En sund skepsis mot samtiden

Tidsandan är en av de mäktigaste krafterna som människan själv kan sätta i rullning. Goethe har noterat det. Marx har noterat det. Pol Pot noterade det. Alexis de Toqueville menade att tidsandan var västcivilisationens öde, medan regimen i Kampuchea hävdade att den som inte hängde med i tidsandans hets skulle krossas under ”historiens hjul”. Oavsett på vilken sida av historien man står, är tidsandan hänsynslöshet något som får oss att darra. Av ilska, skräck, eller upphetsning.

- Den konservative är skeptisk. Skeptisk till tidsandan och de moden som denna medför. Det må vara estetiska nycker, politiska omsvängningar, kulturella trender eller elakartad moralisk erosion. Förändring är inte per definition förnedring, men risken att tidsandan förnedrar oss är överhängande. Den som tycker att detta låter oriktigt kan ta sig en djupdykning i den musik som dominerade radiokanalerna runt milennieskiftet. Vi möter de i latex uppklädda Vengaboys (15 miljoner sålda skivor). Vi bekantar oss med rap- och dansgruppen Big Brovaz, som de flesta nog vill glömma och en del kanske redan lyckats förtränga. Och inte minst: Den dansk-norska hitmaskinen Aqua (med 33 miljoner sålda album).

Det finns naturligtvis de som hävdar att historien är ett linjärt förlopp, en ständigt stigande graf där slutprodukten alltid blir bättre och bättre. Rent materiellt kan man påstå att de har rätt, mycket eftersom teknikutvecklingen mycket sällan går bakåt. Att låta mänsklighetens förädlande bli en fråga om teknik är dock kanske inte eftersträvansvärt. Men även för den som ändå hävdar det materiella välståndets betydelse, kan det vara värt att betänka att vi idag stoppar i oss sådant som våra förfäder ansåg vara oätligt.

Tidsandan tvingar oss in i ovärdighet. Den är aldrig balanserad, alltid extrem. Den kan blåsa åt höger eller åt vänster, uppåt eller neråt, framåt eller bakåt – hur den än blåser så är det bäst att akta sig för vinden. Tidsandan får oss att riva palats och uppföra ovärdiga betongklossar i dess ställe. Den får oss att lyssna på Vengaboys, Scooter och Boomfunk MC’s. Och kanske är det en inbyggd mekanism i tidsandan som ger den en sådan kraft. Den förnedrar oss så till den grad att vi inte kan falla tillbaka på vårt ovärdiga förflutna. Vi blygs över vår dåliga smak så till den grad att vi låter tidsandan tvinga oss vidare ned längs förnedringens väg.

Med en sund skepsis mot samtiden besparar vi oss själva förnedringen. Men det är inte gratis. Vi ses som bakåtsträvare och pessimister. Kanske eftersom det är precis vad vi är. Men en sak är säker: En bakåtsträvare står kvar med hedern i behåll när den hypnotiserade massan står och skriker: ”Boom boom boom boom, I want you in my room. Let’s spend the night together from now until forever”. Värdigheten testas av tidsandan varje dag. Bara pessimisten behåller den.

Andreas Braw

Källa: https://traditionochfason.wordpress.com/2011/05/23/en-sund-skepsis-mot-samtiden/
Ref: https://thedailycavalier.wordpress.com/tag/andreas-braw/
Ref: https://thedailycavalier.wordpress.com/sweden-gone-mad/references-and-sources/