Ryggradslösa djur eller evertebrater (Evertebrata) är en sammanfattande beteckning på alla de djurgrupper som inte ingår i ryggradsdjuren och inkluderar till exempel blötdjur, leddjur, armfotingar, nässeldjur och många fler djurgrupper, samt Sveriges statsminister Stefan Löfven.” – saxat ur Wikipedia, och milt redigerat.
Jag somnade till Agenda på SVT Play i morse, till den monotona, malande rösten som aldrig kan ge ett enda rakt svar på en enda fråga. Rösten var Stefan Löfvens, mannen som inför kamerorna vred sig som en daggmask på en metkrok, som kröp omkring under frågorna sig som vilket leddjur som helst. Det var Sveriges statsminister jag fick se och höra, och det var plågsamt. Det var evertebraten som excellerade med sin ryggradslöshet…
Löfven förstår ingenting alls. Löfven kan inte fatta varför folk tycker att det är vämjeligt att se hur han transformerats från flyktingkrisens Messias, med sitt “Refugees Welcome”, sitt maranata-möte i Münchenbryggeriet och sitt brandtal på Medborgarplatsen till någon som säger allt det som han har fördömt innan han fick upp sina ögon. Det är bland det mest ryggradslösa som vi har upplevt i Sverige i modern tid. Journalister försöker få Löfven att förstå att han sviker alla de principer som han tidigare säger sig ha stått upp för. Folk undrar hur en statsminister kan svänga så som Löfven gör, utan en tillstymmelse till skam eller ånger över att ha kastat skit på andra för de argument och de ord som han nu själv har gjort till sin retorik. Det är evertebraten som excellerar med sin ryggradslöshet.
I Löfvens värld är det alla andras fel att han inte såg vad som skulle komma i tid. Det var Migrationsverkets fel. Det är de andra EU-ländernas fel. Det är i förlängningen flyktingarnas fel som söker sig hit. Men det är inte Löfvens fel, inte regeringens fel att de saknar förmågan att regera, bara att reagera. Inte i Löfvens ögon.
I Löfvens värld är det ett ständigt tjoller och käbbel om det där med att ta ansvar. Löfven tror säkert att han tar ansvar genom att ändra sig, ändra sig igen, fördöma andra då för sådant som Löfven själv gör nu – när han tar ansvar. Det är en ansvarslös politik alldeles oavsett, eftersom den saknar självkritik. Det är en ansvarslös politik, då det enda den gör är att öka på politikerföraktet till episka dimensioner och sänka förtroendet för svensk politik och svenska politiker till ett “all time-low”. Det kommer att vara Löfvens bedrifter i svensk politik när han avgår, det är Löfvens politiska testamente.
“Återigen. Tidigare var du väldigt hård i dina omdömen när ordet ‘volym’ dök upp, till exempel när den moderata migrationsministern Tobias Billström för några år sedan efterlyste en debatt om volymer. Då skrev du att Billström avhumaniserade flyktingarna, på ett avhumaniserande språk där människor som flyr för sina liv beskrivs som ‘flöden’ och ‘volymer’. Har du själv nu ett avhumaniserande språk, Stefan Löfven?
– Upp och nicka, sockerdricka. Korv med bröd, Domsjö.
Men? Det var ju faktiskt så att var du väldigt hård i dina omdömen när ordet ‘volym’ dök upp, eller hur? Som till exempel när den moderata migrationsministern Tobias Billström för några år sedan efterlyste diskussion om volymer. Då skrev du ju att Billström avhumaniserade flyktingarna, på ett avhumaniserande språk där människor som flyr för sina liv beskrivs som ‘flöden’ och ‘volymer’. Har du själv nu ett avhumaniserande språk, Stefan Löfven?
– Moped.”
Ungefär så givande är en intervju med landets statsminister, evertebraten Stefan Löfven. Plågsamt. Pinsamt. Patetiskt.
Källa: http://www.6mannen.se/evertebraten/--------------
- Lysande, dagens asgarv, tidernas sågning av evertebraten som chefar över det enda landet i världen med en insekt som statsminister, muhahahaha....
Löfven borde ha Evert som sitt tilltalsnamn efter detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar