusive sexslavar, som krigsbyte (Sura 4:3, 23:6, 33: 50-52 m fl). Icke muslimer skall tvingas till underkastelse och betala straffskatt (Sura 9:29). Det är inte mina tolkningar. Sunnah och olika Hadith, samt islamiska lärde, i synnerhet inom Sunni, säger i stort samma sak: Alla skall acceptera islam, genom övertalning eller våld (Ibn Khaldun). Alla som står i vägen för islam skall bekämpas ( Ibn Taymiyya). Icke–muslimer får välja mellan omvändelse, underkastelse eller död (Sahih muslim, bok 19). Och så vidare.

Han menar att det som är okunnigt i islamdebatten är att vifta bort våldets centrala roll:

Idag omsätts detta idéarv i praktiken av Islamiska Staten, Boko Haram, Al-qaida, Nusra-fronten, Al–Shabaab, Ansar al–din, Abu Sayiaf–gerillan, Taliban, Hamas och Muslimska brödraskapet. Har verkligen inget av detta med islam att göra? Kulturminister Bah-Kunke anser att skepsis mot islam har med okunskap att göra. Okunskap spelar en roll i sammanhanget. I Sverige är det offentliga samtalet så sekulariserat att vi har svårt att hantera fenomen som är religiöst eller eljest idémässigt inspirerade.

Krönikan avslutas men en fråga:

Kommer då ökad kunskap att leda till mindre kritik mot islam? Knappast. Tvärtom är troligare.

Och jag tror att just detta är skälet till att många offentliga personer ljuger om islams våldsdyrkan. De förstår att om vi säger sanningen kommer konflikten upp i dagen. Då måste vi ta tag i problemet. Hellre då stoppa huvudet i sanden och låtsas som det regnar. Som om det skulle lösa några problem.

Källa: http://erixon.com/blogg/2015/03/elefanten-i-rummet-islamska-skrifternas-valdsdyrkan/
Ref: http://www.sydsvenskan.se/sverige/terrordebatten-i-sverige-blundar-for-verkligheten/