- Snart säger var tredje väljare sig vara beredd att rösta på invandringskritiska Sverigedemokraterna (SD). Den senaste tiden har partiets väljarsympatier ökat med nästan två procentenheter i månaden trots den intensiva propagandakampanjen med anledning av den akuta flyktingkrisen. Bakom dessa siffror finns även en osynlig men likaledes invandringskritisk opinion inom övriga politiska partier, en opinion som ännu inte lett till att man tar steget över till SD.
Strategin från övriga partier och deras handgångna medier mot uppstickaren SD är ju att utmåla dem som främlingsfientliga med rötter i extrem nationalism och nazism. Detta är påståenden som inte kan ha passerat ohörda bland väljarna, ändå noterar SD 27,3% i den senaste opinionsundersökningen och trenden är stigande. Väljarna verkar inte bry sig ett dugg om partiets rötter. Skall detta tolkas som att var tredje väljare är främlingsfientlig? Många inom samhällets etablissemang verkar tro att det är så och därför intensifieras propagandan mot främlingsfientlighet med förhoppningen att detta skall vända den starka opinionsvinden.
Jag har sedan valet 2010 kritiserat den strategi som övriga partier och då främst allianspartierna haft mot SD. Jag tror att man valt helt fel spår, att hatpropagandan mot SD har precis motsatt effekt mot den avsedda. Väldigt många väljare, långt utanför SD:s krets, uppfattar att propagandan vänder ryggen åt den rädsla och oro som många känner inför de förändringar av samhället som massinvandringen leder till. Det politiska etablissemanget har, p.g.a. sitt eget hat mot de uppstickare som är på väg att ta ifrån dem deras födkrok, inte orkat besvära sig att möta den oro och rädsla som många väljare känner. Detta har lämnat fältet öppet för SD:s fortsatta expansion.
Politikerklassen har inte besvärat sig att förklara varför en stor invandring är till fördel för landet, som man påstår. De har inte visat på ett tydligt sätt de demografiska utmaningar som Sverige och många europeiska länder står inför med våra låga födelsetal. Om man lagt lite mer energi på detta istället för hatpropagandan mot SD hade mycket varit vunnet.
Om man följer sociala medier och olika opinionsbildare utanför etablissemangets medier är det enkelt att konstatera att det finns en stark opinion som känner rädsla för en islamisering av landet. Försöken att avfärda och släta över denna opinion med argument om rasism och intolerans har bevisligen haft motsatt effekt. Islamistisk fundamentalism som IS m.m. har lyckats fantastiskt bra att skrämma upp människor över hela Europa. Denna rädsla får sedan näring i att muslimer är mindre benägna att inordna sig i Europas sekulära samhällen. Detta skapar en idealisk grogrund för främlingsfientliga strömningar.
Vi lider en skrämmande brist på ett politiskt ledarskap som vågar orubbligt stå upp till försvar av våra sekulära värderingar om kvinnors jämställdhet, tolerans av olika sexuell läggning och mot hedersvåld m.m.. Det politiska etablissemanget och deras medier har snarast uppvisat en eftergiven förlåtande attityd som starkt underblåser rädslan och förstärker främlingsfientligheten ytterligare.
Det intryck jag själv och väldigt många väljare får av samhällsutvecklingen och debatten är att det politiska etablissemanget tappat kontrollen över utvecklingen. Man har fastnat i sina egna argument och vågar inte erkänna de uppenbara problemen av rädsla att bli uthängda av den vänsterextrema journalistkåren inom Public Service och de stora tidningarna.
En som mer än någon annan förkroppsligat det erbarmligt svaga svenska ledarskapet är Fredrik Reinfeldt. Han lät sig förblindas av sitt eget hat mot SD som satte en käpp i hjulet för hans maktambitioner och inkräktade på etablissemangets födkrok. Han t.o.m. kände hat mot väljarna som röstade fram dem och prioriterade att straffa dem framför vad som var bäst för landet. Talet om öppnade hjärtan klingade ihåligt när han sedan smet från sitt ansvar som en tjuv om natten. Han såg till att omedelbart sno åt sig sig själv ett fett avgångsvederlag trots andra miljoninkomster. Under hans regi i det fördolda valde sedan det politiska etablissemanget att sätta demokratin ur spel med Decemberöverenskommelsen. Detta skapade en enorm frustration bland borgliga väljare som ytterligare förstärkte deras rädsla och bilden av ett ledarskap som tappat kontrollen.
Landet sitter idag med en minoritetsregering med en statsminister som pratar på osammanhängande utan att våga vidta några trovärdiga åtgärder för att hantera de problem som tornar upp sig. Vice statsminister är en verklighetsfrämmande utopist som trampar i klaveret mest varje vecka. Vi har en politisk ledning som själva utstrålar rädsla och handlingsförlamning samtidigt som de som normalt skall utöva opposition har lämnat walk over till SD att sköta den uppgiften. Hur kan någon vara förvånad över opinionsstormen?
Slutsatsen är att det knappast är främlingsfientlighet som driver väljarna i knäet på Jimmie Åkesson. Det politiska etablissemanget har tappat greppet och ger inte rädda och oroliga väljare några alternativ.
Jag efterlyser politiskt ledarskap!
Källa: http://antropocene.se/2015/september/ar-var-tredje-svensk-framlingsfientlig.html
-----------------------------------
- Trots intensiv mediakampanj? Jag tror tvärtom, tack vare ~. Folk köper inte gammel-drevlögner, härsknar till och sympatierna hamnar hos (sd). Fullt logiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar