KRÖNIKA Den malliga morgontidningens mest betydelsefulla kolumnist retar mig ibland. Hon är obegriplig, onationell, olidligt ointresserad av kvinnlig fåfänga. Om man väljer att träna längdskidåkning på ett värmländskt skidgymnasium (vinna ungdoms-SM, två Kalle Anka-cup) och sen läsa tyska på universitetet (och inte för att bli tysklärare) är det nog en rätt ovanlig karriär för en Bonnierskribent. Lägg sen till en uppväxt i Tensta så står sig de välkammade vänsterliberala goddagspiltarna och vänsterduktiga feministfröknarna sig slätt.
Hon gav sig på dem nyss när de ville undanta ett badande kön från det andra av hänsyn till att, tja – att könen inte ska nudda vid varandra i vattnet eller se bara ben bakom handdukar. Pyttsan skrev hon och föreläste om liberalismen för dem, dessa ängsliga herrar och damer som simmar runt runt i den radikala socialliberalismens ankdamm, bedande fel kön badande därifrån.
”Liberalismen handlar inte om att få göra som man vill. Den kretsar i hög grad kring frågan vad man inte får göra mot andra”, förmanade hon och fortsatte:
Att respektera olikhet är tolerans, att beordra andra att flytta på sig för att jag ska få leva ut min egenart är intolerans.
Allmänna simhallar bekostas av skattemedel och ska därför inte ingå i separatistiska projekt konkluderade hon ampert efter en snårig utläggning om den liberala simkonstens politik.
I hennes första bok om barndomen på 1970-talet i Tensta är hon en liten åttaåring som utsätts för multikulturella experiment. En förmiddag är hennes klass i ”turkklassen”.
– Era kamrater från Turkiet vill bara ha kontakt säger fröken när det har varit bråk. Det är visst ofta bråk. Det är därför de är på besök hos turkklassen så att de ska få kontakt genom att pyssla tillsammans. I turkklassen går alla turkar tillsammans oavsett ålder, bara blod och språk räknas. Huvudpersonen Lotta, 8 år, sitter bredvid Zeynep och ler onaturligt. Även små människor kan le onaturligt när de känner att det behövs.
I nästa bok om den utlandsfödda vaktmästaren och tidigare sockerbagaren Fatima som av en tillfällighet råkar bli den svenska statsministerns älskarinna. Sverige har då infört ett integrationsindex med vilket man kan räkna ut hur integrerad man är. Födelseort, läggning, språk, hudfärg, kroppsstorlek – ja allt kan kodas in i en mångfaldsberäkning som 2004 var satir men idag existerar som appen Rättviseräknaren på Rättviseförmedlingen.
Hon som åkt så mycket skidor, kan tala tyska och reda ut svenska mångfaldsliberalers felsteg heter Lena Andersson. Jag är henne evigt tacksam för att hon retar oss.
Jan Sjunnesson
Fler krönikor av Jan Sjunnesson hittar du HÄR.
DN kolumn 3 mars, 2016
Källa: http://avpixlat.info/2016/03/11/att-som-liberal-undanbeda-badande/------------------------------
- Vad ont har vi svenska män gjort, för att 'begåvas' med dylika, näbbgäddiska, kaosfruntimmer? Endast Sverige svenska fruntimmer hava. *suck*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar