Glem det, Annie Lööf !

“Centerpartiets Annie Lööf kræver nu at vore nordiske naboer skal tage imod flere flygtninge. “De må tage et meget større ansvar” “Danmark, Norge og Finland må tage sig sammen og tage imod mange flere flygtninge” SVR Rapport min 14:40.

- Det er valgår i Danmark, og den nye regering der med sikkerhed kommer, vil næppe byde danskerne 20.000 såkaldte flygtninge ét år til, ligesom S og R gjorde. Befolkningen vil ikke finde sig i det.  Glem det, Lööf. Tag dit eget ansvar. Du siger jo selv i dag: “Vi centerpartister er praktisk anlagte, et problem er jo bare et problem indtil det er løst.” 95.000 asylsøgere i år klarer “nybyggerlandet” sagtens uden at blande os ind i det, og endelig er jeg ikke sikker på der er andre end mig i Danmark, der ved hvem Annie Lööf er. Merit Wager skriver:

"Dessutom tar sig ett pyttelitet parti i Sverige ton och tycker att det kan kräva att andra länder ska följa Sveriges exempel på asylområdet!

Men hade andra länder velat bli lika kaosartat som Sverige, hade de velat ha minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och ett havererat asylsystem, så hade de väl också tagit in enorma mängder av människor som de inte vet vilka de är och som de inte klarar att integrera! Men nu vill de inte det.

Det är onekligen rätt magstarkt av ett av de minsta partierna i ett land som Sverige, som själv misslyckats totalt vad gäller asyl- och flyktinginvandringen, att ens uttala sig om vad andra länder ska och inte ska göra på det här området!"

Källa:  Snaphanen.dk
Ref: http://ledarsidorna.se/2015/01/hogt-over-molnen/

---------------------------

- Jag har uttryckt det tidigare, denna Lööf är inte vid sina sinnens fulla bruk. En feministisk variant av psykopaten Fredrik Reinfeldt. Storhetsvansinne, noll ekonomisk insikt, samt saknar naturliga spärrar. Notera den vilt stirrande blicken, och ansiktsuttrycket. En galen människa, helt enkelt. Partiledare i ett numera totalt förvirrat parti, som står kommunistpartiet (mp) nära, i ett flertal avseenden. Så går det när okunniga och obildade broilders, som aldrig haft ett riktigt jobb (inkl Reinfeldt) tillåts ta kommandot inom politiken. Ett demokratiskt förfall och mycket riskfyll, när sinnessjuka dessutom ges carte blanche, att genomföra ett folkutbyte i den egna nationen, baserad på flumteorier som är helt unika inom världens länder i övrigt.

Att ta sig ton, ifrån en snutte-postition inom svensk politik, och grötmyndigt försöka kommendera vad de nordiska grannländerna "bör göra" (=följa det svanska vansinnesexemplet) skämmer givetvis i första hand ut virrpannan själv, men även Sverige som nation far illa, och spär på sitt rykte som det sjukaste och mest extrema landet av alla, när det gäller ohämmad invandring från bottenregioner med främmande etniciteter, kulturer, samhällssystem och religioner.

De ensamkommande barnen

- Invandringen av ensamstående barn ökar snabbt i Sverige. Bara orden "ensamstående barn" värmer hjärtat på alla goda svenskar. Tankarna går till en söt  och hjälplös liten femåring eller så och inte  som det oftast är till skäggiga, eventuellt nyrakade, yngre män.  Situationen är bara den att genom en kombination av migrationsmyndighetens  enorma arbetsbörda och, som det anses, det olämpliga att såra och oroa ( med dagens språkbruk kränka) de ensamkommande barnen så företas inte något tillförlitlig ålderskontroll utan man förlitar sig på uppgifter från" barnen" själva, vilka nästan utan undantag saknar identitetspapper. En ålderskontroll med en noggrannhet på mindre än ett år kan göras genom en snabb scanning av tänder eller handleder. Detta görs rutinmässigt i våra grannländer ,men anses enligt uppgift onödigt kränkande  och tidsödande i Sverige. Det finns uppgifter från våra grannländer att många av de invandrande pojkarna ( de ensamkommande barnen är nästan utan undantag av manligt kön) inte var som  uppgavs i 16-17-årsåldern, utan i flera fall ca 10 år äldre. Rekordet lär visst vara 32 år.

Huruvida myndigheterna i ett senare skede tilldelar barnen personnummer så innebär detta att man därigenom senarelägger ålderspensioneringen med alla konsekvenser för en tillförlitlig befolkningsstatistik. I en avlägsen framtid kommer  detta att påverka ålderspyramiden negativt i motsats till de pojkar i Georgien som under Krimkriget och senare bytte åldersintyg med sina farföräldrar. Detta innebar att de lade så där 50 år till sin ålder och därför befriades från militärtjänst. I ett senare skede kunde Georgien och andra länder i Kaukasien därför skryta med sin höga ålder som ansågs vara en följd av deras hälsosamma liv långt borta från en ohälsosam statskultur. Detta bidrog positivt till exporten av deras näringsrika yoghurt som ansågs var orsaken till att flera, och märkligt nog bara män, blev långt över 100 år gamla.  Rekordet lär visst vara 160 år. Även den svenska yoghurtförsäljningen kunde rida på den  förmenta hälsovåg.

 Senare dagars åldersfusk var ett antal grekiska manliga pensionsmottagare där företagsamma släktingar i hemlandet höll gubbarna vid liv långt efter det att de avlidit. Detta reddes dock snabbt  ut av duktiga statistiker som framförde irregulariteten i ålderspyramiden bland just greker till pensionsmyndigheten, som fick stopp på missbruket. Min bedömning är därför att migrationsmyndighetens försummelser kommer   att korrigeras  av den statistiska centralmyndigheten i en framtida matematisk utvärdering och därvid införa nödvändiga korrektioner, men då har man förstås  redan glömt bort vår tids ensamkommande barn.

Källa: http://antropocene.se/2015/january/de-ensamstaende-barnen.html

De *rättrogna" är djupt humorlösa

Kampanjen ”PK – det finaste vi har” är en stram orgie i självbelåten skenhelighet.

- Frasen ”Je suis Charleys tant” lockade mig i förra veckan. Mest för att både ”Je suis Charlie” och ”Je ne suis pas Charlie” hade nötts blanka. Jag tänkte lägga min fräscha fras i munnen på Gustav Fridolin.

Det sägs nämligen att utbildningsministern till chockerande 94 procent är man. Ynka fem procent av honom ska vara kvinna. Den kvarvarande procenten var socialt okonstruerad vid mättillfället. Dagens Nyheter lär sitta på undersökningen och den ska inom kort publiceras med kommentarer av Gudrun Schyman, Elisabeth Ohlson Wallin och Maria Sveland.

Ni förstår själva hur förkrossande det kommer att bli. Fridolin lovade ju att förändra allt på 100 dagar, men här sitter vi, nästan två veckor över tiden, med en lika anstötligt maskulin utbildningsminister som i höstas. Att skylla på budgeten duger inte. Att skylla på att man råkat födas med ett visst biologiskt kön vore generande cisnormativt. Det minsta man kan kräva är att Fridolin utforskar den queera erfarenheten, genom att möta världen i krinoliner och pampuscher: ”Je suis Charleys tant”.

Så ungefär.

Detta förstås apropå att utbildningsministern, i putinsk anda, beordrat läromedelsproducenter och läromedelsförfattare att inställa sig på regeringskansliet. En artikel i DN gör att Fridolin ”kräver en förklaring” till att andelen kvinnor i snitt bara uppgår till 13 procent i skolans historieböcker.

Gustav Fridolins uppsträckning av historien är – om ni ursäktar – ett skolboksexempel på vad problemet är med politisk korrekthet. För vad ska vi göra åt saken? Låta Eva Braun starta andra världskriget? Hävda att fältmarskalk Kitchener i själva verket hette Edna, bar lösmustasch och en förledande aubergine i byxorna? Propsa på att det var Joséphine som slog Habsburgarna vid Marengo, medan Napoleon satt hemma och lät bli att tvätta sig?

Strax före jul kunde vi läsa om ett annat skojigt projekt i samma anda. ”Tunga svenska namn” (riksmarskalken? Akademiens ständige? Jan Guillou? Nej. Musse Hasselvall, Tiffany Kronlöf och Andres Lokko, bland andra) drog då i gång kampanjen ”PK – det finaste vi har”. Det är en stram orgie i självbelåten skenhelighet. Valet står, antyder initiativtagarna, mellan politisk korrekthet och ”högerextrema, rasistiska, sexistiska och homofoba krafter”.

Det är som om att erbjuda ett Spotify med två musikval: Cannibal Corpse eller John Denver. Men de flesta lyssnar på något däremellan, låt oss säga Rikard Wolffs Piaftolkningar eller Taylor Swift, och det är fullständigt respektabla val.

Det PK:arna försöker ge sken av är att de är ensamma om att inte vara högerextrema, rasistiska, sexistiska eller homofobiska. Men det är snarare sådant som faller under vanlig hyfs, hövlighet och anständighet. Det som särskiljer de politiskt korrekta är i stället hur de bär dessa värderingar: de är puritaner.

Där har ni förklaringen till att de politiskt korrekta genast kände sig manade att möta Charlie Hebdos puerila blandning av sex, platta könsroller och sodomi i klostermiljö, med ett ”Je ne suis pas Charlie”. PK:arna är vår tids sippa kälkborgerlighet. Épater les radicaux.

De politiskt korrekta oroar sig alltid för att folk säger för mycket, aldrig för att de säger för lite. De accepterar ingen privatsfär. Alla orenheter ska jagas fram och drivas ut av församlingen. Inga, utom de renläriga, bör ges någon position av vikt. De hamnar ofta i strid med varandra om vem som är mest rättrogen. De är djupt humorlösa.

Det är denna puritanism som är kärnan i det politiskt korrekta, inte värderingarna. Och det är därför historien, en syndig slaggprodukt, upprör dem. Totalitära rörelser avskyr allt de inte själva har dikterat.

Johan Hakelius

anm.  PK på 1600-talet

En av de politiskt korrektas föregångare, puritanen William ”Basher” Dowsing, åkte i mitten av 1640-talet runt i östra Englands kyrkor och slog sönder ”monument över avgudadyrkan och vidskepelse”. Tusentals historiska skatter förstördes, eftersom de ansågs strida mot puritanernas värderingar. De som ifrågasatte det kloka i att förklara krig mot historien fick föraktfulla predikningar till svar. Allt förändras, utom avant-gardet.

Källa: http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3879044.ece
Ref: http://www.dsm.nu/folkstyret.pdf

Högt över molnen

En av mina "favoritfigurer" inom politiken är centerpartiledaren Annie Lööf. Dock inte i positiv bemärkelse, jag tål inte människans lavalikt utspyende fraser och floskler, ogenomtänkta och slagordsliknande, måtte denna person försvinna från rikspolitiken snarast.

Understödd af Aftonblahabladets i särklass sämste kolumnist/tyckare, Anders Lindberg, får morotshårs-Lööf en jättesågning av den utmärkte socialdemokratiske redaktören på Ledarsidorna, Johan Westerholm.

Han gör processen kort, inte bara i sakliga invandrardetaljer och ekonomiska konsekvenser, han avrättar centerpartiets liberala förlutna med detta katastrofutspel, den bakgrunden numera historia. Här återges debattinlägget:

"Högt över molnen"

- I år väntas runt 95 000 människor söka asyl i Sverige. För att kommuner ska kunna hantera mottagandet på ett värdigt sätt krävs förändringar. I dag när Centerpartiets kommundagar inleds presenterar Annie Lööf, partiledar, och Johanna Jönsson, migrationspolitisk talesperson, fyra nya förslag för förändringar i flyktingmottagandet. Förslagen får stöd nu på morgonen av Anders Lindberg, Aftonbladet som tycker dels förslagen är bra och sedan inte tycker att det är något som helst problem att folk vill flytta till Sverige.

I det sistnämnda kan jag hålla med Lindberg, att det är ju positivt, men likt Lööf så flyger han högt över molnen, lika högt som när Fredrik Reinfeldt. Vid en snabbgranskning av förslagen så blir det uppenbart att det finns blottor. Lööf spelar med pengar och makt hon inte har. Förslagen är följande, med mina korta kommentarer:

Ge full ekonomisk kompensation till kommunerna.

Kommer kräva omfattande prioriteringar av statsbudgeten samt en diskussion om vad full ekonomisk kompensation innebär. Idag upphör etableringsbidraget för kommunplacerade efter två år och har inte den kommunplacerade kommit ut på arbetsmarknaden efter den tiden så rullas ansvaret över på den enskilda kommunen och resulterar i försörjningsstöd som finansieras med kommunala skattemedel. Med dagens långa etableringstider på arbetsmarknaden för nyanlända, åtta år, så finns det här fog för en bredare debatt om statens respektive kommunens ansvar.

Krav på tidig samverkan från Migrationsverket.

Ett bra förslag i grunden. Migrationsverket kan inte fortsätta stjälpa ut nyss anlända i kommuner utan förvarning eller lokalt godkännande.

Inför första boende-garanti vid kommunmottagandet.

Både ja och nej. Den stora vinsten är det egna boendet. Undersökningar har visat att etableringstiden blir kortare (fortfarande oacceptabelt långa) men samtidigt så finns idag inte de lägenheter som krävs. Med en brist på 229 000 lägenheter idag och en ännu större relativ brist i de regioner som visar tillväxt, och därmed har de bästa förutsättningarna för etablering, är behovet ännu större. Lööf spelar med kort som inte finns.

Reformera beräkningsgrunden för läns- och kommuntal.

Är det verkligen rimligt att staten skall bestämma över hur mycket kommunerna skall ta emot i form av nyanlända så är vi inne på en väg där det kommunala självstyret är en schimär. Lööf utmanar detta självstyre vilket är en mycket farlig väg att gå. EU- och rikspolitiker skall inte, i min värld, utmana detta självstyre varför centerpartiets liberala historia nu måste anses vara historia. De vill numera ha en starkare centralmakt, något annat är inte logiskt.

Ännu har vare sig Centerpartiet eller någon annan gjort en genomgripande systemanalys. Dagens stora ankomstkommuner och regioner har idag inte längre kapacitet för fler nyanlända i allmänhet eller kommunplacerade i synnerhet. Kommun efter kommun säger nu stopp för kommunplaceringar på grund av bostads- eller arbetsbrist. I Filipstad kan inte nyanlända barn garanteras skolplats, i några kommuner i Kronobergs län räcker inte reningsverken till i vissa kommundelar då Anläggningsboenden i form av semesterbyar används året runt med en beläggning som ligger avsevärt högre än vad den sanitära infrastrukturen är anpassad för. I Hultsfred är väntetiden på en tandläkartid, om den ej är akut, mer än ett år eftersom Migrationsverket stjälpt ut nyanlända i tillfälliga boenden i volymer som inte kunnat beräknas för. Med lagen om ”Vård som ej kan anstå” får inte primär- eller tandvård neka vård utan måste i praktiken prioritera nyanlända före fast boende.

Såväl Annie Lööf som Anders Lindberg spelar med pengar de inte har varför det förment lösningsfokuserade argumentet faller pladask. Det värsta är att det kommer de komma undan med detta. Ingen av dem kommer någonsin behöva ta ett personligt ansvar om vi fortsatt går den väg vi går med ökande volymer och att vi inte tillför några resurser. Och de av mina partikamrater som ”hissade” Morgan Johanssons försök att få EU att lätta på plånboken blir nog rätt långa i ansiktet. EU har medel reserverade. För repatriering samt framför allt för Greklands och Italiens skull. Att vi skulle få ta del av de fonderna är inte sannolikt vilket är lätt att inse om vi läser villkoren.

Volymfrågan, och därmed prioriteringarna, måste upp på bordet. Det centerpartiet spelar med förutsätter en radikal omprioritering av statsbudgeten samt en intervention i det kommunala självstyret, det skall vi ha klart för oss. En intervention som har väldigt lite med centerpartiets traditionellt starka lokalpolitik och mycket liberala framtoning att göra. Lööfs förslag ligger närmare Leonid Bresznjevs centralstyrda femårsplaner i dåvarande Sovjetunionen närmare. Går vi ändock den vägen, genom intervention i det lokala självstyret, så måste kommunernas ekonomier villkorslöst hållas skadefria. Ni inser säkert vad det kommer innebära på sikt i statskassan med de etableringstider vi har idag på bland annat arbetsmarknaden för att inte tala om bostadsbristen.

Lööf flyger högt över molnen. Pengar är inget problem, bostäder inget problem, primärvård inget problem, den ekonomiska situationen i dagens kommuners socialbudgetar är inte heller ett problem. Men hon har i varje fall sällskap med Anders Lindberg.

Källa: http://ledarsidorna.se/2015/01/hogt-over-molnen/

-------------------------------------------

- Tack för avrättningen.(min anm)

Cynisk identitetspolitik förstör tilliten

Hur kommer det sig att ett återkommande drag bland så kallade antirasister är att avfärda meningsmotståndare med hänvisning till ras eller etnisk tillhörighet? Kanske är det inte så märkligt.

- Hur kommer det sig att ett återkommande drag bland så kallade antirasister är att avfärda meningsmotståndare med hänvisning till ras eller etnisk tillhörighet? Kanske är det inte så märkligt. I dagarna gav statsvetarprofessorn Bo Rothstein en föreläsning om identitetspolitik, arrangerad av tankesmedjan Timbro, där jag hittade en ledtråd.

Det fria samhället bygger på neutrala, opartiska institutioner som behandlar medborgarna som jämlikar. Då blir det en delikat fråga hur samhället bör förhålla sig till socialt svaga och diskriminerade grupper. Kompenserande särbehandling eller lika för alla?

Bo Rothstein har den senaste tiden riktat skarp kritik mot identitetspolitiken. På DN Debatt hävdade han nyligen att sådana idéer kommer att innebära att den svenska samhällsmodellen faller samman om de blir dominerande.

Grunden för den svenska samhällsmodellen är en hög nivå av tillit – ömsesidiga förväntningar om hederlighet och rent spel som blir självförverkligande. För att tilliten ska bestå är tilltron till de offentliga institutionerna central. Neutral likabehandling i offentlig myndighetsutövning får spridningseffekter. Och tvärtom: när offentliga institutioner särbehandlar eller korrumperas sprider det sig till övriga samhället. ”Fisken ruttnar från huvudet”, noterade Rothstein.

Motfrågan som infinner sig är hur man i så fall ska förhålla sig till de snedtramp med diskriminering och särbehandling som dessvärre alltid finns i ett samhälle. Nog måste väl den diskriminering som ändå förekommer uppmärksammas och motverkas?

Jo, förvisso. Men inom identitetspolitiken säger man något mycket mer långtgående. Att uppmärksamma förekomst av diskriminering är sin sak. Att göra gällande att hela samhället till sin grundläggande natur ofrånkomligen vilar på diskriminering är något annat. Synsättet präglas av djup cynism mot det fria samhällets ideal och ambitioner:

Pytt! Er förmenta neutralitet är bara en lögnaktig fasad som syftar till att dölja förtryck. ”Kunskap” är i själva verket bara maktutövning, som läromästaren Foucault sade. Opartiskhet är inte eftersträvansvärd men svåruppnåelig, utan hela ambitionen är ett falsarium. För allt som finns och kan finnas är bara grupper, särintressen och unika ”perspektiv”. Så försök inte ens.

Är det inte här vi hittar svaret på gåtan om den antirasistiska rasfixeringen? Cynismen gör det inte motsägelsefullt, utan tvärtom helt logiskt att exempelvis avfärda motståndaren med hänvisning till religion eller etnicitet. Det är då inget övertramp utan bara att anlägga moteld i en förtryckets strid som man utgår från att motståndaren redan är involverad i. Strävan efter en neutral position bortom sin egen situation är inte bara meningslös utan rent lurendrejeri. Resonemanget blir svavelsyra för saklig debatt.

Tillit är självförstärkande eftersom den stimulerar till tillitsskapande beteende. På samma sätt ger en föraktfull attityd till demokratins ideal om opartiskhet upphov till att denna mörka samhällsbild också blir verklighet.

Peter Santesson - Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.

Källa: http://www.dagenssamhalle.se/kronika/cynisk-identitetspolitik-foerstoer-tilliten-13338
Ref: http://ledarsidorna.se/2015/01/rasismen-tar-inga-etniska-hansyn/

Islamiska Staten – början på slutet?

I dag måste vi konstatera att Koranens ”heliga påbud” och muslimernas handlingar, som de kommer till uttryck genom IS framfart i Syrien och Irak, går hand i hand. Det betyder att det finns en farlig ”femte kolonn” mitt ibland oss, skriver Hans Erling Jensen.

- Den dansk-iranske professorn Mehdi Mozaffari kallade nyligen islamismen för en månghövdad hydra.

”Hugger man ett huvud av, växer ett nytt fram”, sa Mozaffari på ett symposium i danska Århus, där han har sin professorsbefattning. De senaste årens islamiska expansion visar tydligt att professorn, som själv 1978 flydde undan det islamiska styret i Teheran, har rätt.

Islamiska Staten är den moderna tidens mest brutala och ondskefulla tillämpning av den 1 400-åriga ökenideologin islam, som groteskt nog fortfarande marknadsförs av många islamiska ledare som ”fredens religion”.

Islamiska Staten har inget med islam att göra, säger västliga ledare, medan de från Obama och neråt fjäskar för grupper som de kallar moderata muslimer. Trots att starka muslimska ledare som den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan helt avvisar tanken på att det skulle finnas olika slags muslimer, klamrar sig Västvärldens menlösa ledare, med hjälp av akademiska eliter och vänsterliberala medier, fortfarande fast vid myten om att ”alla religioner har samma ursprung och därmed är lika eländiga eller lika goda kålsupare”. Tyvärr, det håller inte.

Jag drar mig inte för att påstå att våra politiker antigen är ohederliga eller i bästa fall komplett inkompetenta, när de gång på gång försvarar islam som en fredsälskande religion. När de i veckan i tur och ordning påstod att odjuren i IS inte är riktiga muslimer, måste jag tyvärr kontra med att riktiga muslimer är precis vad de är – enligt Koranen och haditherna.

För några år sedan hade jag en diskussion med Daniel Pipes, grundare av The Middle East Forum och en ofta anlitad konsult för en rad regeringar när det gäller islam och Mellanöstern. Pipes menade då att han såg på islam utifrån ”vad muslimer gör”, och inte så mycket på vad de heliga texterna uppmanar dem att göra.

I dag måste vi konstatera att Koranens ”heliga påbud” och muslimernas handlingar, som de kommer till uttryck genom IS framfart i Syrien och Irak, går hand i hand.

Ondskans rot ligger i islam och ingen annanstans. Barbarerna i Islamiska Staten är övertygade om att de är ute på en gudomlig mission, och kan man sin Koran är det svårt att med hedern i behåll förneka detta. Det är ur denna bok IS hämtar sin styrka.

IS har i dag proselyter i samtliga västländer. Det betyder att det finns en farlig ”femte kolonn” mitt ibland oss. Hur stor denna är vet vi inte med säkerhet, men att kolonnens ”soldater” avser att skada oss, finns det i dag inte många som förnekar. Varje vecka kommer ny information om tillslag mot IS-celler i Tyskland, Belgien, Frankrike, Norge och så vidare.

Fram till nu har de västliga underrättelsetjänsterna utfört sitt arbete med bravur och förhindrat angrepp mot privata familjer, järnvägsstationer, EU-parlamentet och andra viktiga institutioner. Men förr eller senare, får vi förmoda, kommer alla dessa hemvändande barbariserade jihadkrigare, bli så många att enskilda celler lyckas med sina islamiska förehavanden. Deras syfte är att döda och lemlästa slumpvist utvalda människor, så många som möjligt, för att därigenom skapa skräck, otrygghet och kaos.

Det är kusligt att den övervägande delen av de islamiska föreningarna och församlingarna ännu inte har gått man ur hus och högljutt protesterat mot sina trosfränder i Mellanöstern – de som i dag har tusentals människors död på sitt samvete, som jagat miljoner ”otrogna” ifrån deras hem och tagit mer än tusen kristna, yazidiska, kurdiska och andra minoriteters döttrar, systrar och fruar som fångar. Samtidigt som de mördar deras fäder, bröder och män säljer de kvinnorna som slavar till arabiska rikemän eller i bästa fall tillbaka till deras familjer.

850 000 människor är på flykt i norra Irak. Mer än två miljoner i Syrien. Koranen är barbarernas manual. I IS utför man exakt de gärningar som Allah och hans profet Muhammed har beordrat varje god muslim att göra,

Flyktingarna är nu mitt ibland oss och för varje dag blir de flera. Gömda bland dem som flytt från barbarerna, tar förövarna sig över Europas gränser. Det enda de tar med sig är drömmen om ett världskalifat, där alla krälar i stoftet för den elakaste gudsgestalt som någonsin funnits och som riskerar att förgöra oss, om inte vi kämpar emot!

Islam vill alltid vara islam. Den månghövdade hydran tar aldrig semester. När ska våra politiska ledare börja kalla en spade för en spade? Just nu gräver de inte bara sin egen grav. De gräver även våra barns gravar.

OBS! Den som inte har kunskaper i islams ”heliga texter” ombeds vänligt men bestämt att hålla sig borta med eventuella kommentarer till denna debattartikel!

[Hans Erling Jensen är ordförande i Right Hand Aid som just nu tillsammans med Hatune Foundation arbetar med att hjälpa flyktingar i norra Irak, där det råder allvarlig nöd och kaos på grund av Islamiska statens vansinnigt barbariska framfärd.]

Källa: http://www.d-intl.com/2014/09/23/debatt-islamiska-staten-borjan-pa-slutetdebatt-islamiska-state-borjan-pa-slutet/

--------------------------

En läsning som skulle vara nyttig för allsköns inbilska och falska "godhets"-apostlar i Sverige. Som t ex Mona Sahlin, Anna Kinberg Batra, Virtanen, Arnstad, chefsbluffaktörerna Mattsson (dömd kriminell brottsling) och Helin, på ex-Pressen och Abnormbladet. Kalle Anka-Löfvèn höll jag på att glömma bort, liksom giftpaddan Ås(n)a Romson, pojkfjanten Mustaf Fridolin, samt givetvis Sveriges meste stå-upp-komiker - utan att veta om det - den kroniske desinformatören Baghdad-Bob Ullenhag.

Monas jihad

De islamistiska terrordåden i Paris den 7 januari skakade världen för ett par dagar. Nu rustar sig Europa med ett batteri av åtgärder mot islamistisk terrorism och jihadister som återvänder från strider i Syrien och Irak.

Och vad har Sverige?
Vi har Mona Sahlin.

- Terrordåden i Paris kostade 17 personer livet. De är det senaste exemplet på vilka medel jihadister är beredda att använda för att uppnå sitt världsomspännande islamistiska kalifat och utrota alla “otrogna”. Samtidigt, i medieskugga, mördade den islamistiska terrororganisationen Boko Haram 2 000 personer i Nigeria.

Krav på dödsstraff för grova terrorbrott
Frankrike satsar nu 425 miljoner euro som ska gå till bland annat 2 680 nyanställda inom polis, rättsväsende och underrättelsetjänst. Inom fångvården ska ytterligare 60 muslimska fängelseimamer anställas för att motverka radikalisering. Front Nationals ledare Marine Le Pen vill utlysa folkomröstning om att återinföra dödsstraff för att kunna bestraffa grova terrorbrott.

Beslagtagna pass och indragna medborgarskap
Minst 500 brittiska medborgare har rest för att kriga med IS (Islamiska staten) eller andra terrornätverk i Syrien och Irak. Storbritannien har infört regler för att beslagta jihadisters brittiska pass och hindra misstänkta från att resa. För dem som har dubbla medborgarskap kan det brittiska medborgarskapet dras in, och personerna kan utvisas ur landet. Bland annat har en 51-årig brittiskfödd man med pakistanskt ursprung och hans tre vuxna söner förlorat sina medborgarskap på grund av kopplingar till al-Qaida.

I Danmark vill den politiska oppositionen (Venstre, Konservative Folkeparti och Dansk Folkeparti) återkalla danska jihadisters medborgarskap.

Flest jihadister från Sverige
Sverige har flest jihadister i Norden – unga islamistiska män med invandrarbakgrund (de ska på inga villkor kallas svenskar även om de har fått svenskt medborgarskap) – som reser till Mellanöstern för att delta i jihad. Säpo beräknar att omkring 350 personer har rest från Sverige för att strida med IS och andra islamistiska terrorgrupper i Irak och Syrien. Omkring 80 uppges ha återvänt till Sverige. Det är dessa 80 som innebär ett särskilt allvarligt hot, enligt Säpos chef Anders Thornberg.

“De kan ha lärt sig att använda vapen och sprängmedel utomlands och de kan också ha passerat alla mänskliga gränser i sina beteenden, de kan ha sett och deltagit i tortyr och avrättning av individer. Har man passerat sådana gränser och kommit tillbaka med en övertygelse så kan det hända att man gör något i sitt hemland” säger Thornberg.

Mellan 25 och 30 av jihadisterna från Sverige har stupat. De två senast kända dödsfallen enligt uppgifter på Per Gudmundsons blogg är två somalier som var bosatta i Örebro och dödades i Irak; Farah Osman, född i mars 1990, och Liban Qadar, född i juli 1991.

I Sverige har vi Mona Sahlin
Och vad har Sverige – ett land där Säpo anser hotbilden vara förhöjd sedan oktober 2010? Vi har Mona Sahlin (s).  Det är hon som ska rädda oss från jihad i Sverige.


I juli 2014 utsågs hon till “nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”. Eftersom politiker tillhör samma politiska klass och värnar om varandras bästa oberoende av partifärg var det en av Mona Sahlins kompisar, demokratiminister Birgitta Ohlsson (fp), som gav henne jobbet. Den borgerliga alliansregeringen utsåg alltså en avdankad socialdemokratisk före detta partiledare till att samordna det viktiga arbetet mot våldsbejakande extremism.

Vid pressträffen där beslutet kungjordes sa Birgitta Ohlsson:
“Det här är det viktigaste beslutet jag fattat som demokratiminister.”

Själv har alliansregeringen inte gjort någonting i frågan under de åtta år de suttit vid makten.

De ideologiska skygglapparna ofantligt tjocka
Att Mona Sahlin anförtros frågor som är avgörande för landets säkerhet är ren katastrof. Hon har fått ett vida större och svårare uppdrag än hon har kapacitet att klara av. Hon saknar det kunnande som behövs, hon är allmänt obildad och hon är framför allt ideologiskt förblindad efter att ha fötts in i socialdemokratisk politikeradel och dragit nytta av dess särskilda arvsordning. Hennes ideologiska skygglappar är så ofantligt tjocka att de i hela hennes snart 58-åriga liv effektivt har hindrat all kontakt med verkligheten.

Hon blev aldrig statsminister, och det kan vi vara innerligt tacksamma för. Sedan hon avgått som partiledare för socialdemokraterna i april 2011 och hastigt ersattes med en annan katastrof, Håkan Juholt, har hon knagglat sig fram med olika uppdrag som mer har handlat om sysselsättning och försörjning for ol’ times’ sake än om samhällsnytta. Ett slags politikernas Fas 3 om man så vill.

“Hennes styrka är inte tänkandet”
Förre statsminister Göran Persson (s) insåg tidigt hennes intellektuella begränsningar och sa i en intervju med Erik Fichtelius i oktober 1997:

“Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap.” (Från den första delen av SVT:s dokumentärserie “Ordförande Persson” 19 mars 2007).

Fritt uttolkat: Mona Sahlin är bra på att tuta i luren och låta käften gå. Men bakom fasaden är det tomt. Hon är helt enkelt obegåvad.

“Richard Jomshof är en feg usling”

Den som vill ha en aktuell orientering om Mona Sahlins intellektuella nivå rekommenderas SVT Agenda från 11 januari där hon debatterar med Sverigedemokraten Richard Jomshof. 16:40. Hennes debatteknik är så imbecill att en betydande andel av socialdemokratin borde vrida sig i plågor i sina tv-soffor. Eftersom Sahlin inser att hon förlorade debatten vänder hon sig till Expressen och uttalar att “Richard Jomshof är en feg usling”.

Med argument på den nivån kan man komma långt, men bara i Sverige. I vilket annat land som helst skulle en politiker som gör så dåligt ifrån sig i en debatt (inte den första utan den trehundrasjuttioåttonde på ett ungefär) ryka fortare än kvickt.

Många har aldrig förstått Mona Sahlins storhet
Vi är många som aldrig har förstått Mona Sahlins storhet. Själv ser jag henne – vid sidan av Olof Palme och Fredrik Reinfeldt – som en av Sveriges genom tiderna absolut mest samhällsskadliga politiker. Genom att driva en ansvarslös massinvandringspolitik och köra över svenska folket med mångkultur har trion Palme-Reinfeldt-Sahlin åsamkat Sverige omätlig skada. Mona Sahlin själv har av obegripliga skäl i decennier getts en makt som står i klar disproportion till hennes förståndsgåvor. Hennes politiska karriär har varit en enda utdragen olycka, kantad av korkade uttalanden, skandaler och stupida beslut.

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson har sagt att “Mona Sahlin är den mest Sverigefientliga politikern vi haft i landet”. (Arbetarbladet 26 oktober 2008). Det är en mycket måttfull formulering om en politiker som under decennier har gjort allt hon har kunnat för att skada och sprida hat mot Sverige och svenska folket.

“Det gamla Sverige kommer inte tillbaka”
Bland alla dumheter Mona Sahlin har kläckt ur sig är det en som inte slutar ringa i mina öron. Ord kan bilda ärr som aldrig läker.

”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Hon säger de här orden i Sveriges Radios P1 Morgon. Det är den 17 maj 2001, och hon är olyckligt nog integrationsminister i Sverige. Det är ett uttalande av en politiker som tror sig ha makten att själv bestämma över ett helt folk. Hon ser sig som envåldshärskare. Och hon väntar sig att vi, folket, ska foga oss efter hennes beslut.

Mona Sahlins ord ringer i mina öron

Orden ringer i mina öron i synnerhet när jag i maj tio år efter Mona Sahlins diktat, alltså 2011, läser polisens förundersökning om mordet på Elin Krantz, 27, i Göteborg.

Hon släpades till ett litet skogsområde vid spårvagnshållplatsen Temperaturgatan på Hisingen natten till den 26 september 2010. Där utsattes hon för grov våldtäkt av etiopiern Ephrem Tadele Yoannes, som kommit till Sverige som anhöriginvandrare året innan. Han mördade henne genom att rikta upprepat trubbigt våld mot hennes huvud och kropp, trycka mot hennes mun och strypa henne. Sedan gömmer han kroppen under en 83,6 kilo tung sten.

Mordet på Elin Krantz var ett politiskt mord

Nej, det gamla Sverige kommer inte tillbaka. I synnerhet inte för Elin Krantz och andra kvinnor och män som mördas av utlänningar som okontrollerat släpps in i Sverige. När jag skrev om mordet på Elin Krantz kallade jag det för ett politiskt mord. De politiker som är ansvariga för den extrema invandringspolitiken bär också ansvaret för politikens konsekvenser i form av dramatiskt ökad och allt grövre brottslighet som begås av invandrare. Mona Sahlin är en av dem som genom sina politiska beslut är ansvariga för mordet på Elin Krantz.

Krönikorna om mordet kan läsas här och här. 

Enligt hennes matris är invandrare alltid offer

Det slår aldrig fel med Mona Sahlin. Hon har liksom en matris i hjärnan. Enligt den matrisen är invandrare alltid offer. Även om de har huggit huvudet av oskyldiga människor och våldtagit kvinnor på en bädd av krossat glas så är de alltid offer och “utsatt grupp” som ska gullas med och ha en tröstande kram. Då blir de säkert snälla igen och blir precis som vilken infödd svensk som helst – en transformation som socialdemokraterna har trott och väntat på i 45 år.

Chefredaktör Lars Hedegaard skriver i Dispatch International:

“Varenda helig krigare som har tröttnat på att skära halsen av folk i Syrien eller Irak kan kasta sina papper och resa till Danmark (eller Sverige, mitt tillägg) eller andra europeiska länder, där en skattefinansierad immigrationsindustri står redo med pengar och vänlig förståelse. Just nu väller så kallade asylsökare från den muslimska världen in över Europas gränser, och vi kan vara rätt säkra på att det ibland dem finns en stor del Muhammedtrogna som bara väntar på sin chans att döda så många européer att resten av oss accepterar det muslimska herraväldet.”

Förslag om jobb och terapi – en skänk från ovan

Det Mona Sahlin har värkt fram efter sex månader som nationell samordnare är ett seminarium i Umeå och ett förslag om en hjälptelefon. Där ska hon sitta och vänta på samtal från jihadister som ångrar sig. Det kommer säkert att bli telefonkö.

Förslaget från Örebros kommunalråd Rasmus Persson (c) om att hjälpa återvändande jihadister med att söka jobb och psykologhjälp kom som sänt från himlen. Terapi mot terrorism. Hon ställde sig genast bakom det. Att ge terrorister förtur till bostad, jobb och terapi – före vanliga hederliga svenskar och invandrare – passar hennes syn på muslimer som kroniska offer perfekt:

“För det första har inte alla som återvänt gjort vedervärdiga handlingar. De som har gjort det ska förstås straffas, men andra som reser ned har kanske mer eller mindre lurats in i något de inte kunde föreställa sig i förväg. De vänder tillbaka så fort det bara går.”

Ett typiskt Mona Sahlin-uttalande. De stackars oskyldiga jihadisterna har bara blivit lurade att ge sig iväg för att skära huvudet av folk. Något eget ansvar har de inte, de är ju muslimer.

Fick nazisterna terapi mellan arbetspassen?

Var det någon som tänkte på att erbjuda nazistiska krigsförbrytare psykoterapi mellan arbetspassen när de gasade ihjäl judar? Jag tror inte det. När de greps var det raka spåret till krigsförbrytartribunalen i Haag.

Rasmus Perssons förslag har kritiserats sönder och samman, och han har senare modifierat det något.

“Vill man öka rekryteringen till IS så är det en fantastisk idé. Budskapet blir ju att det är helt okej att bete sig så här och när du kommer tillbaka så fixar vi med jobb, bostad och terapi” säger terrorforskaren Magnus Norell.

Fick praktikjobb – dog i Irak

Receptet med jobb och praktik har dessutom prövats i Örebro tidigare, med klent resultat. Flera av de jihadister som har krigat utomlands har fått praktikjobb av Örebro kommun, bland annat den man i 20-årsåldern som tidigare omkom i Irak.

“Han hade en praktikplats hos oss några månader. Sedan slutade han och lämnade landet” berättar Thomas Gustafsson, chef för Partnerskap Örebro som via kommunen ordnar praktik åt 18-24-åringar som “befinner sig i utanförskap”.

Trots att Sverige har haft en egen islamistisk självmordsbombare, Taimour Abdulwahab 2010, trots att de jihadistiska terrordåden i Europa blir fler och fler, visar svenska politiker en häpnadsväckande naivitet inför islam och islamism. Tron tycks vara att det räcker med lite förstående prat-terapi och vanlig social ingenjörskonst så – vips – har den onda anden, det vill säga den islamistiska övertygelsen, flugit ur flaskan. Ångern förväntas plötsligt få jihadisterna att inse att deras stora förebild Muhammed var en massmördare, och att de ska stoppa undan kniven och kalashnikoven och aldrig bli som han.

“Radera bort koranen ur våra hjärtan”

Riktigt så enkelt är det inte. Islams hjärntvätt sitter djupt. Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé berättar att han träffade en IS-sympatisör som var i Göteborgsmoskén när Mona Sahlin besökte den i slutet av förra året.  Han frågade vad IS-sympatisören tyckte om det Mona Sahlin sa. Här är svaret:

‘De vill att vi ska sluta åka till Syrien. Ja, det är det hon säger. Men i själva verket vill de att vi ska sluta med jihad. Enda sättet för Mona Sahlin att lyckas med det är att radera bort koranen från våra hjärtan’.

 Mona Sahlin tror att det går att “förstå”, lägga huvudet på sned och gulla bort en ideologisk övertygelse som har lett till krig och mord i 1 400 år kommer hon att bli djupt besviken.

“Ett under att regeringen har förtroende för henne”

Sahlins partikamrat Johan Westerholm skriver på Ledarsidorna.se: 

“Mona Sahlin är, bedömer jag, på väg i helt fel riktning. Hon bejakar en gräddfil för de som har begått, eller har varit stöd till sådana som begått, brott mot mänskligheten i olika former. Sådana som mycket väl har en kriminell historia efter sin turistresa som borde landa vid krigsförbrytartribunalen i Haag.

Med tolv döda på Charlie Hebdos redaktion, ytterligare fyra i en judisk kosherbutik och en islamistisk terrorcell i Belgien i färskt minne så är det för mig en gåta att den nationelle samordnaren mot politisk våldsbejakande extremism landat där hon landat. Det är ett under att regeringen som kollektiv har förtroende för henne. (…)

Jag utesluter nämligen inte att vi kan komma i en situation där en nyanländ, svårt traumatiserad flykting från Syrien möter sina banemän på gatan i Sverige. Där de går i full frihet och skrattar åt sina offer och minnen samtidigt som socialtjänsten gör allt för att återvändarna ska kunna få ett jobb och en lägenhet med förtur.”

Bredare uppdrag och större resurser

Den rödgröna regeringen har nu gett Lars Werkström, rättschef vid Åklagarmyndigheten, i uppdrag att utreda om det behövs lagändringar för att Sverige ska leva upp till FN:s krav på straffrättslig reglering av utförda eller planerade terrorbrott. Gärningar som är kriminaliserade enligt FN är att någon reser, eller försöker resa, till ett annat land än där personen är medborgare eller har sin hemvist, i syfte att utföra, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar, eller att ge eller få terroristträning. Dessutom, det ska det vara straffbart att avsiktligt finansiera, organisera eller i övrigt underlätta en sådan resa. Eventuella förslag till lagändringar ska lämnas till regeringen senast den 18 juni.

Det har tagit sex månader för Mona Sahlin att komma fram till vad hennes uppdrag som nationell samordnare går ut på, och i onsdags presenterade hon det för delar av regeringskansliets personal. Samtidigt överväger inrikesminister Anders Ygeman enligt uppgift att ge henne ett bredare uppdrag och större resurser. Hur tänker han?

“En djupt olycklig prioritering”

Johan Westerholm anför starka tvivel och skriver: 

“Hennes huvudsakliga fokus, och som präglat hennes stab, har från början varit de högerextrema rörelsernas utveckling. Detta fokus är naturligt med hennes engagemang i EXPO men har samtidigt utvecklats till att organisationens kompetens ser ut att halta. EXPO har inte i någon nämnvärd utsträckning haft den typ av extremism som vi nu ser under snabb utveckling växa i Europa som fokus, snarare har de varit upptagna med Sverigedemokraterna och andra islamofobiska krafter. En prioritering som, med en sannolikhet gränsande till visshet, kommer visa sig djupt olycklig.

År av förnekelser måste nu regleras. Och det lär inte finnas några genvägar för någon. Oavsett om personen heter Mona Sahlin eller Daniel Poohl så måste vi inse att deras huvudfokus inte har varit den jihadistiska terrorismen eller vissa av källarmoskéernas hatiska budskap.”

“Morgan Johansson saknar ideologisk kompass”

Så här inlindat måste det tydligen uttryckas, trots att det gäller en inkompetent partikamrat som är avskydd av många och som själv aldrig har dragit sig för lömska attacker mot partikamrater, gärna offentligt.

Hur förvånad blev inte nuvarande justitieminister Morgan Johansson när han den 7 oktober 2011 läste i Aftonbladet att han “saknar ideologisk kompass”. Debattartikeln var undertecknad Mona Sahlin, Maryam Yazdanfar, Ardalan Shekarabi (nu civilminister) och Jytte Guteland, före detta ordförande i SSU. En spark i bakhåll på det ömmaste ställe en socialdemokrat kan bli sparkad. Dessutom enligt alla kriterier oförtjänt, Johanssons samvete var vitt som snö.

Amorteringarna verkar aldrig ta slut

Mona Sahlin har sina hejdukar, “Sahlinisterna”, bland andra Thomas Östros (tidigare ekonomisk-politisk talesperson, nu VD i Svenska Bankföreningen), arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, energiminister Ibrahim Baylan, Thomas Bodström (tidigare justitieminister) och Urban Ahlin, riksdagens talman. Men skarorna glesnar.

Inom ett politiskt parti finns dock ofta helt andra motiv att hjälpa fram en viss person än vederbörandes kvalifikationer. Som gamla lojaliteter och mögliga skuldkänslor. De som såg till att Mona Sahlin aldrig blev statsminister har en skuld att betala, och amorteringarna verkar aldrig ta slut. Johan Westerholm skriver:

"Mona Sahlin? Hon sitter nog säkert i sadeln, trots den svaga starten. Underskatta inte värdet av oreglerade politiska skuldsedlar. Oavsett den svaga prestationen efter sex månader så kan hon nog se fram emot minst 18 månader till av rampljus. För är det inte det allt handlar om i svensk politik idag? Rampljus. Att säga rätt saker vid rätt tillfälle och få tillräckligt mycket media istället för att ta de tuffa beslut, inte sällan kompetenskrävande och i motvind, som faktiskt krävs.”

Rädda Sverige, ge henne en generös pension redan nu

Rädda Sverige. Tillkalla våra främsta experter på terrorism, grabbar som Magnus Norell, Hans Brun,  Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren. Bilda en referensgrupp och ge dem fria händer och generösa resurser. Lyssna på vad de har att säga, utan ideologiska skygglappar. Låt sedan politiska förslag ta form och debatteras.

Mona Sahlin fyller 58 år i mars. Lägg ner hennes samtliga offentliga uppdrag och ge henne en generös pension redan nu. Sveriges försvar mot islamistisk terrorism är en alldeles för viktig fråga att handhas av en så inkompetent politiker. Pensionen måste räcka till Toblerone, vin, hårfärgningsmedel och pälsar så att hon inte behöver använda kreditkorten.

Det kostar, men det är värt en slant att äntligen få stopp på den skadliga verksamhet som Mona Sahlin har tillåtits hålla på med i alldeles för många år. Priset kan aldrig bli mer än en nanobråkdel av de mångmiljardbelopp hennes verksamhet har kostat de svenska skattebetalarna. Lidandet oräknat.

Läs också:

Marcus Brixskiöld: Fem punkter som stoppar stridande resenärer.

Sjätte mannen: STOLLAN. 

Erik Helmerson: ”Utsatthet” är ingen ursäkt. 

Av Julia Caeasar.

Källa: http://snaphanen.dk/2015/01/24/sondagskronika-monas-jihad/

Ref: http://www.exponerat.net/m-ledaren-anna-kinberg-batra-is-krigare-ar-offer-som-det-ar-synd-om/
Ref: http://fnordspotting.blogspot.se/2015/01/vet-sahlin-verkligen-vad-extremism.html
Ref:  https://janmilld.wordpress.com/2015/01/29/oserios-granskning/

Väldigt nära örat

Danmark, Nederländerna och Storbritannien har förbjudit tiggeri. I november blev Arendal den första kommunen i Norge att förbjuda tiggeri och nu har den norska regeringen skickat ut ett lagförslag om ett nationellt tiggeriförbud på remiss. Norge kan nu komma att införa ett nationellt tiggeriförbud, vilket nu kritiseras av professor Hans Swärd:

- "Man sopar problemen under mattan och risk finns att tiggarna tar sig till Sverige istället."

Om det vore så enkelt ändå. Det är inte hela bilden. Vårt södra grannland, Danmark, har förutom en lag som förbjuder aktivt tiggeri också ett förbud för ideella organisationer som får offentliga bidrag att ge härbärge åt hemlösa utan danskt personnummer. Danmarks socialdemokratiska regering vill att ryktet om Danmarks hårda linje sprids i Europa och det ser nu ut som att Norge faller in i samma linje. Finlands hållning, kanske tydligast representerad av den nuvarande statsministern Alexander Stubb, har hela tiden varit tydlig. Som ansvarig minister för Europa-frågor pressade han Rumänien att sända egen personal för diakoniverksamhet på plats i Finland och att Rumänien tar ansvar för repatriering efter de maximalt tre månader en EU-migrant får uppehålla sig utan tillstånd i annat EU-land. I Sverige förhandlar vi fortfarande.

Relationerna med våra nordiska grannländer försämras därmed ytterligare ett pinnhål. Men det är inte enkom beroende på tiggarna. Tiggarna är bara en bricka i ett större spel. Det är få som vet, men inom såväl de danska som norska regeringskanslierna finns det idag en växande irritation över den svenska migrationspolitiken. Inte flyktingpolitiken, den bryr de sig mindre om då det i grunden inte påverkar deras ekonomi. Utan migrationspolitiken. Hur enkelt det är, förhållandevis, att erhålla ett svenskt medborgarskap. Ett svenskt medborgarskap är mer än ett pass som går att sälja, det är en biljett till den Nordiska passunionen.

Nordiska passunionen är en passunion mellan de nordiska staterna. Unionen innebär att de nordiska ländernas medborgare inte behöver pass eller annan legitimationshandling vid resa inom området eller uppehållstillstånd vid vistelse i en annan medlemsstat i passunionen.Även fritt arbetstillstånd för nordiska medborgare ingår i samarbetet. I såväl Danmark som Norge höjs nu röster i respektive regeringskansli för att begränsa svenska medborgares rättigheter i passunionen, något som inrikesminister Anders Ygeman, i en annan närliggande kontext – de svenska passen – har att hantera. Den förra ministären – regeringen Reifneldt – fick motta gliringar om detta men gör inte duon Morgan och Ylva Johansson, som har det formella ansvaret för den svenska migrationspolitiken, något åt de relativt sett lägre kraven för att erhålla ett nordiskt medborgarskap i Sverige kan det inte att uteslutas att Norge, Danmark och Finland börjar föra fram förslag som begränsar svenska medborgares möjligheter att röra sig fritt i Norden.

Att skapa egna lagrum för att skyffla tiggare till Sverige är att se som ett första varningsskott. Väldigt nära örat. Får inte Sverige bättre kontroll på sina pass, varav oroväckande många har ”förlorats” och samtidigt höjer kraven för att erhålla ett svenskt, och därmed nordiskt medborgarskap, kan vi förvänta oss ännu bistrare tonläge från våra kusiner i väster, söder och öster.

En normalbegåvad politiker, med någon form av vett, borde vara lomhörd nu. Tydligare kan inte signalerna bli.

Källa: http://ledarsidorna.se/2015/01/valdigt-nara-orat/

- Tiggarinvasionen från Rumänien, tattarnas hemland i Europa, är en veritabel nedskräpning, det ser helt enkelt för dj*vligt ut i städer och samhällen. Bort med eländet, Finlands metod att få bort dom, via övk med Rumänien, en väg, men ett totalt tiggarförbud bäst. Kriminalisera även givandet. Värsta syndarna är kappklädda hårknutskärringar i övre medelåldern och uppåt, och tycker - i vanlig ordning totalt känslostyrda, men grundlurade - synd om de sluga tiggarna, håller därmed igång denna vidriga cirkus genom att droppa pengar i de notoriska pappmuggarna. Det borde finnas nedskräpningsklausuler inom den kommunala hälsovården, som också skulle behöva skärpas upp.
Det finns ett skäl att tattarna, zigenarna, betecknas som "resandefolket". Dom är som vandrarmyror, kan inte rota sig och leva ett civiliserat liv. Dom drar runt, skräpar ner värre än svin, stjäl, ficktjuveri vanligt, och tigger obehindrat och fräckt. Sånt folk borde inte få röra sig utanför sitt hemland, Rumänien, Ironiskt nog förbjudet att tigga i detta land, rumänerna vet vilket pack dom hyser. Och får jättebidrag från EU att hantera, vilket inte märks ett jota av i Absurdistan. Fick Mona Sahlin bestämma så blev dom väl hedersmedborgare.

Att hata islam är inte en fobi

Kulturministerns utlovade satsning mot islamofobi kan få en för ministern oönskad effekt. Ökad kunskap om en del förtryckande islamiska praktiker kan inge samma rädsla hos vissa svenskar som gjorde mig så pass rädd att jag inte bara lämnade utan också vände mig mot islam, skriver Devin Rexvid.

- I samband med den senare tidens moskébränder ingav kulturminister Alice Bah Kuhnke ett löfte om satsningar för att öka svenskarnas kunskaper om islam. Detta löfte kan nog ses som en i raden av politiska kurer mot ”åkomman” islamofobi. Det är nog anmärkningsvärt att ett statsråd lovar satsningar som utgår ifrån islamofobi som är ett omtvistat begrepp bland forskare. Begreppet är både vilseledande och problematiskt då det bygger på en felaktig politisering av den kliniska termen ”fobi” som står för ”sakligt omotiverad fruktan”. Till skillnad från en fobiker, i behov av stöd och behandling, ska ”islamofoben” motverkas och tystas ned.

I den svenska debatten används islamofobi som ett slaskbegrepp som inrymmer både kritik mot islam och muslimhat. Det används för att stämpla och tysta ned inte bara dem som enbart sprider hat mot muslimer utan även sådana som riktar legitim, saklig och sekulär kritik mot islam. Användarna av begreppet islamofobi, det vill säga islamister och västerländska islamofiler, alltså sådana som förskönar förtryckande islamiska traditioner, buntar felaktigt ihop islamkritiska forskare och debattörer med muslimhatande högerpopulister.

Frågan är hur kulturministern ställer sig till människor som känner en ”sakligt motiverad fruktan” för förtryckande islamiska praktiker? Är det ett samhällsproblem att vara rädd för rasism som ideologi eller för religiösa doktriner som innebär kränkningar av individens fri- och rättigheter? I ett demokratiskt samhälle borde det vara en självklarhet att hysa rädsla för ideologier eller religiösa doktriner som föreskriver eller legitimerar förtryck. En sådan rädsla ska inte förväxlas med rädsla för, avsky mot eller angrepp på den som tror på förtryckande ideologiska eller religiösa doktriner.

Under min barndom blev jag liksom hela min generation utsatt för islamisk indoktrinering. Enligt läroplanen var det strikt förbjudet att ifrågasätta islam och Koranen. Koranverserna vi tvingades läsa var manipulerande glasögon som skulle få oss att se en kvinna som en halvman. De var mixtrade hörapparater som skulle få oss höra två kvinnors vittnesmål som en mans. De var en felinställd våg som skulle få oss att tro att en mans arvsandel vägde lika tungt som två kvinnors. De var potenshöjande ”religiöfarmaka” som skulle göra oss benägna att ta fyra eller fler fruar. De var detektorer som skulle få oss ”rättrogna” att identifiera ”de otrogna”, förfölja, gripa, strypa och slakta dem. De otrogna var irakier, sionister, kommunister, imperialismens valpar och bahaier. Koranverserna om jihad skulle få oss stupa som martyrer med paradisnyckeln kring halsen. Vi fick frukta en fruktansvärd Allah som hotade med eld och helvete om vi inte följde hans vilja.

Obligatorisk undervisning i islamisk lära gjorde mig oerhört rädd för islams våldsbejakande karaktär. Det var en förlegad syn på barn, kvinnor, män, oliktänkande och icke-muslimer som gjorde mig rädd för islam och som fick mig hoppa av och bli ateist. Av kulturministerns löfte att döma verkar regeringen å ena sidan motverka sådana islamavhoppare som jag som vägrar acceptera en patologisering av saklig, legitim och sekulär kritik av islam genom den politiska diagnosen islamofobi. Å andra sidan vill regeringen genom Mona Sahlin stödja IS-avhoppare. Dessa satsningar ska förstås i en post Charlie Hebdo-anda där Sverige liksom en del andra länder i väst, försöker hantera militanta islamister genom flirt med dem, patologisering av islamkritiker och ökad övervakning. Dessa satsningar kan dock ge islamister vatten på sin kvarn samtidigt som de villkorar det fria ordet.

Kulturministern borde rimligen veta att de som driver islamofobilinjen bemöter all kritik mot islam med att det finns olika tolkningar av tron. Detta är en strategi som används för att försvara islamiska normer som är i strid med gällande lagar i Sverige. Av kulturministerns löfte framgår inte vilken tolkning av islam det är som hon vill att svenskarna ska få mer kunskaper om. Är det en tolkning av islam som en klanderfri och perfekt religion som vissa islamistiska församlingar i Sverige gör anspråk på som ska läras ut? Är det ministerns egen tolkning av islam som gäller? Vilka ska förse svenskarna med mer kunskaper om islam? Är det svenskarna själva som ska skaffa sig kunskaper om en autentisk islam? Är det imamer och de islamistiska församlingarna? Får islamkritiker vara med och beskriva sin version av islam för svenskarna? Kort sagt, vem definierar vilken islam som ska läras ut? Dessa frågor kräver ett svar av ett statsråd som lovar satsa offentliga medel för att motverka islamofobi.

Kort sagt kan kulturministerns utlovade satsning ge en för ministern oönskad effekt då ökade kunskaper om en del förtryckande islamiska praktiker kan inge samma rädsla hos vissa svenskar som gjorde mig så pass rädd att jag inte bara lämnade utan också vände mig mot islam.

Kulturministern behöver skilja islamkritik från muslimhat. Att kritisera och hata islam behöver inte alls vara problematiskt men att hata och fysiskt angripa muslimer är ett allvarligt problem. Det är muslimhat som borde bekymra ministern och inte islamhat vilket ingår i yttrande- och åsiktsfriheten. Huvudpoängen är sålunda att alla som kritiserar och häcklar islam inte är muslimhatare. Kulturministern behöver påminnas om att medborgare i ett sekulärt samhälle bara är skyldiga att respektera individens rätt till sin tro men inte själva tron.

DEVIN REXVID
-doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet-

Källa: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-hata-islam-ar-inte-en-fobi_4279619.svd

- Denna lill-fjolla, Kuhnke, ges befattningen som kulturminister. Kalle Anka-kopian Löfvèn kunde lika gärna gått ut på gatan och blindpeka på vem som helst, sämre kunde det knappast bli.

Okunnigheten är pinsam, med en rabiat islamälskare av Mona Sahlins 'klass' (?) som "extremism"-utredare, så blir haveriet om möjligt värre. Bäst före-datum för Sahlin ligger väl minst tio år bakåt i tiden, om det nu nånsin funnits något positivt med den människan, man kan allvarligt ifrågasätta. Hon har en 'merit' i bagaget... hon är själv en extremist, av sämsta islamkaliber.

Novus, januari 2015

Trevlig läsning, nu sätter 7partiet och slaskmedia rödvinet i vrångstrupen.  :)

Källa: http://petterssonsblogg.se/category/politik/

"Sahlins pajaskonster ett slag i ansiktet"

"Med förslaget om stöd till återvändande IS-terrorister vänder Mona Sahlins ryggen till alla dem vars anhöriga dött på de mest brutala sätt i kampen", skriver Yekbun Alp.

- För att motverka religiös radikalisering i förorterna vill Mona Sahlin införa ett skattefinansierat stöd till terrorister som krigat i våldtäkts- och terrororganisationen IS (ISIS/Daesh). Det lovade hon vid ett seminarium i Rinkeby november 2014. Ett centerpartistiskt kommunalråd i Örebro har vädrat liknande tankar, då han föreslagit att IS-krigare som återvänder bör få psykologsamtal och hjälp att få jobb.

Medan många menar att livstids fängelse och utvisning vore en mer lämplig åtgärd har Mona Sahlin, regeringen Löfvens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, en annan plan för hur terroristerna ska behandlas: ”Det behövs ett avhopparstöd och ett anhörigstöd. Det är ett löfte. Det måste finnas på nationell nivå", säger den tidigare S-ledaren.

- Vad är då nästa steg, att ge terroristerna ersättning för förlorad arbetsinkomst?

Mona Sahlin vill alltså belöna terrorister som åkt ner till Kurdistan, Irak och Syrien för att våldta kvinnor och barn och sälja de vidare som sexslavar. Dessutom halshuggit människor på löpande band, fördrivit hundratusentals på flykt, massmord som folkmord, tortyr och kidnappning är en del av allt det onda de fört med sig gentemot dessa länder och dess befolkning. Det är tur att inte någon som Sahlin bestämde och satt vid makten i Haag när nazisterna ställdes inför rätta för krigsbrott och folkmord på flera miljoner judar, romer och homosexuella. Hon skulle säkert ha frikänt dem och gett dem ekonomiskt stöd. Med den mentaliteten kan ju Sahlin ta sig en tur till Norge och be dem frige Breivik, ge honom en praktikplats och terapitimmar i stället. Eller varför inte på hemmaplan; Frige samtliga mördare, pedofiler och våldtäktsmän och låt Örebro Kommun ge dem ett jobb.

Det är minst sagt en mycket skrämmande utveckling som Mona Sahlin med stöd från S-ledningen står bakom och dessutom med en mycket märklig stolthet. Sahlin och kompani bryr sig inte ett dugg om alla de kurder i Sverige vars anhöriga dött på de mest brutala sätt i kampen mot denna terror. Dessa människor har alltså bedrivit en kamp mot den värsta sekt-terrororganisationen världen skådat sedan andra världskriget, inte bara för sitt folk och land, utan agerat och gjort heroiska insatser för hela världen. Sahlin har i och med detta valt att vända kurderna, armenierna, syrianerna och assyrierna ryggen.

För alla dem som förlorat en anhörig, vän, bekant eller har en släkting som krigar/krigat mot IS är detta förslag ett hårt slag i ansiktet mot dem och även mot demokratin som råder i och utanför Sverige. De terrorister som kommer tillbaka till Sverige ska självklart direkt hållas i förvar och sedan utredas för brott. I Sverige eller i krigstribunalen i Haag.

Allt annat är inget annat än ”pajaskonster” som Olof Palme uttryckte det, om Ulf Adelsohn under en utrikespolitisk debatt 16 april 1983.

Källa: http://www.expressen.se/debatt/sahlins-pajaskonster-ett-slag-i-ansiktet/

- Det krävs att invällda, klarsynta kritiker skall ta till orda, för att den makabra situationen i Sverige skall dras fram i ljuset. Tack.

Sveriges sämsta högskola tar över polisutbildningen

Med tanke på rubricerade händelse - nyligen införd och bejublad av nye "risk"polischefen, ärkesossen, den helt misslyckade ex-gd:n på Migrationsverket och Försäkringskassan, Dan Kräkman-Eliasson, så vill jag uppmärksamma en artikel, i Aftonbladet, 28 oktober 1999, författad av den då aktive och anlitade kriminologexperten Leif GW Persson.

Först om Södertörns "högskola" (ref.länk Fria Tider nedan):
"Högskolan utsågs till Sveriges sämsta lärosäte i tidskriften Fokus högskoleranking förra året."

AB-artikeln: ”Svenska polisen är sämst i världen”

- "De ägnar sig åt annat än polisarbete"

25 procent av alla polisen ägnar sig åt annat än polisarbete, trots att de kostar en kvarts miljon kronor om året per person. Det menar Leif G W Persson, kriminolog och professor vid Polishögskolan
  – "Sverige har den mest ineffektiva poliskåren i världen", menar han.

Bakgrunden till Leif G W Perssons hårda kritik är det låga antalet brott som klaras upp varje år. De senaste 50 åren har antalet lösta brott minskat från 40 till 10 procent.

  – Den generella uppfattningen är att kärnan till polisens problem är bristande resurser.
  – Det håller jag inte med om. Svensk brottslighet är inte särskilt omfattande. Vi bor i ett litet och välskött land med låg brottslighet. Ändå kostar polismyndigheten i Sverige mest i världen. Poliser ägnar sig åt annat än de ska, som sociologiskt arbete och att spela bandy, säger Leif G W Persson.

  Han menar att en fjärdedel av den totala polisstyrkan över huvud taget inte ägnar sig åt polisarbete.
  – Närpoliser käkar tårta hemma hos gamla tanter och säger åt dem att låsa om sig. De sitter inne och skriver en förskräcklig massa papper, men det är sällan det utmynnar i operativa ingrepp. Poliser ska jaga bus!

”Skyddad från kritisk granskning”

  Leif G W Persson menar att en genomsnittlig polis bara jobbar 150 dagar om året.
  – Poliskåren är väldigt generös med övertid och kompensation för detta. Det gör att polisarbetet utarmas. De anställda tycker dessutom att de har dåligt betalt och att det är jobbigt att arbeta ute på fältet. Polisen har ett väldigt starkt fack som ser som sin uppgift att maximera nyttan för den egna kåren och inte för medborgarna.

  Orsaken till polisens ineffektivitet tror Leif G W Persson beror på att polismakten i dag är helt skyddad från kritisk granskning.
   – Det finns ingen som lägger sig i deras arbete och statsmaktens insyn är usel.

  Själv har han jobbat 25 år inom yrket och anser sig veta vad han pratar om. Kritiken bygger han på år av systematisk granskning av brottsstatistik.
   – Jag har påpekat felaktigheterna under alla år. Jag tror man utan lätthet skulle kunna plocka bort 25 procent ur kåren utan att det skulle märkas nämnvärt, säger Leif G W Persson.

Källa: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/28/gw.html
Ref: http://www.friatider.se/polisutbildning-forlaggs-till-sodertorn

- Märk väl att brottsligheten 1999 låg på en mycket blygsam nivå, jämfört med dagens katastrofala. Självorsakat, av avsuttne moderöde landsfärrädaren Reinfeldt, men i "god" samklang med övriga 7-partier, som öppnat Sveriges gränser för en ofattbart stor kött-tsunami, en invällning av odugliga araber och negrer, analfabeter och kriminella bedragare, in till Sverige (vilket pågår och förvärras, i skrivande stund).