När det gäller den västerländska invandringspolitiken i allmänhet och den svenska i synnerhet, kan den förklaras med att det handlar om denationalisering, en kamp mot nationerna och nationalismen. Birgitta Ohlsson, förra regeringens demokrati- och EU-minister, uttryckte detta skrämmande tydligt i en uppmärksammad artikel i Expressen, publicerad på Sverige nationaldag år 2001. Rubriken var ”Avskaffa Sverige!” Hon sa bland annat:
- Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis. Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt. Albert Einsteins liknelse mellan nationalism och barnsjukdomar är träffande. De är bägge svåra att kurera. Vi kan vara oense om vilka medel som ska användas i kampen. Men vi vet att i bägge fallen väntar något friskare i slutändan. Världsfederationen är inte en utopi – utan ett mål för praktisk politik. Kanske är jag en naiv världsförbättrare. Men den politiker som inte vågar tro på visioner, så även avlägsna sådana borde istället syssla med rörmokeri.
Förmodligen är det bättre med politiska ledare som har fötterna på jorden (rörmokare) än elitistiska politiker som vill ge en utvald skara makten över hela världen (Birgitta Ohlsson).
En näraliggande förklaring till Birgitta Ohlssons positionering är givetvis de båda världskrigen och den massdöd som kampen mellan de involverade nationerna förorsakade. Den förklaringen vore trovärdig om Birgitta Ohlson också åtminstone snuddade vid demokratiproblemet. Hur ska ett demokratiskt styrelseskick inrättas? Och än viktigare: hur ska det utmanas och avpolletteras? Var finns den folkliga förankringen? Hur ska det gå till att skapa en ”världsidentitet”, så att folk i gemen tycker det är viktigare att vara världsmedborgare än nationella medborgare?
Invändningarna står som spön i backen. Om man utgår från att Birgitta Ohlsson är en normalintelligent person, så finns det bara två förklaringar. Antingen har hon en dold agenda, är budbärare åt andra intressenter än Sveriges medborgare, eller också handlar detta om något som hon så intensivt känner för, att vi kan tala om ett religiöst förhållningssätt.
På religiösa övertygelser biter som bekant inga sakliga argument. Religiösa människor är kunskapsresistenta, de måste vara det. Det är en lockande förklaring för i synnerhet oss dissidenter, som in på bara huden vet att det i invandringspolitiska frågor är lönlöst att vädja till makthavarnas förnuft.
Det räcker emellertid inte med att konstatera religiositeten utan den fråga som i så fall pockar på ett svar är varifrån den här religionen kommer. Det är ju inte bara Birgitta Ohlsson som omfattar den – i så fall hade hon knappast kunnat ta plats i Sveriges borgerliga regering. Var hittar vi de ideologiska rötterna?
Svaret är: i diket.
Liknar man förnuftet vid en väg, så är det möjligt att hamna i diket såväl till vänster som till höger om vägen. I vänsterdiket hittar vi framför allt Frankfurtskolan, som Gunnar och jag skrivit om i ”Invandring och mörkläggning II”. Där finns också kulturrelativismen, tesen om alla människors lika värde, rättvisefixeringen, skuld-och-offertänkandet, extremfeminismen, postkolonialismen och postmodernismen (Puh! Ändå en ofullständig lista).
I högerdiket kravlar nyliberaler som Johan Norberg omkring och drömmer om en bantad eller obefintlig välfärdsstat. Där är de övertygade om att invandringen är nödvändig och argumenterar med mer än lovligt krystade lönsamhetsresonemang. De ser nationella gränser som handelshinder och allra bäst vore det med fri invandring. De vill ha ett samhälle med större lönespridning och global tillgång till billig arbetskraft. När de på så sätt med andra argument styr mot samma mål som vänsterdikets resenärer, ger det den förda invandringspolitiken så stark politisk kraft att till och med Sveriges grundlag kan åsidosättas (DÖ-överenskommelsen).
Båda dessa förklaringar behöver i sin tur förklaras. Hur kommer det sig att just dessa tankegestalter – som har det gemensamt att de förespråkar massinvandring – har fått ett sådant gehör just i västerlandet? De finns inte, eller är i varje fall politiskt kraftlösa, i den muslimska kulturkretsen, i Afrika, i Ryssland, i Kina, i Japan, i Indien.
Två möjliga förklaringar finns. Den ena är att det finns inneboende drag i den västerländska kulturen som gör att vi hamnar i något av de båda dikena. Om vi inte lyckas ta oss upp på förnuftets väg igen leder det inte bara till det svenska välfärdssamhällets utan också den västerländska högkulturens undergång. Jag har varit inne på de tankegångarna när jag i tidigare blogginlägg diskuterat bidragskulturen och Arnold Toynbees uppfattning att högkulturer går under genom självmord. Men det behövs mycket mera kött på benen.
Den andra förklaringen är den konspiratoriska. Den påstår att det finns en grupp mäktiga familjeklaner som styr mot en världsregering, en ny världsordning och global makt. Jag har i synnerhet varit inne på den tankegången i blogginlägget ”Maktens män”. Här finns det ett stort material på webben, men också starka meningsmotsättningar. De som inte riktigt förstår eller vill erkänna att det existerar en ”massinvandringens gåta” menar att det här är foliehattarnas hemmaplan. Med bristfälligt underlag uppfinner de diverse teorier om olika grupperingars kamp för världsherravälde. Tvivlarnas huvudargument är rätt lamt, de hävdar att det bara inte kan vara så. Om det alls finns en sådan grupp skulle det inte vara möjligt att hålla den hemlig. Alldeles för många är inblandade.
Med detta sagt ägnar jag resten av detta blogginlägg åt det konspiratoriska spåret. En bloggläsande professor ger mig bra avstamp:
Finns det då underlag och några fakta som tyder på att en sådan dystopi kan vara planerad eller sker allt bara av en slump? Jag tror inte på det senare. Som Franklin D. Roosevelt uttryckte det: I politiken händer ingenting av en slump. Om det händer, så kan du ge dig fasen på att det var planerat på det sättet.
I ett blogginlägg som ännu inte är skrivet tänker jag återkomma med ett resonemang kring ”självmordspåret”. Där rör jag mig mera inom mitt eget kompetensområde. Men i dag blir det ”konspiration i kubik”. Så här löper resonemanget:
Rockefeller är en av de familjeklaner som anses inte bara ligga bakom tanken på världsherravälde utan också har tillräckligt mycket makt och pengar för att kunna sätta betsel på världspolitiken. Så här skrev David Rockefeller i sina memoarer år 2002, efter att han konstaterat att hans familj under mer än ett århundrade attackerats av det han kallade för ideologiska extremister (min översättning):
Några tror till och med att vi deltar i en hemlig sammansvärjning som arbetar mot USAs intressen. De karakteriserar min familj och mig som ”internationalister” och påstår att vi konspirerar med andra runt om i världen i syfte att skapa en bättre integrerad politisk och ekonomisk struktur, låt oss säga en enad värld. Om det är så anklagelsen lyder, så erkänner jag mig skyldig.
Det har sitt intresse att det är en Rockefeller som säger detta. Det finns två familjeklaner som hela tiden återkommer i diskussionen om vilka som äger mest och har mest makt i världen. För USAs del Rockefeller och för Europa Rothschild. Det är ingen tillfällighet att det just är familjeklaner och inte individer som förs fram. Familjeklanen är det starkaste kollektiv som mänskligheten känner. Den är starkare än nationen, den etniska gruppen och den religiösa gemenskapen. Det är en gemenskap man föds eller gifter sig in i. Banden är således biologiska och med avseende på historia så löper släktträdets rötter så långt tillbaka som det är möjligt att följa.
Det andra som man bör inse – och det är här kritikerna nog gör sitt största misstag – är att för klanernas medlemmar framstår det egna målet och agerandet inte som ondska. Dessa människor vill med all sin makt mänsklighetens bästa. Målet är gott och även om medlen ibland ter sig skrämmande så uppfattas de som nödvändiga. Hade målen bland aktörerna framstått som onda, så hade vi fått se avhopp och bekännelser. Släktklanernas agerande hade inte kunnat hållas hemligt.
Jämför vi David Rockefellers uttalande med Birgitta Ohlssons så uttrycker de ungefär samma önskan, med den skillnaden att familjen Rockefeller kan sätta makt bakom orden. Här behöver vi gå tillbaka lite i historien, för att förstå vad det handlar om.
Närmare bestämt till år 1913 då USA fick sin centralbank. Ett antal bankirer skapade Federal Reserve, en sammanslutning av tolv privata banker som fortfarande har ansvaret och kontrollen över USAs ekonomi. En del kritiker anser att detta är världshistoriens största och mest lönsamma skurkstreck någonsin. En privat centralbank fick rättigheter att trycka pengar och mot ränta låna ut dem till USAs regering. De inte bara snodde åt sig landets pengasystem utan också pengarna. Och som Henry Kissinger konstaterat i ett ofta citerat uttalande:
De som kontrollerar tillgången på föda kontrollerar folket, de som kontrollerar energin kan kontrollera hela kontinenter, de som kontrollerar pengarna kan kontrollera världen.
Det som hände när Federal Reserve skapades, var att bankirerna inledde den process som gjorde att världens centralbanker och därmed världsekonomin i dag ligger i privata händer.
Såvitt jag kan förstå är det fyra banker som styr världsekonomin: Bank of America, JP Morgan Chase, Citigroup och Wells Fargo. De tillhör de tio största ägarna i samtliga av världens femhundra största företag De kontrollerar också de fyra största oljebolagen: Exxon Mobil, Royal Dutch/Shell, BP Amoco och Chevron Texaco. De familjer som äger och kontrollerar bankerna påstås kontrollera större tillgångar än någon nation, inklusive USA.
Om vi fortsätter med att intressera oss för det internationella kapitalets viktigaste kassako, riksbankerna, så sägs Sveriges riksbank vara oberoende av staten, en myndighet underställd Riksdagen. Det sägs också att den är fristående. Vad betyder det? Vart går de räntor som riksbanken betalar för statsskulden? I en diskussion på nätet kan man läsa:
Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksbanken är dock i praktiken en lydorganisation till Europeiska Centralbanken som i sin tur är väl insyltad med det internationella kapitalet.
Kanske är det inte så viktigt med själva ägandeskapet, eftersom Sveriges riksbank agerar i samklang med övriga riksbanker. Här är en fråga som är värd att fundera på, men som jag inte tänker gå vidare med: Varför måste länder som Sverige låna pengar av det internationella kapitalet (statsskulden)? Varför inte bara låt bli, lägga upp en buffert och rätta mun efter matsäcken?
Nu återvänder jag inte bara till USA och Federal Reserve utan också till vad som möjligen är foliehattarnas hemmaplan.
De 4 juni 1963 gav JF Kennedy order om att USA skulle klippa relationen med Federal Reserve och trycka egna dollarsedlar (Executive Order 11110). Dessa skulle ersätta valutan från Federal Reserve, som skulle dras tillbaka. Några månader senare, den 22 december 1963 blev han som bekant ihjälskjuten. Lyndon Johnsson, Kennedys efterträdare på presidentposten, upphävde omedelbart beslutet. Tänker man konspiratoriskt ligger det nära till hands att tro att Kennedy blev mördad på grund av beslutet att byta från privat till statligt kontrollerad valuta.
Efter denna miniutredning så är jag framme vid konspirationsspårets slutsats:
Massinvandringen är planlagd och avsiktlig, ett av flera händelseförlopp som leder mot några finansfamiljers kontroll över världen. De kontrollerar redan ekonomin, men det räcker inte. De vill också få kontroll över politiken och då är denationaliseringen nödvändig. En bloggläsare får sista ordet:
I detta blir migrationsfrågan central, eftersom det ultimata sättet att bryta ner alla nationalstater är genom att bryta ner hela deras kulturella och historiska arv. Och detta gör man lättast och på kortast tid genom massinvandring. De sociala spänningar som per automatik kommer är önskvärda.
Källa: http://www.exponerat.net/karl-olov-arnstberg-massinvandringens-gata/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar