Som nyhetskonsument med förkärlek till radiomediet är man år 2015 fortfarande hänvisad till monopolet SR. För var finns alternativen inom nyhets- och samhällsinformationen i det annars så mångfaldsvurmande Sverige till licensfinansierade och totalt missvisande benämnda ”fria och oberoende Sveriges Radio”?
- Jag ska exemplifiera de ohämmat agendasatta absurditeter man oavbrutet matas med i statsradion. Detta genom ett färskt stickprov hämtat från det som kallas tungviktaren på området, P1 Morgon/Ekot.
Dagen startar för min del som vanligt med uppvaknande i sällskap med radions P1 och första ekosändningen. Detta trots att jag luttrad av åratals erfarenhet vet vad som vankas. Huvudrubrikerna följer således också denna dag den gamla ökända mallen; ”Kommuner placerar ensamkommande barn i annan kommun” följt av ”Flyktingar hänvisas till tältläger i Österrike”.
Detta är alltså det man på ekoredaktionen anser ha högsta prioritet i nyhetsflödet och det man således kommer att grotta ner sig i med reportage, intervjuer och inbjudna gäster. Repriserat ett flertal gånger under den fyra timmar långa sändningen och inte sällan följt av ytterligare utsvävningar i systerprogrammet Studio Ett senare på dagen.
Ja, en av dessa i övriga media helt förbigångna ickenyheter lyckades man denna gång hålla vid liv i långt framåt kvällssändningarna och i ytterligare utvidgad form i Ekot dagen därpå!
Och så ser det ut, dag ut och vecka in, året runt. Invandring-/flyktingfrågorna har oavsett vad som tilldragit sig i Sverige och världen i övrigt per automatik alltid företräde och är också uteslutande behandlade utifrån mediedoktrinen; Den goda invandringen ställd mot det onda rasistiska Sverige och i förekommande fall Europa.
Aldrig, jag säger aldrig, att andra sidan av myntet uppmärksammas under tillnärmelsevis motsvarande premisser. Motvilligt tvingas redaktionerna trots allt då och då rapportera om de många framväxande och idag närmast ohanterliga problem Västeuropas i särklass mest extrema flykting-/invandringspolitik orsakar på snart sagt varje samhällsområde.
Men då hamnar nyheterna med samma medieautomatik längre bak i kulisserna under minutiöst undanhållande av besvärande fakta och detaljer som kan röja att de bottnar i just denna havererade politik och etablissemangets nya adel. Detta inte minst med hjälp av det nysvenska språkbruk samma yrkeskår ständigt tvingas utveckla och förnya i takt med den skenande samhällsutveckling vi utanför den privilegierade maktens skara tvingas leva i.
Tillbaka till den slumpvis utvalda nyhetsmorgonen. En ung kvinnlig journalist – som vi nu också fått vetenskapligt belagt med största sannolikhet är förankrad på den politiska vänsterkanten – på Radio Halland vet naturligtvis närmaste, kanske enda väg till framgång i branschen. Som om hon inte hade det tillräckligt förspänt ändå med sitt rätta mångkulturursprung. För det vet vi ju att det är endast de yttre attributen som namn och hudfärg som utgör faktorer för de heliga mångfaldssatsningarna hos media.
Således har nu denna journalist riktat sin redan under utbildningstiden förprogrammerade nyhetsnäsa mot det mediala guldägget i form av de oftast välbeställda och bortskämda unga män som på just denna nysvenska går under benämningen ensamkommande barn.
Kommunerna i Halland har liksom övriga kommuner i landet ställts inför 7-partiets tvingande påbud att ta emot denna dramatiskt växande ström av män oavsett hur man har det sörjt med förmågan på området. På grund av bristande tillgång på kravspecifika bostäder har man således också här på sina håll tvingats köpa platser i andra kommuner.
Wow, här snackar vi scoop av högsta pk-karat som naturligtvis hamnar i topp hos kollegorna i Stockholm och som nu basuneras ut som självklar huvudnyhet på riksnivå. Snart nog skall också den inbjudna psykologen från Rädda Barnen (sic) få lägga ut texten kring denna för de redan traumatiserade ”barnen” fullständiga katastrof man nu möts av i det nya landet. Men den karamellen suger man på tillsvidare och lämnar därmed lyssnaren i en närmast outhärdlig blandning av spänning och bestörtning. För nu laddar man om för nästa drama.
Radions utsände i Berlin slåss naturligtvis om samma godbitar där han befinner sig i epicentret av det Europa som enligt våra mediekällor är fullkomligt nerlusat av nyfascister och fullblodsrasister. Nu har han fått vittring på att man i österrikiska Salzburg och Linz tvingats ta till tält som tillfällig boendelösning för ett hundratal flyktingar på grund av en plötslig och oväntad anstormning.
Korrespondenten har självklart rest dit för att med egna ögon ta del av misären. Säg för övrigt det flyktingläger i världen där inte SR har mer eller mindre stand by-rapportering och på senare tid också renodlad eskortverksamhet.
Det korrespondenten bevittnar är fruktansvärt, då inte minst åsynen av några vattenpölar utanför tälten som han beskriver med ett tonfall som borde försätta hela det nazistrasistiska Europa, med de svenska radiolyssnarna i spetsen, i djup och rättmätig skuld. Trots sina omskakande upplevelser lyckas han ändå samla sig för en intervju med en av de nödställda. En syrier han dock inte förmår locka de förlösande fraserna ur när denne endast torrt konstaterar: ”Jag kan inte säga om detta är bra eller dåligt. Jag är mest tacksam för att slippa kriget.”
Aj då. Och inte blir det bättre när han vänder mikrofonen mot en irakier som korthugget påpekar: ”Det blir maximalt en vecka för oss i tält”. Det var väl själva f…, tänker sannolikt statsradions utsände och beger sig till förhoppningsvis tillförlitligare jaktmarker utanför lägret där han haffar en kvinnlig lokal invånare: ”Om jag kommit från ett land i krig hade jag inte haft några problem med att bo i tält ett par veckor, säger hon med en självklarhet den svenske journalisten aldrig riktigt tycks vänja sig vid trots flera år utomlands.
Långt från det folk han tillsammans med mediekollegorna så effektivt lyckats kuva till rätta värdegrundsläran genom decenniers uppfostringsjournalistik. Han får trösta sig med att han i varje fall enligt egen utsago har stöd från just kollegialt håll på plats: ”Medierna härnere talar om skam”, avrundar han triumfatoriskt.
Dags så för de bekanta tongångarna i hemmastudion och den kvinnliga psykologen från Rädda barnen. Frågorna krystas fram på sedvanligt manér med de i dessa sammanhang obligatoriska terapeutrösterna påkopplade: ”Vad händer med barnen under omständigheter som dessa”, lotsar studioreportern. Frågan blir hängande under några skälvande sekunder innan psykologen förlöser oss: ”Ja, det kan ju uppstå förvirring om man inte förstår systemet”.
En sanslöshet hon sedan mer eller mindre ordagrant fortsätter att upprepa i brist på substans kring vad som verkligen är så oerhört traumatiserande med de unga männens bostadslösningar som vilken bostadslös svensk ungdom som helst skulle vara själaglad för. Men det är klart har man som dessa lagt ut en förmögenhet till människosmugglare tycker man sig kanske ha rätt till den vanliga standarden i dessa sammanhang av lyxhotellkaraktär med all inclusive och uppassning dygnet runt till kostnader för svenska skattebetalare på mellan 2 000 och 6 000 kronor per individ och dygn.
Här förstår alla att det inte handlar om några vanliga simpla svenskar eller ännu mindre pensionärer som med sitt slit gjort denna och övrig svindleriverksamhet i den kriminellt lukrativa invandringsbranschen möjlig.
Nästa aktör i denna flitigt använda form av radioteater står på tur i form av ordföranden i Ensamkommandes förbund i Göteborg. Vem hade trott något annat än att det skulle finnas också ett sådant påfund. Han är naturligtvis själv ett resultat av denna senare tiders alltmer frekventerade gräddfil till köttgrytornas Sverige och får ur sig liknande osammanhängande snömos som terapeuten.
Så fortsätter en av landets tyngsta nyhets- och samhällsredaktioner sitt arbete i rollen som lobbyister och politiska funktionärer för den unika och fullständigt osannolika svenska invandringsindustrin.
Övrigt P1-utbud resten av dagen utgör naturligtvis inget undantag i propagandan för invandring och radikalfeminism även om det här sker i andra och varierande former. Allt finansierat med årliga miljardbelopp av ett i grunden lurat och pungslaget folk. Och som extra salt i såren har P1-ledningen nu dessutom ersatt nattetidens tidigare sändningsuppehåll, ljudsatt med vågors stilla brus, med repriser av strikt utvalt fostringsmaterial ur arkiven. En ocean att ösa ur således.
Själv skulle jag kunna tänka mig att åter bli licensbetalare om man förskonades från tortyren och återgick till vågbruset, inte bara på natten utan dygnet runt.
Det finns naturligtvis åtskilligt mer att lyfta fram i sammanhanget. Som att den med rätta hårt kritiserade ekochefen varit så framgångsrik i sitt politiska uppdrag att hon nu värvats inom den stockholmska medieinaveln av nya SVT-chefen. Sannolikt bara ett första steg i det mångfaldsarbete SVT-basen satt som viktigaste punkt i sitt nya värv som högsta höns inom det politiska maktcentrat.
Här ska den skandalomsusade ekochefen nu ansvara för inte bara nyhetsutbudet utan även sporten! Bäva månde tittarna – om det nu kan bli så mycket värre.
Det är inte underligt att många i den sverigevänliga folkrörelsen ser en snar avveckling av public service i nuvarande form som en av de viktigaste åtgärderna på vägen mot en normalisering av landet. Jag skickar med ett förslag i det befrielsearbetet. Minimera public service till renodlad samhällsinformation och lämna över resten under reglerade former för fria krafter och aktörer.
De stora besparingarna kan sedan exempelvis satsas på verklig flyktinghjälp på plats och hemlösa svenskar. Det vore en humanistisk välgärning av stora mått – också för de svenska mediekonsumenterna.
Sign. KK
Källa: http://avpixlat.info/2015/05/28/ohammad-lobbyism-har-ersatt-journalistik-hos-sveriges-invandrarradio/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar