Cynisk identitetspolitik förstör tilliten

Hur kommer det sig att ett återkommande drag bland så kallade antirasister är att avfärda meningsmotståndare med hänvisning till ras eller etnisk tillhörighet? Kanske är det inte så märkligt.

- Hur kommer det sig att ett återkommande drag bland så kallade antirasister är att avfärda meningsmotståndare med hänvisning till ras eller etnisk tillhörighet? Kanske är det inte så märkligt. I dagarna gav statsvetarprofessorn Bo Rothstein en föreläsning om identitetspolitik, arrangerad av tankesmedjan Timbro, där jag hittade en ledtråd.

Det fria samhället bygger på neutrala, opartiska institutioner som behandlar medborgarna som jämlikar. Då blir det en delikat fråga hur samhället bör förhålla sig till socialt svaga och diskriminerade grupper. Kompenserande särbehandling eller lika för alla?

Bo Rothstein har den senaste tiden riktat skarp kritik mot identitetspolitiken. På DN Debatt hävdade han nyligen att sådana idéer kommer att innebära att den svenska samhällsmodellen faller samman om de blir dominerande.

Grunden för den svenska samhällsmodellen är en hög nivå av tillit – ömsesidiga förväntningar om hederlighet och rent spel som blir självförverkligande. För att tilliten ska bestå är tilltron till de offentliga institutionerna central. Neutral likabehandling i offentlig myndighetsutövning får spridningseffekter. Och tvärtom: när offentliga institutioner särbehandlar eller korrumperas sprider det sig till övriga samhället. ”Fisken ruttnar från huvudet”, noterade Rothstein.

Motfrågan som infinner sig är hur man i så fall ska förhålla sig till de snedtramp med diskriminering och särbehandling som dessvärre alltid finns i ett samhälle. Nog måste väl den diskriminering som ändå förekommer uppmärksammas och motverkas?

Jo, förvisso. Men inom identitetspolitiken säger man något mycket mer långtgående. Att uppmärksamma förekomst av diskriminering är sin sak. Att göra gällande att hela samhället till sin grundläggande natur ofrånkomligen vilar på diskriminering är något annat. Synsättet präglas av djup cynism mot det fria samhällets ideal och ambitioner:

Pytt! Er förmenta neutralitet är bara en lögnaktig fasad som syftar till att dölja förtryck. ”Kunskap” är i själva verket bara maktutövning, som läromästaren Foucault sade. Opartiskhet är inte eftersträvansvärd men svåruppnåelig, utan hela ambitionen är ett falsarium. För allt som finns och kan finnas är bara grupper, särintressen och unika ”perspektiv”. Så försök inte ens.

Är det inte här vi hittar svaret på gåtan om den antirasistiska rasfixeringen? Cynismen gör det inte motsägelsefullt, utan tvärtom helt logiskt att exempelvis avfärda motståndaren med hänvisning till religion eller etnicitet. Det är då inget övertramp utan bara att anlägga moteld i en förtryckets strid som man utgår från att motståndaren redan är involverad i. Strävan efter en neutral position bortom sin egen situation är inte bara meningslös utan rent lurendrejeri. Resonemanget blir svavelsyra för saklig debatt.

Tillit är självförstärkande eftersom den stimulerar till tillitsskapande beteende. På samma sätt ger en föraktfull attityd till demokratins ideal om opartiskhet upphov till att denna mörka samhällsbild också blir verklighet.

Peter Santesson - Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.

Källa: http://www.dagenssamhalle.se/kronika/cynisk-identitetspolitik-foerstoer-tilliten-13338
Ref: http://ledarsidorna.se/2015/01/rasismen-tar-inga-etniska-hansyn/