Många minns kanske vilket rabalder det blev när SVT sände första säsongen av äventyrsprogrammet Expedition Robinson. I tidningarna talades det om ”mobbings-TV” efter det att den förste utröstade deltagaren tagit livet av sig. Robinson blev ändå en succé och gick i flera säsonger på olika svenska TV-kanaler och för nu en tynande tillvaro på TV7. Tidigare i veckan visade det sig emellertid att formatet med mobbings-TV inte alls är ute. Det är i högsta grad inne och bedrivs med frenesi bland annat av en politiskt korrekt norrman från Twittermalm.

- Med all rätt var förväntningarna på Jimmie Åkessons comeback högt ställda, och det var säkert många sverigevänner som satt spikade framför TV:n för att följa den första intervjun med honom på nästan sex månader. Men i stället för ett avspänt samtal i en trevlig atmosfär fick vi tyvärr uppleva en upprepning av det äckliga och infantila mobbingbeteende som bär twitterkändisarnas signum och som varit en starkt bidragande orsak till att Åkesson fick sjukskrivas.

Redan före programmet hade vänstern tuggat taggtråd och förfasat sig över att Jimmie Åkesson (rasist, nazist, fascist – välj själva) skulle få bre ut sig i TV på bästa sändningstid. I den så kallade Fredagspanelen satt företrädare för den röda intelligentian redan samma morgon och bräkte ur sig sina farhågor inför intervjun med den utbrände Åkesson. En av dem var Alexandra Pascalidou som hade utbrändheten gemensam med Åkesson: Hon hade fått en ”burn-out” av att folk ville prata till punkt i Ring P1, och tagit en välkalkylerad jippo-timeout på hela fyra dagar. Kulissen var alltså satt redan före programmet, och dramat kunde ta sin början.

På kvällen var det så upplagt för tungviktsboxning mellan Sveriges kanske största politiska gigant i modern tid och en av Skandinaviens populäraste programledare. Under de drygt 20 minuterna intervjun varade skulle vi kunna fått en djupare insikt i hur drevet mot Åkesson urholkade hans motivation och drivkraft som partiledare för Sveriges tredje största parti och vilka strategier han har tillämpat för att ta sig tillbaka. Det började också ganska lovande när han tidigt gick ut med en öppenhjärtlig rak höger och erkände att han gick på antidepressiva mediciner. Vilken annan partiledare som helst som hade avslöjat något sådant hade hyllats för det i pressen i spaltmeter efter spaltmeter.

Med denna ärlighet som utgångspunkt skulle intervjun kunna förvandlats till ett insiktsrikt samtal där man fick inblick i en sargad människas själ, en människa som trasats sönder av ett oförtrutet hat under flera års tid. Och mot bakgrund av att Fredrik Skavlan själv brottas med stressrelaterade demoner och erkänt att han dricker för mycket alkohol och har sömnsvårigheter skulle det kunna blivit ett uppfriskande och ärligt utbyte om vilka offer offentlighetens ljus kräver av unga män mitt uppe i karriären.

Men det blev en match över två väldigt ojämna ronder. I början låg tyngdpunkten på Jimmie som person, och bilden av vad som lett till hans sjukskrivning lyftes fram på ett förtjänstfullt sätt. Bland annat berättade han att det första han gjorde efter sjukskrivningen var att radera Twitter-appen. Bara en sådan sak borde förtjäna stående ovationer eftersom det är fullständigt obegripligt varför man behöver använda sig av Twitter som politiker överhuvudtaget. Det finns andra kanaler att få ut sitt budskap på än via denna imbecilla stolleparad för folk som bara kan vräka ur sig vänsterskruvade enradare.

Vid ungefär hälften av intervjun såg sig Skavlan emellertid föranledd att ta fram PK-vattenpasset och sörja för att intervjun låg i lod med vad hans polare på Södermalm kan tänkas förvänta sig. Han började med att ta upp Åkessons spelberoende – Åkesson kontrade med att det varit hans ventil för att slappna av eftersom han varit så utarbetad att han haft svårt att koncentrera sig på handlingen i en film – och sedan fortsatte det tills det urartade i någon slags mental tårtning.

Skavlans transformation var vidrig att beskåda. Hans ansiktsuttryck förvandlades från den gemytliga Bilbo från Hobbington till den lätt vansinnige Bilbo när han får syn på härskarringen. Eftersom det som vanligt inte fanns något nytt och fräscht att ta fram för att svärta ner Åkesson med drog han upp gamla händelser, där vissa låg över 10 år tillbaka tiden. En kaskad av olika uttalanden från personer som inte var relevanta för samtalet haglade ner över Åkesson: ”judesvin”, hade någon sagt, ”gräshoppor” hade någon annan kläckt ur sig. Av någon anledning drog Skavlan även upp SD:s valfilm från 2010. Och till slut satt man bara och väntade på att han skulle ta en kraftig sving med Sveriges kändaste aluminiumrör också.

Skavlan körde typisk ”guilt by association” genom att försöka länka enskilda händelser till Sverigedemokraterna som parti. Det var lite som om han skulle intervjuat Mulla Krekar och med samma logik hela tiden försökt koppla ihop alla terrorattentat som utförs i Allahs namn till islam genom att säga ”gång på gång ser vi hur enskilda personer begår brott i islams namn, säger det ändå inte något om din religion?” Ni kan tänka er själva vilket ramaskri det skulle blivit. Han hade kunnat lämna in sin avskedsansökan samma kväll.

Men vi får försöka ha lite förståelse för Skavlans beteende. Genom att återigen dra upp gammal möglig skafferimat kan han nu ta en segerpromenad mellan ryggdunkande PK-anhängare som bildar häck och skjuter salut nästa gång han tar sig till fots från bostaden på Åsögatan till favoritvänsterstället Urban Deli vid Nytorget på Söder. Hade han visat medmänsklighet mot Åkesson hade resultatet antagligen blivit just uteblivna ryggdunkningar och bortvända ansikten från företrädare från mobbningsvänstern.

Som en förklaring till varför han drog upp gammal skåpmat i programmet har han i efterhand förklarat att han var tvungen att göra det för annars hade han varit den första som intervjuat Åkesson som inte gjort det!? Ett fantastiskt resonemang: Så i stället för att visa upp en svällande politiskt oberoende chockbonge och gå i bräschen för en uppriktig journalistik visade han sig när det verkligen gällde bara vara en PK-grå massmedial liten runkmus.

Jimmie Åkesson vann hursomhelst bägge ronderna mot Skavlan, men det är egentligen oviktigt. Det allra viktigaste är att Jimmie Åkesson är tillbaka på banan igen. SD och Åkesson kommer att tuffa på även i de kommande opinionsundersökningarna oavsett vilka metoder politiskt korrekta nymfparakiter som Skavlan tar till. Det här var bara ett litet gupp på vägen till 20 %-strecket i opinionsundersökningarna och platsen som Sveriges näst största parti. En Skavla gör ingen sommar för SD:s politiska motståndare, oavsett hur lågt de flyger för att hitta nedsättande epitet.

Efter programmet översvämmades Skavlans FB-sida med negativa reaktioner på intervjun. Granskningsnämnden samt dess norska motsvarighet skall ha blivit nedringda av upprörda tittare som inte gillar vuxenmobbing på bästa sändningstid. Det märkliga är att folk som Skavlan inte verkar förstå det minsta att folk har en inbyggd känsla för ”fair play” och att intervjuer som den här bara ökar på sympatiyttringarna för SD.

Skavlan lät ett gyllene tillfälle gå sig förbi utan att förstå det. Kanske han inser det någon gång långt in i framtiden när han sitter där med fötterna på fotpallen och kärringlikören i handen och tittar igenom sina gamla TV-framträdanden i ett Sverige som har nyktrat till och kommit på rätt köl igen. Men då är det för sent att komma tillbaka och ställa saker och ting till rätta. Livet går inte i repris, och det gör inte en karriär som licensfinansierad mobbare heller.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Källa: http://avpixlat.info/2015/03/31/en-skavla-gor-ingen-sommar/

Varför granskar inte journalisterna islam?

Islam har i dagens västerländska samhälle fått en plats i samhällsdebatten som hade varit helt otänkbar för bara 20 år sedan, skriver Bertil Malmberg.

- Går vi ännu längre tillbaka, säg till 1960-talet, så nämndes islam i stort sett aldrig i mediernaa eller i det dagliga samtalet. Skälet till denna förändring är naturligtvis dels den markant ökade islamiska aktivismen runtom i världen alltsedan Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie 1989, dels det stora antalet migranter från muslimska länder, som kommit till Sverige och många andra västländer främst sedan 1990-talet. Debatten får bränsle genom ett stort antal spektakulära händelser med koppling till islam.

Åsiktsspridningen är stor. Företrädare för islam, liksom ett antal ledande västerländska politiker och akademiker, hävdar att islam är ”fredens religion” och att den väl låter sig förenas med modern demokrati. Denna sida av debatten vill gärna göra en tydlig distinktion mellan islam och ”islamism”, det vill säga politisk islam. De hävdar oftast att de terrorister, som säger sig utföra sina handlingar i islams namn, inte har något med islam att göra eller att det ”bara är en liten minoritet, som kidnappat islam”. På så sätt försöker man friskriva islam från varje koppling till de blodiga händelserna. Denna sida av debatten hävdar också ofta att det finns eller håller på att utvecklas en ”europeisk” islam, väl lämpad för det moderna västerländska samhället.

Andra, inte minst intellektuella ex-muslimer med gedigen kunskap om och erfarenhet av islam, ser den som en inte bara en religion utan även en totalitär ideologi. De menar att de våldshändelser som nästan dagligen rapporteras från Mellanöstern, Afrika eller för den delen Europa är starkt kopplade till islams grundläggande tankar. De menar att rörelser som al-Qaida, IS och Boko Haram med flera handlar enligt islams påbud.

Alltför ofta används enstaka verser ur Koranen som stöd för de olika ståndpunkterna. Alltför sällan hör man någon referera till andra delar av de centrala islamiska skrifterna. Mot denna bakgrund finns goda skäl att diskutera, eller om ni så vill analysera, islam utifrån tillgängliga fakta utan att förfalla till Koran-exegetik. Man behöver inte traggla sig igenom den allt annat än lättlästa Koranen och 1000-tals hadither för att förstå vad islam handlar om. Det räcker med att ta del av två nutida dokument, Kairodeklarationen och Ammanbudskapet samt ett medeltida dokument sharia, vilken de båda andra hänvisar till.

”Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter i islam” (CDHRI) antogs 1990 av samtliga medlemmar av OIC, det vill säga samtliga muslimska länder. Deklarationen finns lätt tillgänglig och det är ingen svårighet att ta del av och analysera den. En analys finns här.

Jag nöjer mig här med att konstatera att de två avslutande artiklarna entydigt säger att samtliga mänskliga rättigheter (MR) ska underställas sharia och att sharia är enda källan för tolkning av dessa rättigheter, vilket effektivt sammanfattar Kairodeklarationens budskap. Detta innebär att de mest grundläggande mänskliga rättigheterna som religionsfrihet, åsikts-och yttrandefrihet samt likhet inför lagen för män och kvinnor oavsett religion förvägras. Bara det faktum att samtliga muslimska länder valde att ta fram sin egen deklaration om MR inom islam borde lända till eftertanke, då det visar att man inte accepterar FNs deklaration om MR (UDHR). Det är samtidigt ett erkännande av att islam inte är kompatibel med UDHR.

Ammanbudskapet undertecknades så sent som 2006 av ledande företrädare för alla betydande grenar av islam i konsensus (ijma) och innehåller därför enligt islamisk doktrin ett antal bindande uttalanden. Bland undertecknarna finns de främsta lärda vid al-Azhar-universitetet i Kairo och de främsta ayatollorna i Iran. De har klart uttalat exakt vad en muslim förväntas tro på och underkasta sig. Detta innebär bland annat att de ska lyda sharia enligt en av de erkända lagskolorna, och tro på Koranen som Allahs direkta ord.

Sharias centrala roll inom islam framgår tydligt av ovan nämnda nutida dokument. Eftersom de antagits av de främsta företrädarna för islam bör de ses som uttryck för mainstream islam och alls inte för åsikter inom en ”liten minoritet”.

De delar av sharia som har särskild betydelse vad avser MR finns översatta till svenska i kapitel 8 i denna gratis e-bok  (där finns även länk till originalet på engelska). Av dessa dokument framgår att religion och ideologi är hårt integrerade inom islam.

Mot bakgrund av dessa obestridliga fakta finns det skäl att ställa ett antal frågor.

Politiker och företrädare för medierna brukar ofta säga sig företräda och försvara mänskliga rättigheter. Hur kan det då komma sig att de aldrig tar upp dessa graverande fakta om en totalitär och anti-demokratisk religion/ideologi? Journalister säger sig ofta ha viktiga uppgifter i att granska viktiga förhållanden i samhället. Varför gör man ingen seriös och ärlig granskning av dessa graverande fakta? Man stoltserar gärna med att man ägnar sig åt ”grävande journalistik”. Varför gräver man inte fram fakta om en ideologi som är ett direkt hot mot vår demokratiska samhällsordning?

Varför klarar man inte av att koppla samman, utan de vanliga undanflykterna, närmast dagligen förekommande grova våldshandlingar med islams doktrin, trots att denna koppling är minst sagt uppenbar?

Är man så skräckslagen för att bli klassad som ”islamofob” eller ”rasist” att man inte har intellektuell förmåga och ryggrad att inse att dessa epitet saknar grund och enbart används för att hindra seriös granskning av islams förfärande agenda?

Var finns den religionshistoriker eller islamolog som vågar visa moralisk ryggrad och intellektuell hederlighet att tala om sanningen om islam utan denna ständiga postmoderna relativisering av vad islam står för?

Källa: http://www.d-intl.com/2015/03/24/varfor-granskar-inte-journalisterna-islam/


- Det är lättare att granska Sverigedemokraterna.  som utnämnts till vänster-slöddrets, PK-hordernas, gammelmedias, och 7partiets gemensamma spottkopp. Inklusive föraktet för över en miljon individer, som sympatiserar, stödjer och röstar på detta parti. Det enda som har oppositionsstatus i Absurdistan's riksdag (#riksnatt), sedan "lägg-dig-ner-och-DÖ"~överenskommelsen skapades mellan demokratiföraktarna, dvs vänsterminoriteteten s/mp, och dess lydhundar, ryggradslösa Alliansen.

- Man är numer desperat i DÖ-dens väntrum. Nu nödgas "godhets-hatets" s k ' kulturelit' t o m kalla in mysnöjets fredags-TV-lismare, norrbaggen Skavlan, för att via SVT anfalla under än mer skändliga former. Tack för valarbetet, alla gratis opinionsjobbare i vänsterhärket, 'You Get Hell', PK-monopolister!

Samtidigt i det post-demokratiska samhället...

Jag är fascinerad av hur politiker försöker rationalisera och förklara bort att deras röstande i riksdagen inte stämmer överens med vad de rimligen kan antas tycka.

- Det kan handla om små saker, som härom dagen när förmenta frihetspartier som M och C röstade mot att upphäva kravet på danstillstånd.

Det kan handla om att sälja sig för makt. Som Miljöpartiet – som röstar mot sin egen politik när det gäller energi, miljö och övervakningsfrågorna.

Men att sälja sin själ för att få sitta i regeringen är i vart fall ett svek som går att begripa. MP valde makten framför principerna och hedern.

Ett större mysterium är vad de borgerliga partierna håller på med.

Å ena sidan kritiserar Alliansen – med rätta – regeringen för dess skattehöjningar och ekonomiska politik. Samtidigt är man bundna av Decemberöverenskommelsen att rösta för denna ruttna politik i riksdagen. Utan att vinna något eller få något tillbaka.

(De borgerliga skall inte för ett ögonblick tro att S känner sig bundna av DÖ, om Alliansen vinner valet 2018.)

De enda som vinner på vårt rådande, märkliga politiska tillstånd är sossarna. I sak och i makt. Alla andra (utom SD) säljer ut sig Big Time.

Men det riktigt allvarliga är faktiskt inte sveken – utan att man kortsluter hela det demokratiska systemet.

Då skall man inte bli förvånad om missnöjda väljare går till det enda parti som inte är en del av detta sorgliga maktkluster. Tyvärr.

I en demokrati måste folk nämligen ha olika alternativ att välja mellan. Även om det så bara är mellan pest och kolera.

Källa: http://henrikalexandersson.blogspot.com.tr/2015/03/samtidigt-i-det-post-demokratiska.html

Den demografiska revolutionen

Under åtta år med Reinfeldt ökade antalet invånare med utländsk bakgrund med 678 000. Om utvecklingen fortsätter i samma takt är gruppen redan om 20 år i majoritet bland invånare under 45.

- Sedan Statistiska centralbyrån i veckan publicerade färsk befolkningsstatistik kan nu åtta år med Reinfeldt och Alliansen summeras. Samtiden har dykt ned i siffrorna för 2006 till 2014.

Vi väljer att fokusera på åldersgruppen 0-44 år då det är denna grupp som definierar Sveriges befolkningsmässiga framtid. Äldre invånare skaffar sällan barn, varför dessas demografiska avtryck på det framtida Sverige är försumbart.

Med ”utländsk bakgrund” avses personer som antingen själva är utlandsfödda, eller har minst en utlandsfödd förälder.

Antalet invånare i åldern 0 till 44 år, födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar, har minskat med 167 000 under alliansens två mandatperioder. Samtidigt ökade antalet invånare med utländsk bakgrund med 419 000 (678 0000 sett till samtliga ålderskategorier).

Skillnaden mellan de två grupperna har alltså minskat med hela 586 000, från 2,3 till 1,7 miljoner. Idag har mer än var tredje invånare under 45 i Sverige utländsk bakgrund. Fortsätter trenden i nuvarande takt kommer en majoritet att ha utländsk bakgrund redan om 20 år.

Vi vill vara tydliga med att den ”svenska” eller ”utländska” bakgrund som kan mätas i statistiken inte nödvändigtvis säger något om en individs nationella identitet. Men det oomkullrunkeliga faktum att den omfattande invandringen ökar på segregationen, gör att den demografiska trend vi kan se tveklöst är en tydlig indikator på hur snabbt Sverige segregeras.

           ©Affes statistikblogg

Källa: http://samtiden.nu/13343/den-demografiska-revolutionen/

Ref: https://affes.wordpress.com/2015/03/28/folkutbytet-accelererar/

Ref: http://anette-elvelin.blogspot.com.tr/2013/10/ett-helt-folk-och-dess-land-forsvinner.html

Ref: http://www.d-intl.com/2015/03/26/sverige-2015-sa-blev-vansterns-utopi-ett-mardromssamhalle/

 Folkutbyte - Bilderberggruppens Hemliga Vapen

                            Goodbye Sweden!

Någonting är ruttet i svensk politik!

- Igår hade liberala Nya Listan i Vellinge sitt årsmöte i Skanör. Som krydda på tillställningen hade vi förmånen att få lyssna på ett kort föredrag av docenten och f.d. riksdagsledamoten för moderaterna Anne Marie Pålsson på ämnet ”makt”. Pålsson, modern till ”Rut-avdraget”, blev kanske ändå mest känd för via sin bok ”Knapptryckarkompaniet” 2011, som beskriver hur politiska partier idag har kommit att förvridas från arenor för politisk diskurs som formar partiets gemensamma politik, till ett redskap för partiledarens maktutövning. Pålsson delger oss sin egen upplevelse av hur känslan av att ha makt kan vara berusande och drar slutsatsen att politiker i ledande positioner som har fått mycket mer, än henne själv, av den varan kan gå mycket långt för att ha möjligheten att förbli i maktens centrum. Pålsson menar att Reinfeldt, såsom många andra i hans position, bara belönade med avancemang, de som var fullständigt lojala, smickrade och fjäskade. De som vågade opponera sig mot någon policy hamnade direkt ute i kylan. Partiet har, såsom många andra i Sverige, fyllts med nickande ja-sägare.

Detta för tankarna mer till auktoritära politiska system än till en demokrati och de demokratiska spelregler som man förväntar sig inom en svensk partiorganisation. Riksdagsledamöterna representerar folket och vi förväntar oss inte att de ska vara en partiledares knähundar, utan istället fritänkande, frispråkiga och otvungna aktörer både inom partiernas respektive diskurs och efter eget hjärta i riksdagens kammare. Pålsson konstaterar att Sverige är nästan unikt i sin avsaknad av maktdelning. Vi har ingen författningsdomstol, vi har ingen andra kammare, vi har inte maktdelning statsminister – president, våra folkomröstningar är svåra att initiera och nästan aldrig bindande. Pålsson ser gärna till Schweiz som ett föredöme där folkomröstningar är både lätta att initiera och bindande. Dessa kan till och med upphäva beslut i folkförsamlingen. I Sverige däremot kan den sittande statsministern för en majoritetsregering mer eller mindre föra sig med diktatorsliknande fasoner utan att det finns några spärrar.

Pålsson delgav oss sina egna erfarenheter av Reinfeldts beteende. Som exempel lyfte hon fram när riksdagsledamoten Karl Sigfrid opponerade sig mot beslutet att ge FRA de befogenheter de åtnjuter idag. Ett möte med hela den moderata riksdagsgruppen sammankallades under vilket Reinfeldt initierade och sedan lutade sig tillbaka för att presidera över en form av vuxenmobbning som man inte trodde var möjlig i vår folkvalda församling. Efter statsministern trädde 20 lojala ledamöter fram för att i tur och ordning lägga ut texten om vilken låg och usel människa Sigfrid var, för att knäcka hans psyke och tvinga honom tillbaka in i fållan, vilket till slut också blev resultatet. Piskan hade vinit och ingen som deltog kunde missa vad som hände om man hade en avvikande åsikt. Pålsson betonar att man inte kan förvänta sig att någon ska stödja hennes berättelse, vilket är helt logiskt, för om de gör det så förlorar de sin politiska karriär. Tack och lov då att vi har politiker som docent Pålsson som har ett liv att återvända till när den politiska gärningen är fullgjord och som följaktligen kan våga låta sig vägledas av sitt kurage.

Reinfeldts ord till den församlade moderata riksdagsgruppen bör chocka varje sann demokrat. Han spänner ögonen i de församlade och ryter till:

”Vad tror ni att ni är? En remissinstans? Ni är här för att göra som jag säger!”

”Knapptryckarkompaniet”, som utkom via förlaget Atlantis, stoppades efter första upplagan av förlaget, utan vidare motivation, trots god försäljning. Pålsson låter påskina att hon har sina misstankar om att det har förekommit påtryckningar från högsta ort. Den finns tydligen fortfarande som e-bok, så jag kan bara rekommendera er att ta del av den på det viset. Det är en helt nödvändig läsning!

Källa: https://monskrabbe.wordpress.com/2015/03/26/nagonting-ar-ruttet-i-svensk-politik/

Vem har den egentliga politiska makten i Sverige? ”Knapptryckarkompaniet” är en personlig och analytisk skildring av makten i riksdagen av den före detta moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson. Intervjuare: Anita Kratz

Mera: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svensk-journalistik-lider-av-systemfel_4412667.svd

Söndagskrönika: Aktiv bostadskonfiskation

Drömmer du om en egen bostad? Har du stått i bostadskön i 15-20 år och tycker att det snart borde vara din tur? Är du pensionär och vill byta till en mindre lägenhet för att få lägre hyra? Eller är ni en trångbodd barnfamilj som behöver större?

Glöm det. Nästa offer som svenska folket tvingas till i den heliga massinvandringens namn är rätten till en bostad. Politikerna har till sin oerhörda överraskning upptäckt att det inte finns bostäder till de mer än 100 000 utlänningar som släpps in i Sverige varje år.

Behovet dubbelt så stort som tillgången

- Under förra året invandrade 126 966 personer. Samtidigt påbörjades byggandet av 38 500 nya lägenheter.  Siffrorna går inte ihop. Men det är inte antalet bostäder som är huvudproblemet. Det är det importerade behovet av bostäder som följer med massinvandringen som har skapat en kris som blivit alltmer akut.

Asylsystemet har totalhavererat
-Asylsystemet har totalhavererat. Bloggskribenter och invandringskritiker har varnat i flera år, för döva öron. Onsdagens SVT Uppdrag granskning vittnar om haveriet. Samir, 25 år, från Syrien sitter liksom tusentals andra migranter fast i ett ekorrhjul där man måste ha bostad för att få delta i etablering. Men för att få bostad måste man ha en inkomst. Och för att få en inkomst måste man ha en bostad.

Hela artikeln: http://snaphanen.dk/2015/03/29/sondagskronika-aktiv-bostadskonfiskation/

SD:s triumf väntar runt hörnet

Sverigedemokraterna (SD) är omvittnat skickliga politiska taktiker. Nu senast har SD:s partiledare Jimmie Åkesson fått hjälp av Skavlan att göra sin comeback på den politiska arenan. Självklart har detta retat gallfebern på SD:s belackare, främst vänstern och stora delar av journalistkåren.

- Det är riktigt roligt att se förtrytelsen hos denna skara och där man till och med ifrågasätter om Sveriges Television (som sänder det populära programmet Skavlan) skall ”hjälpa” Åkesson och tillåta att han uppträder hos Skavlan. Det är ju något oerhört att omfattas av idén att det svenska public servicebolaget SVT skulle gå in och regissera ett mycket populärt Tv-program och till och med förbjuda en svensk politiker att delta.

Det är på det här sättet det ofta börjar när repressiva, odemokratiska stater vill begränsa yttrande- och pressfriheten och uppmanar public servicebolag att frångå principerna om objektivitet och saklighet.

Vi vet i skrivande stund inte exakt vad Åkesson kommer att säga om sin framtid annat än att han nu åter träder in i partilivet och att han förhoppningsvis successivt skall arbeta sig tillbaka i gammal god form. Med det opinionsläge som råder och de möjliga framtidsutsikterna för SD finns mycket som talar för att Åkesson vill sitta kvar som partiledare till efter nästa val. Några förhållanden, minst tre, talar starkt för att SD:s framryckning i opinionen kommer att fortsätta;

1. Den s.k. Decemberöverenskommelsen är sjuk, en cancersvulst! Den strider mot parlamentarismens och demokratins principer och den innebär en kapitulation från de traditionellt borgerliga partiernas sida. Dessutom bygger den på en illusion, nämligen att SD inte finns! Man kan dra paralleller med det biologiska livet. En kropp strävar efter att göra sig av med det sjuka på det ena eller andra sättet och så blir fallet även nu såvida inte småpartiernas, KD, C och FP, dödslängtan är så stor att skönheten i ett kollektivt självmord överskuggar allt annat. Det kan inte heller uteslutas att den aktuella överenskommelsen kan anses rättsstridig, det vill säga strida mot våra konstitutionella regler.

2. När moderaterna, under Fredrik Reinfeldts ledning, tog ett rejält kliv till vänster öppnade sig ett utrymme på ”högersidan” för att använda ett gammalt slitet och i det närmaste överspelat begrepp. Kristdemokraterna (KD) hade ett gyllene tillfälle att fylla en del av tomrummet. Allianssamarbetet och de böjda nackarna inför Reinfeldts dominans omkullkastade dock detta tillfälle. Partiledaren Göran Hägglunds avgång öppnar nu upp för förnyelse av ett parti som aldrig lyckades bli ett kristdemokratiskt dito enligt europeiskt snitt.

Den blivande partiledaren, Ebba Busch Thor, förefaller kunnig och gör ett fräscht intryck. Två egenskaper som torde behövas vid ett försök till nödvändig förnyelse. Dock har man redan kopplat strypsnaror runt hennes unga nacke och ändarna i dessa snaror hålls av några bigotta och inkrökta partigängare som nog har svårt att stava till förnyelse. Vi måste ha i åtanke att de politiska partierna är lika obenägna till förändringar och intriganta som de värsta byråkratier. Vi såg vad som hände med Pehr Gyllenhammars inhopp i Folkpartiet en gång i tiden och nu nyligen med Lars Adaktusson i KD. Även om den unga Busch Thor skulle vinna en kommande maktkamp kommer en sådan att ta mycket energi och inte minst tid. Det finns skäl tro att partiets saga är all.

3. Våra snabbt tilltagande problem, sammanhängande med massinvandringspolitiken, börjar nu bli uppenbara för såväl de flesta etablerade partier som för media. Att för dessa att hastigt byta fot låter sig dock inte göras utan det blir fråga om läpparnas otydligt mumlande bekännelser utan några som helst konkreta krafttag.

Problemen är många och till synes oöverstigliga; det kraftiga inflödet av invandrare nästan helt utan kontroll från den havererade migrationsmyndighetens sida, undermålig gränskontroll i allmänhet vilket gör att vapen och droger flödar och personer med onda uppsåt lätt slinker in i landet. En dag utan ett huligan- eller maffialiknande mord är snart en raritet, getton spridda över hela Sverige där djungelns lag råder och den materiella förstörelsen är ständigt pågående och som slukar offentliga resurser i form av polis, brandkår, ambulans, sjukvård, skola mm.

En allmän uppgivenhet och slapphet har etablerats där gällande lagar inte tillämpas och landet fylls på med personer som inte har rätt att vara här. Även en stor del av skolproblemen har sin grund i invandrarbarn och ungdomar utan uppfostran och tillsyn som sedan blir en utmärkt rekryteringsbas för såväl huliganverksamhet som mycket grov kriminalitet.

Att de etablerade partierna och en stor del av media nu visar förtrytelse över att Jimmie Åkesson tillsammans med Skavlan får regissera sin egen återkomst till offentligheten är ju en sak. Att SD fått rätt i sin kritiska syn på invandringspolitiken och överlevt de värsta angreppen som i modern tid riktats mot ett politiskt parti och dess ledande företrädare är naturligtvis etter värre. Finns det skäl tro att belackarna ”i närtid”, som det heter på det obehagliga politikerspråket, plötsligt kommer att se sanningen i vitögat och göra helt om? Knappast!

Allmänheten däremot kan varje dag följa det svenska förfallet och politikernas svammel och lögner. Ingen undgår heller att se hur morden och våldet i övrigt ständigt trappas upp. Mot denna bakgrund är det en ganska ofarlig gissning att SD:s stöd i valmanskåren kommer att fortsätta öka. Ett resultat vid nästa ordinarie val till Riksdagen på över 20 procent ligger då inom högst rimligt räckhåll.

Med tanke på hur Åkesson, Mattias Karlsson med flera framstående företrädare för SD agerat och uppfört sig trots kompakta och hänsynslösa attacker från ett näst intill samordnat etablissemang vore de värda att få njuta framgångens sötma och dessutom skriva svensk politisk historia som kommer att finnas i annalerna långt efter att vi glömt alla deras ojusta vedersakare.

Olof Hedengren, civilekonom (DHS), jur kand., fd bankir

Källa: http://samtiden.nu/13185/sds-triumf-vantar-runt-hornet/

Inget lärt om invandringsmotstånd

Hur svårt det kan vara att förstå varför de invandringskritiska partierna går framåt i Europa framgick vid ett lunchseminarium vid den gröna liberala tankesmedjan Fores den 22/1. Trots att en erfaren före detta partiledare och socialminister samt en aktiv sociologiprofessor deltog klarnade inget.

- Anledningen till det intetsägande lunchsamtalet var att Fores släppt en antologi om invandringmotstånd i Sverige och Europa – European Populism and Winning the Immigration Debate, redigerad av doktoranden Clara Sandelind. Hon deltog tillsammans med medförfattaren professor Mikael Hjerm, stiftelsen Expos vd Daniel Pool och en viss ”bleeding heart liberal”, Bengt Westerberg.

Westerberg har fortsatt att kvalificera sig som massinvandringsförespråkare, nu senast genom den statliga utredningen Främlingsfienden inom oss som han gjorde 2012 på uppdrag av Reinfeldts regering. Folkpartiledaren, som är också känd för sin principiella och tevesända ovilja att sitta i soffor med meningsmotståndare, har annars en gedigen bana inom området ökad invandring oavsett konsekvenser (se bloggen Mörkläggning och boken Exit Folkhemssverige) sedan 1990-talets början.

Vid det aktuella lunchsamtalet bidrog Westerberg med att kalla de invandringskritiska partierna för ”kultur- och nationalchauvistiska” förutom att de var främlingsfientliga. Däremot ville han inte kalla SD:s väljare för rasister, även partiets väljare vädjar till de lägsta instinkterna hos människan sa han. Alltid något. Dock inflikade såväl professorn och doktoranden att ingen vet vad svensk kultur eller nation består av. Westerberg nickade men såg lite bekymrad ut.

De slutsatser man kan dra efter att ha lyssnat en dryg timme på dessa forskare och debattörer är två:

För det första: forskarna som arbetar vid Umeå, engelska Sheffields och Stockholms universitet (sociologiprofessor Jens Rydgren var sjuk men bidrog ändå med råd om hur SD kan motarbetas) är att dessa akademiker inte ens för en sekund upprätthöll idealet av den oberoende forskaren. Tvärtom ville de alla ge sina goda råd om hur de drygt 800 000 SD-väljarna i senaste valet, och nu betydligt fler enligt Novus, ska fås att inte fortsätta rösta som de anser enligt vårt demokratiska system.

Att debattörer kan ha den partiska inställningen och att arrangören Fores (med band till invandringsliberala Migro) vill få ut sina synpunkter är givetvis rätt, men inte ska offentligt finansierade forskare ta partipolitisk ställning i denna grad som Sandelind och Hjerm visade öppet utan minsta tillstymmelse till akademisk självinsikt, objektivitet eller hederlighet.

Den andra slutsatsen handlar om hur en debatt som denna (vilken sänds i SVT Forum 23/1 kl 12.30 och sedan ligger kvar på www.svtplay.se) kan pågå i 90 minuter utan att en enda gång beröra de praktiska problem som gör att väljare går till dessa ”paria- partier”, en beteckning som statsvetaren Ann-Cathrine Jungar använde i samtal med Samtiden nyligen.

Budskapet från Westerberg, Pool och de övriga var att folk röstar fel. De problem väljarna möter och som fått dem att lägga sin röst på ett ytterst marginaliserat och föraktat parti som SD nämndes inte en enda gång. Bara snack. Någon verkstad syntes inte runt eller i Fores fullsatta sal bland kulturkåkarna på Mariaberget, Södermalm där FI fick 12 procent.

Obegripligt men tyvärr sant att angelägna samtal om så pass viktiga ting som migration och demokrati kan pågå utan att verklighetskontakt. Dessa forskare och debattörer talade om det enkla folket som förletts av elaka smarta populister istället för att rösta med den goda eliten som förr. De hade rätt, alla invandringskritiker fel. Inget lärt, inget tänkt. Ingenting. Bara luft. Nada.

Källa: http://samtiden.nu/8960/inget-lart-om-invandringmotstand/

Be om ursäkt för Eskilstunafobin, NU!

Den 13 mars publicerade polisen i Södermanland ett pressmeddelande där man skrev att moskébranden i Eskilstuna den 25 december 2014 inte var något attentat. Fredrik Wallén, kommunikationschef i Polisregion Öst uttalar sig:

- ”Den samlade utredningen bedöms av polisen utesluta ett ‘attentat’ mot moskén utifrån. De uppgifter som kom till polisen, medan polis- och räddningsinsatsen vid själva branden fortfarande pågick, om att någon eller några personer skulle ha kastat in något i moskén och sprungit från platsen kan avfärdas. Det finns ingenting i utredningen som styrker att det handlar om något annat än helt obefogad ryktesspridning bland åskådare på platsen.”

Polisen har gjort en omfattande förundersökning och menar att ”genom de tekniska undersökningar och mängden av förhör kan det uteslutas att branden startat genom att något kastats in i lokalen och det finns inga uppgifter alls i utredning som pekar på att för moskén utomstående personer funnits i den när branden startade.” Så branden startade inte genom att någon kastade någonting i moskén och de som fanns i moskén och kunde ha orsakat branden var alla församlingsmedlemmar. Någon lekte med tändstickor istället för att be till Allah.

Vilka var då dessa personer som ägnade sig åt det som polisen kallar ”obefogad ryktesspridning”? Vilka var dessa personer som anklagade Eskilstunaborna för att ha bränt ner en moské? Ordföranden för Islamiska förbundet i Sverige, Omar Mustafa, verkar ha vetat alla möjliga saker innan polisens förundersökning var avslutad. Bland annat beskrev Omar Mustafa moskébranden som ett ”terrordåd” samtidigt som han anklagade någon från att ha gått från ”ord till handling”. Det är idag okänt vem denna aktör är som har gått från ”ord till handling”. Med tanke på att Omar Mustafa visste så mycket om vem som låg bakom branden vore det konstigt om polisen inte hade förhört honom.

En annan ryktesspridare var justitieminister Morgan Johansson vars första uttalande lydde:

”Det är ett avskyvärt illdåd, och jag hoppas att de skyldiga kan gripas. Motivbilden är ännu inte klarlagd, men det är svårt att tro annat än att detta grova våld riktades mot muslimer som grupp och islam som religion. Det är ett fegt angrepp på religionsfriheten och på enskilda människor. Det kan vi inte acceptera i Sverige. Vårt land måste stå upp mot främlingsfientlighet och islamofobi och för grundläggande mänskliga rättigheter. Våra tankar går till de skadade.”

Jonas Sjöstedt skrev helt enkelt på Twitter:

”Upprörande och sorgligt med den anlagda branden i moskén i Eskilstuna.”

Hade Jonas Sjöstedt själv försökt bränna upp moskén eller visste han någonting som polisen inte kände till? Gustav Fridolin var ännu mer säker på sin sak än Sjöstedt:

”Idag blev Sverige kallare. Attacker mot lokaler där människor utövar sin tro har inlett de allra mörkaste kapitlen i vår historia. Det är en attack mot vår demokrati och alla oss som är Sverige. Vi måste visa att vi som tror på öppenhet och humanism är så många fler än hatarna. Det kräver en aktiv politik mot islamofobi och annan rasism, inte minst i skolan.”

Det verkar som om Gustav Fridolin känner en rasist som försökt bränna ner moskén i Eskilstuna. Polisen måste verkligen förhöra Gustav Fridolin så han avslöjar vem denna rasist är. Man skäms verkligen när man går igenom dessa uttalanden. Förutom dessa politikers och debattörers fördomar om att Eskilstunaborna är islamofober som vill bränna moskéer, så fanns det inga bevis på att någon hade attackerat moskén i Eskilstuna. Vi har mer Eskilstunafobi i den politiska debatten än vad vi har islamofobi.

I tre månader har befolkningen i Eskilstuna demoniserats för att någon i den här moskén var slarvig. Gustav Fridolin har fel. Sverige har inte blivit kallare. Det är politikerna som har blivit dummare. Om jag utan något som helst bevis hade anklagat muslimer för att ha bränt ner en kyrka i Eskilstuna så hade jag kallats islamofob. Så alla de politiker och debattörer som utan något som helst bevis anklagade Eskilstunaborna för att ha bränt ner en moské är 'Eskilstunafober'.

Efter tre månaders demonisering av Eskilstunaborna så borde alla fördomsfulla politiker och debattörer som utan några bevis anklagade Eskilstuna för det ena och det andra, be om ursäkt. Dessutom har vi alla en plikt att kärleksbomba Eskilstunaborna. Man ska inte bli utsatt för demonisering bara för att man lever i Eskilstuna.

Visst finns det diskriminering av muslimer. Men glöm aldrig att varje månad kommer fler och fler muslimer till Sverige eftersom det finns större tolerans mot muslimer i Sverige än i alla muslimska länder och större delen av Europa. Om islamofobi verkligen var ett problem i Sverige så skulle muslimer fly från Sverige, som judarna gör. Fler och fler judar flyr från Sverige eftersom antisemitism är ett riktigt problem. Det är en antisemitism som har sitt ursprung bland invandrare från Mellanöstern. Islamofobin däremot är ett spöke under en säng.

Vissa av oss är mogna nog att inte tro på spöken. Andra borde mogna de med. Den dagen färre muslimer kommer till Sverige och fler muslimer börjar lämna Sverige så borde vi oroa oss för islamofobi. Idag, när Sverige är ett av Europas mest attraktiva länder för muslimer, är det svårt att förstå politikernas besatthet av islamofobin.

Källa: http://samtiden.nu/13325/be-om-ursakt-for-eskilstunafobin/


- I artikeln saknas, märkligt nog (?!) statsminister Stefan Löfvéns uttalande, som var minst lika plumpt och felaktigt, som ovan relaterade lögnhalsar:

- Sveriges statsminister Stefan Löfven 'fördömer' gårdagens brandattentat mot en moské i Eskilstuna. Löfven 'betecknar dådet' som avskyvärt i en intervju för Sveriges Radios Ekot-redaktion.

Sedan kan man undra vilka som stod bakom ryktesspridningen. Gatuslödder, vänsterkriminella, 7klöver-/PK-ister, andra icke-demokratiska "goda" SD-hatare? Ingen lär nånsin erkänna, det får räcka med att polisen, efter ett oerhört sölig utredning (sannolikt fanns PK-faktorn inblandad) värpte ur sig den konstaterade brandorsaken.

Ge dem ett helvete

Gårdagens program Skavlan i SVT visade hur svensk politik och det offentliga samtalet ser ut i Sverige. Polariseringen, alltså klyftan, växer ännu lite till mellan det etablerade och vanligt folk. Det vi såg hos Skavlan var inte kritiska frågor mot en partiledare – det var ett illa dolt klassförakt.

- Svensk mediedramaturgi utgår ifrån att identifiera vem som är svag, ta parti för den svage och sedan sparka uppåt. Det är ett relativt förhållningssätt och det är inte alltid heller konsekvent. Tänk om gårdagens Skavlan hade använt samma intervjuteknik och resonemang mot en muslim som kämpar för att bli en del i samhället och komma på fötter efter att ha flytt krig och elände.

– Hur många enskilda terrordåd krävs innan man kan anse att det är en del av muslimsk kultur?, hade Skavlan frågat den här invandraren.

Sedan hade Skavlan radat upp exempel på exempel på vad invandrare från mellanöstern ställt till med i Skandinavien. Här hade det inte varit små petitesser om att någon använt ordet “parasit”, nej här hade vi fått en grundlig genomgång av dömda våldtäktsmän, personrån, bidragsfusk och gud vet vad. Hur mycket vår invandrare än försökt poängtera att han minsann tar avstånd från sådant beteende och själv tycker det är förkastligt, hade Skavlan gång på gång försökt kleta fast det där som andra gjort.

Om detta hade hänt i teve hade Skavlans karriär varit slut innan eftertexterna på talkshowen rullat in i bild. Nu ska förstås en partiledare tåla tuffa frågor och granskande journalister, det är trots allt en makthavare. Men det är också en människa som kan må dåligt, gå in i väggen, behöva återhämta sig och med tiden komma in i matchen igen. Här visade Skavlan något intressant.

Det går bra att sparka på den som ligger. Så länge man sparkar på rätt person.

Retoriken och resonemanget om invandraren kan vi hitta i kommentarfält hos Avpixlat. Där misstänkliggörs invandrare på löpande band. De ska minsann kollektivt stå till svars för vad som sker i samhället. Likheten är slående med Skavlan, han använder samma småsinta resonemang och retorik – fast han vänder den mot Jimmie Åkesson istället. Och Skavlan får beröm för sin insats i sociala medier – av andra journalister och medieprofiler.

Alla människor är lika mycket värda, säger de samtidigt som de hyllar en intervjuteknik som följer samma resonemang som Avpixlats kommentarfält. Sedan fortsätter de med att man måste visa hyckleriet hos Sverigedemokraterna och Åkesson. Det gör man tydligen genom att fråga en politiker varför han i ena änden sätter sig i opposition men samtidigt har en utsträckt hand för samarbete. Jag vet ingen annan oppositionspolitiker som skulle få den typen av frågor. Och det beror inte på att Åkesson snart är ensam oppositionsledare i riksdagen.

Det som sedan länge har hänt är att medier inte längre återger vad som händer. De har blivit en politisk spelare istället och ett slags nytt politiskt landskap tar form. Polariseringen sker inte längre mellan två tydliga politiska block, istället har vi fått vad som i folkmun kallas en “sjuklöver” som tillsammans med medier utgör ett etablissemang. I motsats till detta har vi fått ett ständigt växande Sverigedemokraterna. Det är inte bara de andra partierna som SD står i opposition emot – det är mycket större än så.

När Skavlan går till attack mot Åkesson är det inte bara en partiledare han attackerar. Han går på hela Sveriges arbetarklass. De arga unga arbetslösa männen, skogshuggaren och undersköterskan som blev granskade som makthavare av Aftonbladet. Det är människor som identifierar sig med Åkesson, det är också de människorna som Skavlan gav sig på. Det är ett klassförakt vi ser.

Allt talar just nu för att Sverigedemokraterna kommer ge etablissemanget ett helvete. Det kommer inte bara bli än större problem för partierna som ingår i Decemberöverrenskommelsen, det kommer bli än mer problem för medieprofiler som Skavlan. Det mediala tolkningsföreträdet är redan utmanat och alternativa scener växer, inte minst på internet. Den offentliga debatten flyttar steg för steg bort från de gamla mediehusen och in på arenor med ett betydligt friare förhållningssätt till nyhetsbevakning och journalistik.

Det vi ser är ett etablissemang som håller på att spricka. De har fått ett rent helvete, tacka Sverigedemokraterna för det.

Och det, det är en mediedramaturgi jag gillar.

Källa: http://nyheteridag.se/ge-dem-ett-helvete/

Svenske indvandrere om indvandringen

Källa: http://snaphanen.dk/2015/03/28/svenske-indvandrere-om-indvandringen/

"Sverige är fantastiskt" är en utsliten klyscha. I ett avseende håller jag ändå med. Det är fantastiskt att välanpassade invandrare är den kategori personer, som oftast går ut offentligt med sin kritik:

- Man måste lyssna på befintliga, hederligt arbetande och självförsörjande, samt kritiska invandrare, som reagerar öppet mot den huvudlösa massinvällningen. Dom vågar prata ur skägget, har inte PK-svärdet mot nacken, som pursvensken har. Dessa är sannolikt mer hotade -  riskerar glåpord och buntas ihop med bidragsparasiterna som ljugit sig in i landet - än hukande Svenne Kålrot, 87:an, som ännu fattat 'nada' i sin radhussoffa.

Ref: http://avpixlat.info/2015/03/29/svenska-folket-byts-ut-i-allt-snabbare-takt/

Ref: SD-topp: ”Det pågår en kulturrevolution”

Skavlan med Åkesson satte ny standard för svensk förnedrings-TV

Många Sverigevänner är berättigat upprörda över hur oförskämt illa SVT valde att behandla Sverigedemokraternas sjukskrivne partiledare Jimmie Åkesson i fredagens avsnitt av underhållningsprogrammet Skavlan. Desto gladare har däremot de vänsterliberala SD-fientliga opinionsbildarna varit, de som hoppats att de genom lång och trägen hets drivit bort Åkesson från politiken för gott och som den senaste veckan högljutt kverulerat över att SVT bjudit in Åkesson till Skavlan, så som man tidigare gjort med en rad andra ledande svenska och utländska politiker.

- Fredagskvällens intervju med Åkesson utvecklades till en rejäl mediesnackis redan långt innan den sänts. Drev- och hyenajournalistikens kolportörer har i en veckas tid uppvisat en total brist på empati och självrannsakande insikt om sitt medansvar till att Åkesson tvingats ta en lång time-out med tung antidepressiv medicinering pga. psykiska ohälsa.

Dessa skriftställare har i stället varit upprymda över att Åkesson nu klivit utanför dörren till sitt hem i Sölvesborg och visat sig offentligt så att de återigen med ohöljd förtjusning kunnat ge sig hän åt det som ligger dem varmast om hjärtat – hets, hat och förnedring av ledaren för den breda Sverigevänliga folkrörelse som har en annan åsikt om Sveriges invandringspolitik än den att vårt lilla land ska ta emot lika många asylsökare som övriga EU-länder tillsammans.

Boulevardtabloidernas galjonsfigur, Aftonbladet, kunde inte ens ge sig till tåls så länge utan beslöt att återuppta sin tradition att begå hemfridsbrott mot Åkesson. Huruvida den vänstervridna skandaltidningens utsända även denna gång urinerade i Åkessons blomrabatter vet jag inte.

I förhandssnacket inför Åkesson-intervjun har de av medias proffstyckare som inte står upp för alla partiledares lika värde, med nyrasistisk retorik menat att Åkesson borde behandlas som paria och kastlös och inte få medverka i TV i ett sammanhang där det finns risk för att han behandlas med respekt som andra människor. Det är samma journalist- och akademikerkår som inte anser att Åkesson som övriga partiledare bör få hålla ett politiskt tal och som därför under hela 2014 hetsade sina fotsoldater till att sabotera Åkessons offentliga framträdanden med skrik, skrän, brölande plasttrumpeter och saxofoner och ett regn av stenar, flaskor och pyrotekniska pjäser.

Några av 68-vänsterns övervintrade professorer kallade i en stort uppslagen artikel på DN Debatt nyligen dylikt subversivt och antidemokratiskt beteende för god civil olydnad. Det enda som möjligen utgör ett större hot mot demokratin i Sverige än detta beteende i sig, är det nyspråk som legitimerar det och den förment borgerligt liberala media som lånar sig till att vara megafon för våldsbejakande revolutionsromantik av ett slag som tidigare var förbehållet den kommunistiska pressen.

Så kom då fredagen då det förinspelade avsnittet av Skavlan med Åkesson sändes och vi Sverigevänner, till åsiktskorridorens intoleranta väktares stora frustration, skulle få återse vår käre partiledare i ”mys-TV”. Så blev det nu inte. I stället fick vi ytterligare en uppvisning i hur svensk Public Service helt tappat opartiskhetens och saklighetens styråra och gjort sig till bara ytterligare ett i raden av maktetablissemangets och mediekratins verktyg för att slå ned det socialkonservativa folkliga missnöjet med landets ansvarslösa vanstyre.

Jag har alltid betraktat Fredrik Skavlan som en upphaussad medelmåtta i en långt lägre division än de stora internationella namnen i talk show-genren. Jag vet inte om det är Skavlan som i ett utslag av narcissism tillåtits namnge programmet efter sig själv eller om det var en publicity stunt från SVT med syfte att försöka blåsa upp sin sannolikt för licensbetalarna dyra rekrytering till en nivå som det hos vederbörande saknas motsvarande täckning för i kompetens och talang.

I fredags kväll visade emellertid Skavlan att han alls inte är så medioker som jag trott. Det är bara det att hans talang är en helt annan än den att agera småputtrig värd för mysig fredagsunderhållning. Det var med skicklig beräkning som Skavlan invaggade Åkesson i falsk trygghet genom att inleda intervjun med ett antal mjuka frågor kring dennes sjukskrivning för att sedan, när Åkesson var oförberedd och hade sänkt garden, explodera i serie brutala käftsmällar, utdelade dessutom med ett hånfullt leende på läpparna.

Skavlan valde bland annat att visa Sverigedemokraternas suggestiva valreklamfilm från 2010 där partiet frågar det svenska folket om de vill att deras skattepengar ska gå till att ge de svenskar som byggt landet en anständig pension och äldreomsorg eller om de vill att pengarna ska gå till att försörja hundratusentals sociala migranter. Intervjun som följde gick i ungefär följande stil:

Skavlan: ”Förstår du inte själv att du är en äcklig liten rasist?”

Åkesson: ”Kan vi inte prata sakpolitik ist…”

Skavlan: ”Käften, här är det jag som bestämmer vad vi ska prata om. Och att du är sjukskriven ger jag blanka fan i, för jag har fått duktigt betalt av SVT för att förnedra dig på bästa sändningstid inför TV-tittarna. Svara nu, inser du inte efter att jag citerat vad helt andra personer har sagt att du är ett fascistsvin?”

Kontrasten kunde knappast varit större mot förhandskritikens påståenden om gullande med Åkesson i underhållnings-TV. Kontrasten kunde knappast ha varit större jämfört med det bemötande andra partiledare fått i tidigare avsnitt av Skavlan. Kontrasten kunde knappast ha varit större mellan hur Skavlan behandlade Åkesson i fredagens avsnitt jämfört med hur han behandlade programmets övriga gäster.

Åkesson tvingades klä skott för tveksamma utsagor som undsluppit en handfull andra personer och sedan påstod Skavlan att det skulle vara Sverigedemokratisk partikultur att kalla människor för exempelvis ”judesvin”. Andra partiledare som gästat Skavlan har aldrig behövt svara på besvärande frågor ens om sitt eget förflutna, än mindre har de ställts till svars för olämpliga beteenden som andra personer i eller kring deras parti gjort sig skyldiga till. Och detta beror knappast på att det saknas skandaler att gotta sig åt inom de sju övriga riksdagspartierna. Det beror på att Skavlan inte är ett sånt program – utom när Jimmie Åkesson är med.

Men om vi håller oss till fredagens program så hade till det även en annan av gästerna, Gunhild Stordalen, i likhet med Åkesson bjudits in för att prata om hur hon drabbats av sjukdom och kämpat för att komma tillbaka igen. Här avhöll sig Skavlan dock helt från lågsinnade tarvligheter av det slag som han utsatte Åkesson för.

Gunhild Stordalen är gift med Norges rikaste man, Petter Stordalen, god för många miljarder. Om SVT varit konsekventa i att göra fredagens avsnitt till en uppvisning i skattefinansierad förnedrings-TV fanns här alla möjligheter att excellera i den konsten. Det kunde, om samma vulgärretoriska anslag som mot Åkesson använts, ha låtit så här:

Skavlan: ”Att du fortfarande lever beror ju på att du gift dig till pengar och att din man har lagt ned miljonbelopp på att bekosta en stamcellsbehandling för dig utomlands som inga vanliga människor har råd med. Förstår du inte att det är för att ni är äckliga kapitalistsvin som du sitter här idag i stället för att vara död, som andra som drabbats av samma sjukdom?”

Stordalen: ”Jag är läkare och tycker att alla som är sjuka borde ha rätt till…”

Skavlan: ”Käften. Här pratar jag. Du erkänner att du är ännu mer privilegierad alltså, att du har fått en läkarexamen i julklapp också. Skäms du verkligen inte?”

Så kunde Skavlan ha visat filmklipp från Petters och Gunhilds lyxbröllop i Marocko som enligt uppgift ska ha kostat runt 40 miljoner kronor och dit man i specialchartrat flygplan flög in flera hundra gäster, bland dem en lång rad världskändisar, och följt upp det med fler smaklösa påhopp:

Skavlan: ”Du och din man har ju profilerat er som filantroper som vill rädda världen. Förstår du inte att ni bara är avskyvärda hycklare? Hur många fattiga barn hade ni kunnat rädda livet på för de miljoner ni lade på ert vulgärbröllop? Och nu sitter du här och tycker synd om dig själv för att du är sjuk och lägger miljoner på det också. Förstår du verkligen inte hur motbjudande det är?”

En annan gäst i programmet var den tidigare Dire Straits-gitarristen, numera soloartisten, Mark Knopfler. Här fanns också stora möjligheter för SVT att förnedra. En av Dire Straits mer kända låtar är ”Money for Nothing” i vilken Knopfler genom några brittiska arbetares ögon ger uttryck för åsikter om artister som har mer pengar än talang och lever i sus, dus och dekadens.

I den version av låten som nuförtiden spelas i radio har en hel vers klippts bort för att den har ansetts vara homofobisk. Versen lyder:

See the little faggot with the earring and the make-up
Yeah buddy that’s his own hair
That little faggot got his own jet airplane
That little faggot he’s millionaire

I en annan strof av texten liknas en svart artist som spelar bongo-trummor vid en schimpans. Hur kunde SVT försitta denna chans att riktigt få förminska en internationell kändis som Knopfler? Skavlan borde förstås ha spelat upp de här avsnitten ur låten och ställt Knopfler mot väggen:

Skavlan: ”Don’t you see what a homophobic, racist pig you are, Mark?”

Knopfler: ”My intention with those lyrics was merely to describe sentiments among certain…”


Skavlan: ”Shut the fuck up, Mark. This is my show. And you’re a white middleaged, male chauvinist misogynist xenofobic piece of garbage. Can’t you understand that? Really?”

I programmet medverkade dessutom skådespelarna Phyllis Logan och Lesley Nicol, för den stora publiken mest kända för sina roller som tjänare på godset Downton Abbey i den brittiska TV-serien med samma namn. Återigen försatte SVT ett utsökt tillfälle att få förnedra sina gäster.

Här skulle man naturligtvis ha visat något lämpligt klipp från TV-serien där tjänstefolket kryper för herrskapet och sen kunde Skavlan ha följt upp det med att ta heder och ära av Logan och Nicol, frågat dem om de verkligen inte inser att gjort sig till nyttiga idioter för privilegie- och klassamhället, bryskt avbrutit dem när de försökt protestera mot den beskrivningen och sedan med diverse invektiv ha dyvlat på dem ansvaret för exempelvis den brittiska kolonialismens historia.

Eller så kunde SVT ha valt att uppföra sig anständigt och respektfullt mot ALLA sina gäster i stället för att selektivt stjälpa medienomenklaturans skenhelighet över somliga av dem som en tunna med träck. Det är i varje fall en tanke som Public Service-bolagets ansvariga kan ta med sig inför framtida programsändningar.

Den dagen Åkesson är fullt återställd, har axlat det fulla partiledaransvaret för sitt parti och utfrågas i något av SVT:s nyhetsprogram, då är det rimligt att han får tuffa frågor. Den behandling den fortfarande sjukskrivne och sköre Åkesson utsattes för i underhållningsprogrammet Skavlan i fredags var däremot allt annat än rimlig.

Mats Dagerlind

Källa: http://avpixlat.info/2015/03/28/skavlan-med-akesson-satte-ny-standard-for-svensk-fornedrings-tv/

Ref: http://nyheteridag.se/ge-dem-ett-helvete/
Ref: http://nyheteridag.se/tittarna-rasar-i-sociala-medier-efter-skavlans-intervju-med-akesson/
Ref: http://www.svt.se/kultur/massanmalningar-mot-skavlan-efter-sd-intervju
Ref: http://samtiden.nu/13357/en-missad-chans-for-skavlan/
Ref: https://janmilld.wordpress.com/2015/04/06/statstelevision-2/
Ref: http://avpixlat.info/2015/04/07/en-skribent-bortom-sans-och-distans/

---------------------

Aftonbladet har frågat folk på stan vad de tycker om Skavlandsintervjun. Södermalm i Stockholm verkar rörande överens att han 'borde ha varit ännu hårdare' (4 av 5 tillfrågade).

Bara en gammal tant tyckte att Skavlan gick lite väl långt.
Källa:  Flashback

- Inte ett dugg överraskande. Där finns den s k "kultureliten" - gammelmediatyckare, v-kommunister och grönmögel-kommunister, hobbyhistorikern Arnstad, PK-politiker och allsköns välmående rdödvinssörplare, det s k "goda" hatets figurer. Helt avskärmade från det invällar-Sverige dom vurmar för, men aldrig ser eller tar del av.

F ö... Skavlan har gått ut öppet i media och berättar att han dricker alkohol 'varje dag'. Vin, varvat med whiskey, sömntabletter ingår också regelmässigt i dieten. Samt att han provat hasch/marijuana, med har svårt p g a 'inhaleringsproblem'. Vilket han hoppas har löst sig, 'när han blivit äldre'.
Källa: vg.no

----------------------

”Skavlan” fälldes av Granskningsnämnden - Intervjun med Anna Wahlgren fälls för bristande opartiskhet -
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article16605175.ab

----------------------

Inte första mobbningen av en politiker -
"Mobbingen mot Juholt tydlig i Skavlan" -

https://annaardin.wordpress.com/2011/12/03/skavlan-juholt/

----------------------

Muslimskt världskrig allt närmare

Krig, död och förföljelse är vardag i Mellanöstern. Men striderna som nu trappas upp i Jemen, med Saudiarabien och Iran som bakomliggande aktörer på var sin sida i konflikten, kan vara tecken på något annat än vanligt klan- och falangkrig. Det kan vara början på ett världskrig inom den muslimska världen.

- I brittiska vänstertidningen Independent skriver reportern och USA-hataren Robert Fisk, The battle for the Middle East’s future begins in Yemen as Saudi Arabia jumps into the abyss:

"Aldrig förut i modern arabisk historia har en sunnikoalition av 10 länder, inklusive icke-arabiska Pakistan, attackerat ett annat arabiskt land. Sunnimuslimer och shiamuslimer är nu i krig med varandra i Irak, i Syrien och Jemen. Pakistan är kärnvapenmakt. Arméerna i Bahrain och gulfstaterna inkluderar pakistanska soldater . . . Slaget om Jemen splittrar arabiska länder. I Libanon har förre sunnimuslimske premiärministern Saad Hariri hyllat Saudiarabiens attack mot Jemen som “klok och modig”. Men shiamuslimske Hizbollah kallar angreppet “oberäkneligt äventyr”. . .

Historien kan komma att betrakta attackerna i Jemen som starten på ett stort inbördeskrig mellan sunni och shia i Mellanöstern . . . Men det kan också vara så att det är ett sista försök av Saudiregimen att bevisa att man är en avgörande militärmakt. Under 1990 bad man om hjälp från det otrogna Amerika mot Saddams legioner i Kuwait. Saudiarabien är en wahabitisk nation lojal mot samma teologi som talibanerna och IS. 15 av de 19 kaparna den 11 september 2001 var saudier. De gav oss Osama bin Ladin, som - låt oss inte glömma det - också hade rötter i jemenitisk klan".

Washington Post rapporterar, How the Yemen conflict risks new chaos in the Middle East:

"Sammanbrottet i Jemen innebär att Mellanöstern befinner sig farligt nära att hamna i den stora regionala katastrof många länge har fruktat. . . Egypten och Förenade Arabemiraten, som förenat sig med Saudiarabien in en offensiv i Jemen, bombar fraktioner i Libyen som backas upp av Turkiet och Qatar, som också stöder den saudiska offensiven i Jemen. Den syriska konflikten har underblåsts av konkurrens mellan alla regionala makter som försöker manövrera ut varandra på slagfält långt hemifrån.

“Inte sedan 1960-talet — eller kanske ännu längre — har så många arabländer och fraktioner varit inblandade i så många krig och med så förvirrande samband”, säger Frederic Wehrey vid tankesmedjan Carnegie Endowment. “Det är riktigt farligt.”

För Saudiarabien, som ser sig som beskyddare av sunnimuslimska intressen, var framgångarna i Jemen för shiitiska huthier mer än ett hot mot sunni, säger en analytiker. Det blev kulmen för åratal av iransk expansion över hela Mellanöstern som resulterat i minskat inflytande för sunnitiska aktörer.

Iran backar upp Hizbollah som är ledande maktfaktor i Libanon. Iran ger stöd till Syriske presidenten al-Assad. Och i Irak har shiamiliser lojala mot Iran större makt än reguljära irakiska armén. Med interventionen i Jemen visar Saudiarabien att man inte längre tolererar Irans obalanserade expansion."

Tidningen intervjuar Mustafa Alani vid Dubai-baserade Gulf Research Center:

– Det startade med Libanon, sedan Syrien och Irak och nu Jemen. Det är som ett dominospel och Jemen är första försöket att stoppa brickorna att fortsätta falla, säger han.
– Nu har man vaknat. En kontrastrategi tar form. Och Jemen är testet. Det handlar inte bara om Jemen utan om maktbalansen i hela regionen.

Egyptisk och saudisk militär bekämpar Iran-understödda huthiska rebeller från luften i Jemen. Till Irans statskontrollerade nyhetsbyrån Fars News säger en Irans parlamentariker att huthierna har fått missiler som kan slå ut mål 50 mil in i Saudiarabien.

Förre brittiske ambassadören i Saudiarabien John Jenkins säger till Washington Post att förhandlingarna om att begränsa Irans nukleära program är viktiga. “Förhandlingarna är en av förutsättningarna för att inte allt ska explodera”, säger han.

Ja, och om de sunnitiska atombomberna i Pakistan får sällskap av shiitisk atombomber i Iran kan det ju bli en riktigt stor smäll om konflikt mellan muslimska världens aktörer trappas upp.

Källa: http://erixon.com/blogg/2015/03/muslimskt-varldskrig-allt-narmare/


- Om så, iaf en positiv effekt av de idiotiska inblandningarna, där USA, krigshetsare No #1, men även Storbrittanien, under Blair, och på senare år även pajaskonstruktionen EU. Låt araber och likställda primater lösa sin egna problem internt och på plats. Det är dags att den civiliserade världen slutar blanda sig i, istället följer utvecklingen, och stödjer Israel, vid behov.

Ett svar till Skavlan

Efter Skavlan-inslaget i STV med Jimmie Åkesson.
Bara helt kortkort några reflexioner:

- I vanlig ordning skulle SD-ledaren ansättas med citerande av några negativt laddade begrepp som använts av personer, knutna till Sverigedemokraterna. För alla tittare att bli förfasade över och för SD-ledaren att ta avstånd från.

Vad Skavlan här borde ha fått höra är att man inom politiken må skilja på huvudsak och bisak.

1. Huvudproblemet är den förda invandringspolitiken och alla dess starkt negativa konsekvenser, som drabbar så många så hårt och som driver vårt samhälle mot en avgrund.
2. Ett helt sekundärt problem är ordval för att kritisera galenskaperna.

Önskvärt är naturligtvis att välja sina ord, att hålla sig till sanningen och att inte hetsa någon till våldsamheter.

I den mån de ord som Skavlan citerar och som använts av invandringskritiker utgör ett problem må han inse att orden speglar en frustration, de ger uttryck för något som dessa kritiker känner.
Sättet för Skavlan och hans meningsfränder att tackla det av dem upplevda problemet borde då vara att intressera sig för orsakerna till att så många av oss svenskar känner som vi nu gör.

Även om Sverigedemokraterna inte funnes skulle många känna en frustration i linje med Skavlan-citaten, så länge invandringspolitiken bedrivs som nu.

Ett av Skavlans exempel var att SD:s vice ordförande Jonas Åkerlund i SD-radio en gång i tiden använt ordet ”parasiter” om utlänningar som lever parasitärt i Sverige. Han hade, vad jag kunnat uppfatta, aldrig uttryckt sig generellt om utlänningar eller invandrare.

Först till en begreppsdefinition. Mitt förslag blir: en person som är frisk och skulle kunna bidraga till sin egen försörjning på ett hederligt sätt, men som medvetet avstår från den möjligheten och som därmed lämnar åt andra människor att svara för hans/hennes försörjning.

Finns det inte utlänningar/invandrare i Sverige idag som svarar mot den definitionen?

Det är väl uppenbart, att så är fallet!

Och vad är då problemet? Är det...

A. att vissa personer lever på det viset?

B. att någon påtalar detta förhållande, och uttrycker sitt ogillande?

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/27/ett-svar-till-skavlan/


- Om Skavlan har kurage nog att skämmas, efter magplasket, får man sannolikt aldrig veta. Som 'acklimatiserad' Södermalmsbo, med samma stamlokus som hobbyhistorikern Arnstad, m fl rabiata demokratihatare, kan man frukta det värsta. En som definitivt inte skäms, är intervjuns manusförfattare, programdirektören på kommunistkanalen SVT, en totalpartisk statsapparat, som har fräckheten att bedriva ohöljt stöd till kulturmarxismen och dess "goda" vänsterkålsupare. Skavlan syntes minst sagt besvärad, under andra halvan av "intervjun" (#påhoppet), och hans strama ansiktsuttryck avslöjade att han kände sig på ett obeknt gungfly. Därtill beordrad, av uppdragsgivaren. Man biter inte den hand som föder en, även om det är "sovjetrubel" i avlöningskuvertet.

  Kulturmarxistisk programdirektör, SVT

Två miljoner döda i USA:s krig

President Barack Obama beslutade häromdagen att de amerikanska trupperna ska vara kvar i Afghanistan under 2015. Samtidigt kommer en rapport som visar att USA:s insatser i regionen redan kostat miljontals civila livet.

- Cirka två miljoner människor har fått sätta livet på grund av USA:s "krig mot terrorism" i Mellanöstern sedan 2001. Det visar en ny rapport från den fredsprisbelönade organisationen Physicians For Social Responsibility, PSR.

I mars 2013 invaderade USA – tillsammans med en allians av andra västländer – Irak efter att ha ljugit om att landets president Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Det blev inledningen till mer än ett årtionde av våld och kaos som nu har kulminerat i att terrorsekten Islamiska staten tagit över stora delar av landet.

De mänskliga kostnaderna för Washingtons påstådda kampanj för frihet och demokrati har varit omfattande, enligt PSR. Minst en miljon personer dog i samband med USA:s insats i Irak – vilket motsvarar 5 procent av landets befolkning.

Ytterligare 220.000 människor har dessutom dödats i USA:s krig i Afghanistan och ytterligare 80.000 i Pakistan.

PSR – som baserar sin sammanräkning på uppgifter från FN, de berörda regeringarna och människorättsorganisationer – understryker dock att uppskattningen är "konservativ". Den innefattar inte heller dödsoffren i de amerikanska operationerna i länder som Jemen och Syrien.

"Det totala antalet döda i de tre nämnda länderna kan överskrida 2 miljoner, medan en siffra under 1 miljon är extremt osannolikt", skriver organisationen.

Krigen har dessutom skapat stora flyktingströmmar – inte minst till Europa och Sverige. Miljontals irakier och afghaner beräknas ha flytt sina hemländer efter USA:s invasioner.

I sin rapport nämner PSR att en undersökning genomförd av Associated Press (AP) för två år sedan visade att amerikanska medborgare i genomsnitt tror att endast 9.900 irakier dödades i samband med Irakkriget.

"Läget hade nog varit ett helt annat om allmänheten gjordes medveten om att den verkliga siffran sannolikt är mer än hundra gånger högre", skriver PSR.

Källa: http://www.friatider.se/tv-miljoner-d-da-i-usas-krig


- Den mannen, mulatthybriden, krigshetsaren och pro-islamisten, fick norska Nobelkommittèns FREDSPRIS! Innan han knappt hunnit etablera sig i Vita huset. T o m kritiserat inom USA:s statsförvaltning, det var så pinsamt att inte ens pristagaren orkade visa upp ett leende. Norge har världens barnsligaste folk, och deras kommittéordförande - nyligen avknoppad efter ytterligare ett flertal pinsamma val - Thorbjørn Jagland, är en socialdemokratisk kronpajas av enorma mått, t o m för att vara en norsk. Obama lär ha startat drygt femton krig, t o m värre än Texas-imbecillen G W Bush, som drog igång eländet genom det krimniella överfallet på Irak, vilket han borde sonat via internationella brottsmålsdomstolen i Haag (=livstids fängelse).