-”De ger dig ett falskt leende
och låtsas att de bryr sig om dig. Men de enda de tycker om och bryr
sig om är sig själva. Svenskarna är de värsta rasisterna i världen.” Så
lät det i ett samtal som jag hörde mellan fyra asylsökande som väntade
på svar på sina asylansökningar på Alstermo asylboende, torsdagen den 10
mars 2011.
- När jag bodde på asylboendet mötte jag mycket få svenskar. Jag
började tro att det jag hörde var sant och undrade om jag gjort mitt
livs största misstag när jag kom till ett så rasistiskt land. Fast när
jag ibland träffade svensk personal på boendet var de alltid mycket
vänliga. Och varför skulle svenskarna behöva spela trevliga och låtsas
att de bryr sig om asylsökande?
Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag hörde bara negativa åsikter
om svenskar, aldrig något positivt. I april 2011 fick jag flyktingstatus
och skulle nu i praktiken få erfara hur rasistiskt folket i mitt nya
land var.
Jag frågade andra som beviljats PUT (permanent uppehållstillstånd)
varför svenskarna, om de nu vore så rasistiska, tillåter folk från andra
länder att stanna i deras land och bli en del av deras samhälle. De sa:
”Bara för att svenskarna ger oss PUT så innebär det inte att de inte är
rasister! De var tvungna att ge oss PUT för att vi hade så bra
asylhistorier och för att Sverige inte vill kallas ett rasistiskt land”.
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt
annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och
pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och
försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska
lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos
svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur
svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som
kommer i närheten av rasism bland svenskar.
Däremot är det tyvärr flera av mina landsmän och andra som invandrat
som bär hat och förakt i sina hjärtan mot svenskar och som inte vill
anpassa sig och integreras i det land som gett dem möjligheter. Om de
får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism.
När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren
inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så
vidare.
Den svenska asylhanteringen måste bli strikt, tydlig
och rättssäker och svenskarna bör inte acceptera att lättvindigt kallas
rasister. Annars blir de gisslan i sitt eget land och föraktet för dem
riskerar att växa hos de asylinvandrade. De flesta är från sina
hemländer vana vid att myndighetspersoner och lärare är auktoriteter,
inte närmast självutplånande, vilket många av oss ofta möter här.
Den svenska vänligheten, sådan den uttrycks i systemen kring
asylhanteringen och integrationen av människor som beviljats asyl eller
uppehållstillstånd i Sverige, gör många nyanlända förvirrade och skapar
en dålig grund att bygga ömsesidig tillit och respekt på.
Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.
Källa: http://www.svd.se/nej-svenskarna-ar-inte-rasister
---------------------------
- Det krävs invandrade utlänningar för att pulvrisera de svenska PK-marxisternas lögnaktiga vrångbild av Sverige. Världens MINST rasistiska land.
lördag 3 oktober 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar