Thomas Gür: "DEN TRAGEDI SOM ÄR DÖ"

Med DÖ uppträder systemgalenskapen i sin fulla längd. I den politiska verkligheten i Sverige av idag förbleknar alla försök till politisk satir på fiktiv grund.

- Alliansoppositionen skall lägga fram sin egen motion om vårändringsbudget. Sedan skall den lägga ned sina röster och alltså inte rösta på sitt eget förslag.

En möjlig rationell förklaring, inom ramen för Decemberöverenskommelsen (DÖ), är att oppositionen vill visa att det finns alternativ till regeringspolitiken. Men DÖ kräver att oppositionen inte röstar på sitt eget förslag om det finns risk för att den antas av kammarens majoritet (läs om SD, som i december, väljer att rösta med alliansens förslag.) Så alliansen lägger ned sina röster, för att hindra den från att backas upp av en riksdagsmajoritet och därmed fortsätta att isolera SD.

Det må förefalla galet att inte stödja sitt eget förslag, men det är fullt konsekvent inom systemets egen rationalitet. Problemet är att systemet i sig är irrationellt.

Just detta dilemma mellan aktörer som handlar rationellt inom ramen för ett irrationellt system, brukar utmärka både klassiska tragedier (Hamlet eller Kung Oidipus) och moderna (Sopranos- inte minst relationen mellan Janice och Tony – eller, Sons of Anarchy – främst nästsista och sista säsongen). Aktörerna handlar systemrationellt inom ett irrationellt system. Och det hela slutar inte väl.

Men det måste finnas några rådgivare till alliansens partier som kan tala om för ledningarna att i den riktiga världen bedöms man inte efter vad man säger, utan vad man gör. ”Man måste värpa först och kackla sedan”, som vi säger i näringslivet.

Systemgalenskapen uppträder i sin fulla längd. Man lägger politiska förslag, men man röstar inte på sina egna förslag, med rädsla för att andra också röstar på dem.

Inte undra på att DÖ-anhängarna har så svårt att förklara vad de håller på med eller ens förstå att de har ett problem:

”Jessica Polfjärd ser inga pedagogiska problem med att förklara för väljarna varför man inte röstar för sina egna förslag och menar att partiet driver den politik man gick till val på – även om man inte röstar på den.
– Vi har sagt i överenskommelsen att vi släpper fram majoritetsalternativet.
TT: Det är ju en uppgörelse med regeringen, inte med väljarna?
– Nej, men det är det sättet vi har att kunna förhålla oss till att kunna regera Sverige i minoritet.” (SvD 5/5)
(Jessica Polfjärd är gruppledare för den moderata riksdagsgruppen.)

I den politiska verkligheten i Sverige av idag förbleknar alla försök till politisk satir på fiktiv grund.

Källa: http://detgodasamhallet.com/2015/05/11/den-tragedi-som-ar-do/