Saker händer

- Ingen nu levande svensk har fått uppleva någon nationell katastrof. Personliga katastrofer kanske, internationella katastrofer, visst, men ingen nationell, svensk katastrof. Därför, tror jag, har vi svenskar svårt att föreställa oss att en katastrof kan inträffa i Sverige.


Själv brukar jag ibland, som hjärngymnastik, dra ut trender, väl vetandes att trender för det mesta viker av innan de når den punkt som trendutdragaren eventuellt väljer att belysa.
Tänk på vad som har hänt bara detta år. Det går inte att tänka att statsministern i januari, för tio månader sedan, hade sagt att läget är ”ohållbart”, ej heller att utrikesministern skulle ha varnat för att vi har ”system” som ”i längden” kommer att ”braka ihop”. Dessa statsråd är naturligtvis inte ute i ogjort väder. De skulle aldrig ha kommit med sådana uttalanden om det inte legat substans bakom eftersom den utveckling Sverige nu erfar går på tvärs emot allt som regeringen förutsett och lovat.

Tänk tanken att det fortsätter i trendens riktning med något tusental invandrare om dagen varav några hundra – jag vet inte hur många, men det gör väl ingen – avviker för att på något oregistrerat sätt sugas upp av detta stora, mörka land i norr.

Jag vet inte om dessa avvikare omhändertas och försörjs med mat, kläder och tak över huvudet av snälla svenskar – det förekommer säkert – men jag har svårt att föreställa mig att alla skulle få så förmånligt mottagande. Och i varje fall inte i evighet.

Antag 400 oförsörjda avvikare om dagen. Det blir 12 000 i månaden eller nästan 150 000 om året, 1,5 procent av landets befolkning. Vi vet ingenting om dessa personer annat än att de måste äta för att leva, att mat kostar pengar samt att de troligen inte har några pengar. De får inga bidrag eftersom de är avvikare. Chanserna att de ska tjäna pengar genom lönearbete är ringa. Min hjärna är för liten för att föreställa sig någon annan lösning än en som baseras på tjuvnad, rån och annan brottslighet. Jag säger inte att dessa människor är onda utan bara att livet inte erbjuder dem några andra möjligheter. Villkoren hade gällt lika för mig om jag varit en av dem.

Jag vet inte hur många månader det tar innan vi börjar upptäcka konsekvenserna i form av butiksrån, kanske i första hand nattetid, men sedan även på dagarna. Två tre starka killar kan lätt gå in i en affär med några ensamma biträden och be om kassan och sedan lugnt gå därifrån. Snart upptäcker de att de faktiskt kan göra sammalunda i villaområden när familjen sitter och ser på teve utan att det uppstår mer besvär för deras del än offrens tandagnisslan.

Saken är nämligen den att polisen eller särskilt anlitad väktarfirma inte ankommer förrän långt efter det att en del av villafamiljens ägodelar har bytt innehavare. Om alls.
Föreställ dig nu att det blir alltmer uppenbart såväl för avvikare och andra potentiella brottslingar som för offerkollektivet hur situationen ser ut. Föreställ dig vidare att polisen blir alltmer upptagen av att sköta ordningen vid gränsstationerna och vid flyktinganläggningarna så att deras utryckningstider förlängs alltmer och utredningskapaciteten och uppklarningsprocenten fortsatt sjunker. Brottsligheten får frispel.

Sverige har då i praktiken blivit ett laglöst land, ”a failed state”. Detta ligger inte längre bort än att det ganska lätt går att föreställa sig om man bara gör sig av med den invanda föreställningen att inget ont kan hända i Sverige eftersom det inte gjort det i vår livstid.
Du kan lätt fylla på efter behag. En del kriminella startar beskyddarverksamhet. Högerextremister organiserar sig i beväpnade trupper som jagar invandrare och den skrämda medelklassen i villorna upptäcker till sin häpnad att den är tacksam för tjänsten. Den autonoma vänstern organiserar sig också i beväpnade trupper för att slåss mot högerextremisterna. Brottssyndikaten har fått ett allierad.

Gissa vad jag drar för slutsats av detta resonemang. Vad är det enda Sverige kan göra för att förebygga en sådan utveckling? Skaffa fler poliser som upprätthåller statens våldsmonopol och garanterar att svensk lag gäller dygnet runt i hela landet. Nu.

Av Patrik Engellau

Källa: Saker händer

-----------------------------------

- Vi är snart där. Och då ojar sig SVT Debatt, och skräniga vänsterns inbjudna "goda" gästdebattörer, över s k 'gated communities', inhägnade och bevakade bostadsområden, som om det vore 'rasism', 'segregation', eller annat påhittetrams. Vad PE missat i sina praktiska antaganden ovan är 'arsenaler'. Arsenaler av vapen, för att skydda sig. I länder jag känner väl till och vistas ofta i, utanför Sverige, är privat innehav av vapen nästintill en självklarhet. Samt att en bostadsinnehavare har obetingad rätt - tvärtemot svensk praxis - att t ex skjuta, oakttat ev dödlig utgång, en inbrottstjuv, från dennes intrång till ev konfrontation inne i bostaden. Gäller t ex i Turkiet och Filippinerna, men sannolikt lika vanligt i alla asiatiska länder, m fl som tillämpar sunt förnuft och rätten att försvara sig själv. Vilket ses som försvårande omständigheter i Absurdistan.

- I Sverige kräver vapenlicens att man är registrerad medlem i jaktklubb. Ok, då får det väl blir så då. Skall en gangster skjutas, så skall denne skjutas med legalt vapen. Vi svenska förväntas ju vara ordentliga och skötsamma. Men gränsen har i ett avseende passerats. Jag skulle idag inte tveka att använda en bössa i försvarssyfte, vid ev inkräktande invällargangsters entré i min/mina bostäder. Livet är värt ett åtal, vilket sannolikt blir följden i katastrof-Sverige, som hellre tar brottslingens än offrets parti. Även om jag är säker på att i folkmedvetandet, så växer samma inställning som jag idag har.