Som svar på naiva Anna Maria Corazza Bildt: "Farligt vända Turkiet ryggen nu"
- Replik. Den turkiske premiärministern Ahmet Davutoğlu gick sida vid sida med 40 andra stats- och regeringschefer i den stora manifestationen i Paris. Varken Ahmet Davutoğlu eller president Recep Erdoğan kan hävda att de är Charlie. Turkiet är enligt OSSE-statistik från juni 2014 ett av de länder som har flest journalister fängslade eller anhållna.
Även utländska journalister grips i Turkiet, bland annat den nederländske journalisten Mehmet Ulgur som greps så sent som den sjunde januari för att ha tagit ett foto vid en rättegångssal. Davutoğlus deltagande i manifestationen var inget annat än ett spel för gallerierna.
Det är 100 år sedan folkmordet Seyfo ägde rum i dagens Turkiet där massvis med assyrier, pontiska greker och armenier miste sina liv. Folkmordet som är erkänt av både Sveriges riksdag och EU-parlamentet förnekas fortfarande av både president Erdoğan och premiärminister Davutoğlu. Dessutom kan man straffas enligt artikel 301 i den turkiske strafflagen om en enskild person erkänner folkmordet då detta skulle anses förolämpa den turkiska nationen.
Anna Maria Corazza Bildt skrev den 15 januari här på Dagens Samhälle att det är genom incitament som man effektivast kan få Turkiet att reformera sig och att främsta verktyget för att skapa incitament är fortsatta förhandlingar om ett EU-medlemskap. Turkiet är sedan 2005 ett kandidatland för medlemskap i EU. Olli Rehn som var utvidgningskommissionär mellan 2004-2010 pekade väldigt tydligt på att yttrandefriheten var en av flera punkter som Turkiet måste jobba mycket hårdare med för att ha en chans att komma med i EU och sedan dess har förhandlingar ständigt pågått.
Enligt den politiskt obundna organisationen Freedom House så har Turkiets pressfrihet succesivt blivit bättre från år 1998 tills dess att man startade förhandlingarna 2005. Men sedan 2005 och framåt så har pressfriheten blivit mycket sämre, 2014 ansågs den vara ofri medan den 2013 var delvis fri. Förhandlingarna med Turkiet har således varit ett misslyckande. Efter nästan tio år av förhandlingar är Turkiet inte ens nära de hårda kraven på EU-medlemskap.
Det finns inte heller mycket som säger att det finns en vilja från regeringen att på riktigt starta arbetet för att säkra de mänskliga rättigheterna. Premiärminister Davutoğlu hann knappt hem från manifestationen innan han kläckte en kommentar om att ”Pressfrihet betyder inte frihet att förolämpa”.
EU måste stå upp för de frihetliga värden unionen är grundad på och inte vika sig när det gäller krav på yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter. EU måste påvisa Turkiet att deras utveckling på den senaste tiden är oacceptabel och stoppa anslutningsförhandlingarna.
EU bör i stället ha en ny strategi för förbindelserna med Turkiet samtidigt som man bör ställa höga krav på att Turkiet förstärker landets mänskliga rättigheter och släpper inlåsta journalister fria innan man fortsätter förhandlingar om ett EU-medlemskap.
Källa: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/stoppa-turkiets-foerhandlingar-med-eu-13163
Ref: https://themuslimissue.wordpress.com/2013/06/25/occupy-turkiye-sultan-erdogan-of-turkey-threaten-protesters-to-silence-and-tries-to-ban-social-media/
- Lägg därtill sultanat-ambitionerna från både presidenten och premiärministern i Turkiet. Den senare har nyligen ohöljt deklarerat att en återgång till de gränser som rådde i början av nittonhundratalet, innan första världskrigets utgång ändrade gränser och landinnehav. Det ottomanska väldet blev av med väldiga landområden i sydöstra Europa, i västra MÖ samt delar av nordvästra Afrika, en återgång är nu det nya offentligt deklamerade målet. Storhetsvansinnet kan också exemplifieras med att Erdogan går till val i höst, att omstöpa presidentämbetet i en 'amerikansk' hard core-variant, Historiskt är presidentämbetet en formell position, premiärministern har makten. Men Erdogan - som nyligen låtit uppföra ett giantiskt presidentpalats, på ett fredat,naturskyddat område, med 1050 rum, omgivet av en jätteyta i en omgivande park, till en kostnad av 625 US $ - vill ha total makt.
Dessutom har samme Erdogan grötmyndigt sagt att 'yttrandefriheten' i Turkiet är överlägsen den i västvärlden/EU. Samt att EU inte skall "lägga sig i" Turkiets inre angelägenheter. Han har också sagt att "jag bryr mig inte längre, vill dom (EU) inte ha oss, så kan JAG skapa ett eget imperium", med stater belägna öster om Turkiet. Det är alltså ingen måtta på hur fel Turkiet agerar vad beträffar ett eventuellt EU-medlemsskap. Iofs bra att den tyvärr, och medvetet, långtgående islamiseringen av det "sekulära" Turkiet, knäcker EU-idén. Bra för Europa, som redan har för mycket av islam inom sina länder och gränser. Dessutom vet jag, att turkar i gemen inte har en aning om hur kraftigt ett EU-medlemskap skulle påverka interna vardagsförhållanden inom Turkiet. Inom massor av samhällsområden existerar förhållanden i vardagen, som är väsenskilda och hårdreglerade inom EU, detta är obekanta fakta för gemene turk. Medel-Ahmed har en besatthet, nämligen att han vill ha tillgång till öppna gränser och att fritt ta arbete inom EU. Vilket är omöjligt idag, och det gör att Medel-Ahmed känner sig 'kränkt'. Låt så förbli, Turkiet i EU är idag, och troligen ännu mer imorgon, en omöjlighet som medlem i EU.
Ref: Arbetarskyddet uruselt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar