Den antidemokratiska skyddsvallen

I landet spegelvänt är demokrati lika med fascism, och för landets bästa skall demokratin med alla medel nu hållas ute. Den 27 december 2014 lades i Sverige därför den första stenen till bygget av en antidemokratisk skyddsvall genom att sex partier gick samman under förevändningen av att ta ansvar och vilja det bästa för Sverige. I klartext betyder det egentligen inget annat än att man i sin beröringsångest gentemot Sveriges tredje största parti offrade demokratin på extreminvandringens altare.

- Den så kallade decemberöverenskommelsen innebär att landet tar en 8 år lång time-out från verkligheten. Precis som i fallet med den antifascistiska skyddsvallen i DDR (mera känd som Berlinmuren) handlar den om att hålla folket på plats och att utestänga samhällsfarliga idéer. Bådadera misslyckades i DDR.

Det visade sig att Stefan Löfven hade valt att medvetet dra svenska folket vid näsan genom att bara ha kört en överstegsfint när han låtit påskina att det fanns en möjlighet för folket att efter det nya parlamentariska läge som uppstod i kölvattnet av de rödgrönas nedröstade budgetförslag få säga sitt vid ett extraval den 22 mars 2015.

Visst hade det spekulerats i att Löfven enbart hade utlyst extravalet av taktiska skäl, men det var nog ändå många alliansväljare som satte julglöggen i halsen när de tog del av den utomjordiska presskonferens där de sex kuppmakarna i fullständig endräkt påstod sig ta ansvar för Sverige genom att införa någon slags fjäderviktsdiktatur.

Löfven – i stenhård konkurrens Socialdemokraternas mest inkompetente partiledare någonsin – sträckte upp sig och påminde om en köttätande växt som precis svalt ett halvdussin husflugor. Man bara väntade på en högljudd självbelåten rapning som bekräftade intrycket. Den kom också när han redan i första meningen stötte upp det utnötta ordet ”ansvar”. Att ta ansvar betyder egentligen att man följer sin moraliska kompass oavsett om resultatet av ens handlingar gagnar en själv. Det är det ingen i Decemberjuntan som kan göra anspråk på.

Bredvid honom stod det slätstrukna fyrtornet Kinberg Batra och verkade med sin ”von oben herab-attityd” inte skämmas ett dugg över att ha satt stilettklackarna rakt i ansiktet på sina väljare genom att fullständigt ignorera valresultatet och grusa deras förhoppningar om en alliansledd regering efter extravalet. Termen valboskap har sällan passat bättre.

De två huvudfigurerna inramades till vänster av Miljöpartiets Piff och Puff som verkade nöjda över att ha lyckats gömma undan valnötterna tills 2018; till höger radade Alliansens företrädare upp sig. Ögonen på Annie Lööf tindrade som vanligt som två tomtebloss när hon visualiserade alla de hundratusentals nybyggare som hinner komma till Sverige under de kommande åtta åren med ambitionen att starta företag och betala skatt som enda drivkraft. Lundarna Björk och Hägg slokade lite grand och verkade mer randfigurer, trots att Häggen skall ha varit en av de mest pådrivande under uppgörelsens gång. Kanske insåg de att de, precis som resten av Alliansens företrädare, egentligen var förlorare allihop.

Decemberuppgörelsen bar nämligen Fredrik Reinfeldts handteckning över sig. Trots att han efter valfiaskot i september officiellt har abdikerat från sina politiska uppdrag fortsätter han att agera som Sveriges svar på Rasputin. När han inte är ute och leker Nils Holgersson och gör nya geografiska upptäckter – som att Sverige har gott om plats till miljoner invandrare till eller att våra gränser i dag är fullständigt oviktiga eftersom de dragits någonstans för länge sedan och ändå bara markerar en geografisk yta bebodd av homo sapiens – styr han Kinberg Batra som en marionettdocka.

Reinfeldts livsluft består av ett genuint SD-hat som bär patologiska drag, och decemberuppgörelsen var inget annat än hans motdrag på SD:s förkunnande om att fälla varje budget som ytterligare spär på den redan extremistiska massinvandringen.

Sverige skall i fortsättningen inte längre i första hand ha Riksdagen som lagstiftande församling. I stället får den katastrofala minoritetsregeringen under Stefan Löfven, som har utmärkt sig för att snubbla från oklarhet till oklarhet, ett ”carte blanche” att göra lite som den vill – i alla fall inom den inte helt oviktiga ekonomiska politiken.

Alliansens agerande påminner om ett fotbollslag som går på plan med instruktioner om att inte skjuta på mål, ja, i alla fall inte på motståndarlagets mål. Helst skall man undvika att spela på deras planhalva alls. Om de angriper skall man inte heller till varje pris förhindra ett mål utan ibland – när exakt är i nuläget oklart – i stället släppa in bollen, ibland kanske också göra ett medvetet självmål. Båda lagen har ju blågula tröjor och därför vinner Sverige alltid oavsett vad resultatet blir.

Det är upplagt för situationskomedi i Riksdagen under kommande budgetrunder. Hur har Batra och Co tänkt sig det egentligen? Kommer de att lägga egna budgetpropositioner överhuvudtaget? Och om de gör det skall de då alltså lägga ner sina röster eller rösta på de rödgrönas budget i stället? Hur ser det ut om SD röstar på Alliansens budget medan de själva lägger ner sina röster, alternativt röstar för det rödgröna laget? Det kommer att slå vilken pilsnerfilm som helst i tarvlighet, och vid debatter i kammaren kommer man att snegla mot talmannens håll för att se om det ändå inte är Kinberg Batras man som håller i klubban.

Uppgörelsen innebär i första hand en trovärdighetsförlust för Moderaterna. Deras Facebook-sida har under de senaste dagarna översvämmats av negativa reaktioner på uppgörelsen med S och MP. De hoppas emellertid på att väljarnas minne är kort och att detta skall vara glömt till valdagen 2018. Men de har underskattat väljarna den här gången. De har målat in sig i ett hörn och kommer att klättra på väggarna för att komma ut. Men tyngdlagen gäller också för dem även om de som de halvgudar de tror att de är kommer att bli chockade över den insikten. Den röda färgen kommer att fastna på fötterna för all framtid.

Allt underordnas nu invandringsfrågan. I andra europeiska länder har utvecklingen varit sådan att umgänget med de så kallade högerpopulistiska missnöjespartierna efter ett tag har normaliserats och retoriken mildrats. Sverige går här sin egen väg och bildar ännu en gång ett extremt undantag.

En minoritetsregering skall enligt de parlamentariska spelregler som gäller i en demokrati inte ha fritt blås framåt utan behöva anstränga sig för att få igenom sina förslag. Det är parlamentet som stiftar nya lagar och tar beslut – inte regeringen.

Demokrati kan liknas vid en puttrande och fräsande wok-rätt bestående av olika ingredienser som bittert, surt, salt och sött. Nu läggs emellertid locket på och demokratin avskaffas till förmån för ett åttaårigt långkok i en tryckkokare. Man lämnar frivilligt walk-over till en experimentvänlig 68-vänster. Vad konsekvenserna av detta blir är för tidigt att sia om. Men att människor på politikens ytterkanter, som hittills har försökt att förändra samhället på demokratisk väg, kan känna sig berövade sina parlamentariska rättigheter och därför anser sig behöva förändra samhället på annat sätt är inte en omöjlighet. Med decemberuppgörelsen vann därför inte Sverige, det förlorade.

Mot bakgrund av decemberkuppen är det inte utan att man som utlandssvensk känner sig lite som Heinrich Heine i sin exil i Paris. ”Denke ich an Deutschland in der Nacht, dann bin ich um den Schlaf gebracht”, skaldade han, det vill säga om han tänkte på Tyskland på natten kunde han inte sova. I Heines fall härrörde sömnlösheten huvudsakligen av att han saknade sin gamla mor som han inte hade sett på 12 år. Han var emellertid övertygad om att Tyskland ”med sina ekar och lindar” skulle bestå.

Jag är inte lika positiv vad gäller mitt fosterlands del. Diktatur har genom historiens lopp visat sig vara den enda regeringsmodell som har fungerat för mångkulturella samhällen. Sexpacken har nu tagit första steget mot ett sådant styre, och jag är inte säker på att Sverige med sin antidemokratiska skyddsvall kommer att bestå.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Källa: http://avpixlat.info/2015/01/01/den-antidemokratiska-skyddsvallen/