I gårdagens Agenda i SVT debatterade nationalekonomerna Sandro Scocco och Tino Sanandaji asylinvandringens effekt på samhällsekonomin.
- Det blev en tidvis väldigt teknisk debatt som tyvärr kan ha avskräckt en del tittare. Men Tino Sanandaji fick fram en viktig poäng som är värd att påminna om när försvararna av dagens asyl- och migrationspolitik hävdar att invandringen är lönsam "på lång sikt" (utan att definiera vad "lång sikt" är). Det är att det som nu sker aldrig har prövats förut. Att en generell välfärdsstat, tillika världens kanske mest generösa, har en invandring av asylsökande på 1-2 procent av befolkningen årligen (takten just nu är 5 procent) är något unikt.
Att hänvisa till kriget på Balkan och den invandring till Sverige som följde i dess spår håller inte. Det var en tidsmässigt begränsad händelse. Det kom många människor till Sverige under några månader. Det vi nu upplever är en folkvandring genom Europa av ekonomiska migranter som till följd av EU:s fallna yttre gräns ser sin chans att få ett bättre liv i ett rikt välfärdsland. Vi ser inget slut.
Tänk dig själv att du är en ung afghansk man. Du har lämnat landet du inte ser någon framtid i och uppehåller dig sedan några år i Iran där du hankar dig fram på olika småjobb. Plötsligt skärper den iranska regimen reglerna för uppehållstillstånd. Du ser dig om efter alternativ och får veta att det nu är möjligt att resa genom hela Europa utan pass eller visum. Schengen har fallit. Det finns ingen yttre eller inre gräns, och långt där borta finns välfärdsstater som erbjuder gratis utbildning, gratis boende, pengar till kläder och mat. Om du bara säger att du är under 18 har du 90 procent chans att få stanna. Vem skulle inte ta chansen?
Hundratals miljoner människor runt om i världen skulle ha asylskäl i Sverige. Hindret för dem har varit att de saknat visum. Med en fallen gräns försvinner plötsligt detta problem. Nu kan de komma som asylsökande och vandra rakt in i välfärdsstatens förmånliga värld eller bara invandra utan att söka asyl. Risken att bli utslängd är närmast obefintlig.
Det är naivt att tro att ett kollapsat mottagande skulle avskräcka människor i förtryckande samhällen att söka lyckan i det lilla paradislandet i norr. Vi kan räkna med att Sverige även i fortsättningen kommer vara en magnet för asylsökande. Effekten kan bara bli en: en knäckt välfärdsstat. Ty Sverige har inte ett system byggt för den här sortens invandring. Det som väntar de flesta är år i ekonomiskt utanförskap.
Det talas just nu framför allt om kostnaderna för själva mottagandet, som skjuter i höjden. Detta är bara initiala kostnader. Det är under de kommande fem tio åren som vi kommer att se de verkliga kostnaderna. När människor inte får jobb. När försörjningsansvaret förs över till kommunerna. När köerna i vården växer. När Folktandvården blir överbelastad (vilket den redan är på många håll). När kvaliteten i skolan sänks eftersom det saknas både lärare och lokaler.
Miljöpartiet må precis som Centerpartiet tala om fler enkla jobb. Men hittills har vi inte sett näringslivet efterfråga en ny svensk ekonomi grundad på en stor sektor av enkla jobb som tidigare rationaliserats bort av effektivitetsskäl. Jag tror inte att företagarna vill tillbaka dit heller. Och Socialdemokraterna och LO vill inte se en låglönemarknad. Återstår olika sorters bidragsanställningar och av politiker konstruerade jobb för att få folk i sysselsättning.
Det Sverige just nu genomlever har aldrig testats förr. Det är ett experiment. Om jag var socialdemokratisk finansminister skulle jag inte sova särskilt gott om natten.
- Det blev en tidvis väldigt teknisk debatt som tyvärr kan ha avskräckt en del tittare. Men Tino Sanandaji fick fram en viktig poäng som är värd att påminna om när försvararna av dagens asyl- och migrationspolitik hävdar att invandringen är lönsam "på lång sikt" (utan att definiera vad "lång sikt" är). Det är att det som nu sker aldrig har prövats förut. Att en generell välfärdsstat, tillika världens kanske mest generösa, har en invandring av asylsökande på 1-2 procent av befolkningen årligen (takten just nu är 5 procent) är något unikt.
Att hänvisa till kriget på Balkan och den invandring till Sverige som följde i dess spår håller inte. Det var en tidsmässigt begränsad händelse. Det kom många människor till Sverige under några månader. Det vi nu upplever är en folkvandring genom Europa av ekonomiska migranter som till följd av EU:s fallna yttre gräns ser sin chans att få ett bättre liv i ett rikt välfärdsland. Vi ser inget slut.
Tänk dig själv att du är en ung afghansk man. Du har lämnat landet du inte ser någon framtid i och uppehåller dig sedan några år i Iran där du hankar dig fram på olika småjobb. Plötsligt skärper den iranska regimen reglerna för uppehållstillstånd. Du ser dig om efter alternativ och får veta att det nu är möjligt att resa genom hela Europa utan pass eller visum. Schengen har fallit. Det finns ingen yttre eller inre gräns, och långt där borta finns välfärdsstater som erbjuder gratis utbildning, gratis boende, pengar till kläder och mat. Om du bara säger att du är under 18 har du 90 procent chans att få stanna. Vem skulle inte ta chansen?
Hundratals miljoner människor runt om i världen skulle ha asylskäl i Sverige. Hindret för dem har varit att de saknat visum. Med en fallen gräns försvinner plötsligt detta problem. Nu kan de komma som asylsökande och vandra rakt in i välfärdsstatens förmånliga värld eller bara invandra utan att söka asyl. Risken att bli utslängd är närmast obefintlig.
Det är naivt att tro att ett kollapsat mottagande skulle avskräcka människor i förtryckande samhällen att söka lyckan i det lilla paradislandet i norr. Vi kan räkna med att Sverige även i fortsättningen kommer vara en magnet för asylsökande. Effekten kan bara bli en: en knäckt välfärdsstat. Ty Sverige har inte ett system byggt för den här sortens invandring. Det som väntar de flesta är år i ekonomiskt utanförskap.
Det talas just nu framför allt om kostnaderna för själva mottagandet, som skjuter i höjden. Detta är bara initiala kostnader. Det är under de kommande fem tio åren som vi kommer att se de verkliga kostnaderna. När människor inte får jobb. När försörjningsansvaret förs över till kommunerna. När köerna i vården växer. När Folktandvården blir överbelastad (vilket den redan är på många håll). När kvaliteten i skolan sänks eftersom det saknas både lärare och lokaler.
Miljöpartiet må precis som Centerpartiet tala om fler enkla jobb. Men hittills har vi inte sett näringslivet efterfråga en ny svensk ekonomi grundad på en stor sektor av enkla jobb som tidigare rationaliserats bort av effektivitetsskäl. Jag tror inte att företagarna vill tillbaka dit heller. Och Socialdemokraterna och LO vill inte se en låglönemarknad. Återstår olika sorters bidragsanställningar och av politiker konstruerade jobb för att få folk i sysselsättning.
Det Sverige just nu genomlever har aldrig testats förr. Det är ett experiment. Om jag var socialdemokratisk finansminister skulle jag inte sova särskilt gott om natten.
Källa: http://www.motpol.blogspot.com.tr/2015/11/ett-experiment.html
--------------------------------
- Man får vara tacksam att man slipper uppleva experimentets crescendo. Då gäller det att åskåda ett slags inbördeskrig, från annorstädes vistelse än inifrån Absurdistan, ett självvalt kaosland. Stackars morgondagens svenskar, i minoritet i eget land, kuvade av socialism, islam, araber och allsköns andra icke-svenskar. Importerade av nutidens landsförrädare, dvs 7Partiet, inkl alla dess hjärntvättade korkskallar till väljare. Medel och Medla Svensson får finna sig i följderna, tyvärr hade Reinfeldt rätt, när han kallade soffliggarna, Volvo- och radhusslumrarna, för 'det sovande folket'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar