TSUNAMI

“Det är som en tsunami av kritik” hörs inifrån Rörelsen och Partiet, om statsministern och regeringen via Aftonbladet. Senast en socialdemokratisk regering råkade ut för en tsunami så krishanterade man till en början väldigt uselt för att sedan visa att det fanns ett “peka-med-hela-handen”-ledarskap hos Göran Persson, som ändå levererade hyfsat. Hur regeringen Löfven skulle klara av en liknande situation kan man bara spekulera i. “Det är bara käbbel!”, “Jag vill vara tydlig med att för det första så har jag för det andra fel papper för att vi skall kunna rädda alla de där döda som försöker fly…” eller något i den stilen.  [hahahaha, dagens garv... min anm.]

Det finns en anledning till att en majoritet av det svenska folket idag saknar förtroende för Stefan Löfven som statsminister. Det kan med en till visshet gränsande sannolikhet ha att göra med hur folk ser på statsministerns förmåga att klara kriser, ta en TV-debatt alternativt hålla ordning på sina papper. Den flackande blicken. Oförmågan att uttrycka sig på ett lugnande sätt. Oerfarenheten. Allt slår igenom…

Fredrik Reinfeldt hade aldrig någonsin, någon gång eller någonstans så dåliga förtroendesiffror som Stefan Löfven nu stoltserar med. Ingen av Fredrik Reinfeldts “vice” var ens i närheten av de fruktansvärt förödande och låga förtroendesiffror som Löfvens illusoriska “vice” Åsa Romson presterar. Den röda läsaren kan räcka upp armen och gapa om att det minsann är Margot som är Löfvens riktiga “vice”, men ärligt – känns det bättre med det? Missförstå mig inte nu. Jag tycker att Reinfeldt den 2010-2014 var förödande för Sverige på väldigt många sätt. Men de fyra årens elände har Löfven övertrumfat sedan september 2014, och med råge. Det har aldrig varit sämre, och det ser folk.

Annie Lööf leder ett parti på marginalen. Ett Centerpartiet med stöd av en sisådär 6, 7 eller ibland nästan 8% av väljarna i ryggen. Stefan Löfven leder sitt parti som ännu så länge är runt 3 eller 4 gånger så stort som Annie Lööfs parti. Trots detta övertag i sympatisörer så spöar Annie Lööf landets statsminister i den senaste förtroendemätningen, och det med marginal. Annie Lööf har varit lika frånvarande i svensk politik som Stefan Löfven har varit “närvarande”, men det spelar inte heller någon roll. Ju mer folket ser och hör Löfven, desto värre blir det – för Löfven.

Det måste finnas något gravt strukturellt fel i dagens socialdemokrati. Man har under lång tid varit landets dominerande parti, det största partiet. Med de förutsättningarna skulle inte “Partiet” behövt kvotera in Mona, sista-minuten-ragga-upp Håkan Juholt eller plocka upp fallfrukten som Stefan Löfven. Varför prioriterade Janne Nygren bort Partiet? Varför orkade inte Pär Nuder bry sig tillräckligt och tillräckligt länge? Varför spelade Thomas Östros bort sina kort så snabbt och så öppet? Någon som tror att någon av dessa tre hade gjort jobbet sämre än dagens Löfven? Nä, tänkte väl det…

Christer Sjögren brukade som Vikingarnas frontfigur stå och gnägga fram “Ja, säg en, två, tre, tredje gången gillt. Jag ser dig och jag reagerar vilt.”

Lite av det finns det väl i min relation till socialdemokratins ledarskap – jag ser “dig” och jag reagerar vilt. Jag är inne på min tredje sosse-ledare, och det är inte tredje gången gillt med Löfven. Tvärtom. Det är inte heller “Bättre och bättre dag för dag”, tvärtom. Jag börjar känna mig tjatig när jag gång på gång försöker kräkas ner ledare efter ledare. Men det går inte att göra något annat, och jag flyttar musikmetaforerna till sportmetaforer.

Om Sahlin var ett stolpskott i den högra stolpen så var Juholt en felträff i den vänstra stolproten. Löfven däremot, han är en snedspark som träffar hörnflaggan innan bollen flyger ut ur den politiska arenan. Det är allt annat än tredje gången gillt, det är inte bättre dag för dag. Det är det som det svenska folket ser idag, när man låter förtroendet för landets statsminister falla fritt. Om jag på den högra kanten tycker att det är plågsamt, ohållbart och jättejobbigt, hur känner sig Partiet och Rörelsen nu? Är det krusningarna av en tsunami som uppenbara sig? Är det nu kritiken kommer, lagom till julen och när Partiet äntligen fattar att oss är inte en frälsare född?

Källa: http://www.6mannen.se/tsunami/
Ref: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/masspsykosen-aer-snart-slut-sedan-far-vi-oeppen-debatt-21151

------------------------------

- Det börjar bli pinsamt, och tröttsamt, att ständigt uppleva och återkomma till socialdemokratiska partiets implosion, samt "regera" (=reagera) tillsammans med fantasiskapelsen "miljöpartiet.. de oansvariga". Inget tycks bita på den fatala brist på styre som kännetecknar Sverige av  idag. Att krampartat bita sig fast i köttgrytorna*) - MAKTEN ÄR ALLT - är det tydligaste motivet för den sämsta regering och Sverige sannolikt någonsin haft.

*) det har sipprat att flera av odugliga sossepolitruker i partitoppen och dess närhet sägs leta intensivt redan, efter externa reträttposter, fruktan för en politisk kollaps, och ett förlorat regeringsinnehav är iaf ett bra tecken, och välgrundat. Sorgligt att säga, (m) skulle tillsammans med SD redan idag på varje lämplig fråga, kunna fälla regeringen. Men robotfruntimret AKB, (m):s efter Reinfeldt sämsta partiledare, vill inte (!) regera! Snacka om att ha hamnat i fel bransch, på fel position.