Låt oss blicka ut över Skåne och se hur människor har det i stormen från brottsligheten.
En familj i Åstorp åker för att
storhandla. När de återvänder hem till sin villa är dörren uppbruten och
värdefulla smycken och datorer är borta. Helsingborgs Dagblad kommenterar: ”Det har varit flera liknande fall där tjuvar slår till medan man parkerar sin bil vid just ett köpcenter.”
En handikappad, älde man i Förslöv blir,
när han öppnar sin dörr, ombedd att växla en 500-lapp. Han nekar och
personen stiger rakt in i lägenheten för att han är törstig. Hans
plånbok blir förstås länsad av ”den törstige”.
En restaurang i Klippan får entrédörren
uppbruten. De skyldiga slår sönder delar av inredning och tar med sig
alkohol, mat och en dator därifrån.
Detta är väl ingenting att tjafsa om?
Sådant kallades förr ”vardagsbrottslighet” och ”småbrott”. Men vad
innebär sådana brott för människor som utsätts för dem? Jag vill se dem
mot bakgrund av bland annat den ökande åldringsbrottsligheten och de
allt vanligare kopparstölderna. De ingår i ett mönster.
Jag kan inte erinra mig att jag i min
Malmöförort som ung någonsin hörde talas om gamla människor – i min egen
släkt eller andra – som rånats av människor som ringt på deras dörrar.
Jag kan inte erinra mig att en enda restaurang eller butik i förorterna
där jag levde drabbades av rån eller inbrott. Fick Malmös kyrkor och
järnvägsnät någonsin värdefulla koppartak eller ledningar stulna?
Den som lovsjunger vår nya tid tror
förstås bara att jag glömt det som hänt. Men så förhåller det sig inte.
Både storstaden Malmö och landskapet Skåne uppfattades som relativt
trygga platser på jorden. Den förändring jag verkligen minns kom med
bygget av de stora förorterna. Då började man tala om en specifik form
av problem som hängde samman med arbetslöshet, missbruk och andra
sociala problem.
Eftersom jag själv växte upp i en
Malmöförort minns jag också vilka skillnaderna mellan dem var. De
förorter som saknade omfattande problem och kriminalitet bestod av
bostadsrätter. Själv växte jag upp i ett HSB-område, dit vi kom sedan
jag lagt de första sex barndomsåren bakom mig på Seved. I områden med
företrädesvis hyresrätter var problemen redan synligare för att senare
bli stora. Och vi kunde namnge områdena. Vi visste vilka de var och vi
visste rätt så mycket om människorna som bodde där.
Med mångkulturens etablering och
upphöjande till statsideologi började de verkligt stora problemen. Men
ännu på 1970-talet hade de flesta människor som kommit till Skåne från
länder som Turkiet, Jugoslavien, Italien, Grekland fasta anställningar.
Industrierna i Skåne var många. Fabrikerna var igång dygnet runt i
städer som Trelleborg, Ystad, Malmö, Landskrona, Helsingborg,
Kristianstad, Bromölla. Varven i Malmö och Landskrona var gigantiska
arbetsplatser med arbetare från stora delar av Europa.
Den som har en försörjning tryggad och
som ingår i ett kollektivt sammanhang kommer hem trött på eftermiddagen,
äter middag med familjen och orkar inte så mycket mer än att slötitta
på tv före sänggåendet. Undantagen fanns och finns i alla
samhällsklasser och i alla by- och stadsmiljöer.
Men de senaste 25-30 åren har något nytt
hänt i Skåne, som också gjort brottsligheten till en daglig plåga. Den
som tror att det är lättare att leva med brottsligheten bara för att den
är en vardagshändelse tror fel. Den som blir bestulen i sitt hem har utsatts också för en mental våldtäkt.
Den som rånas och slås ner kanske aldrig mer hämtar sig från händelsen.
Jag har en erfarenhet som jag lärt mig
mycket av: en kvinna i 60-årsåldern i min vänkrets som för tio år sedan
drabbades av ett brutalt rån- och misshandelsövergrepp i sitt eget hem,
som när jag nu talar med henne säger att hon drömmer mardrömmar om
händelsen varje natt och att hon aldrig mer vågar vistas i den stadsdel
där det inträffade (hon återvände aldrig till sitt hus och bor numera på
en annan plats). Hennes dotter har berättat för mig att hon, när hon
besöker sin mamma och sover över hos henne, vaknar om natten av att
mamman skriker på hjälp, högt och tydligt. Så kan det se ut. Ingen i
medierna berättar om sådant tio år efteråt. Hennes öde är bortglömt och
förövarna utsläppta på nya rån- och inbrottsturnéer för länge, länge
sedan.
För att kunna förstå vad som sker i det
trasiga samhälle som Skåne numera är räcker det inte att läsa de
enskilda brottsnotiserna. Naturligtvis inte. För att förstå måste man
skaffa sig en kunskap om vilka mekanismerna är, vad som orsakar
splittring och sönderfall. Sådan kunskap kan man idag få på nätet, det
är sant. Men om man kombinerar den läsningen med historielitteraturens
rika källa till det förflutna kan man fördjupa kunskapen. Jag tänker på
vad Churchill sa: att ju mer kunskap man har om det förflutna, desto
bättre är man rustad för framtiden. Vi bör alltså studera vad som
förstört andra länder, kulturer, civilisationer för att förstå varför
vår egen befinner sig på väg mot en katastrof. Att den gör det tvivlar
jag inte ett ögonblick på.
”Från en trygg men tråkig arbetarstad på
1970- och 1980-talen, till en dynamisk, mångkulturell tillväxtregion.
Malmö har tagit steget in i globaliseringen på allvar” kunde man läsa om
Malmö efter ett föredrag om brottsligheten i staden, hållit av Lars
Mogensen, programledare på Sveriges Radio enligt Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle. (Är Malmö en gangsterstad?)
Det som fascinerar mig är att man i ett
sådant sammanhang vill inpränta den perversa uppfattningen att trygghet
är tråkig. Man kan av det bara dra slutsatsen att otrygghet är det vi
alla längtar efter, då den ju innebär dynamik och tillväxt. Tro bara
inte att jag vill romantisera den tiden, det förekom förstås alla
sorters brottslighet då, om än i mycket mindre omfattning. Men jämfört
med idag var tryggheten större, liksom tilliten.
Den som kommer till Malmö Centralstation
denna höst kan skåda framtiden. Den som reser runt i Skåne med bra
litteratur i bagaget kan studera skeendet med egna ögon och eget
förstånd. Det vi lär är sannerligen inte vackert. Men vi har inget val:
vi måste inhämta kunskap och vi måste dra slutsatser av det vi lär.
Ref--------->
http://snaphanen.dk/2015/10/28/brotten-tryggheten-och-den-moderna-tidens-skaanska-liv/
------------------
- Inte bara Malmö. Skjuteborg ligger nära, med Angeredsområdet, Biskopsgården m fl. Norra Stockholmsförorterna som Rinkeby också, Slöddertälje även framträdande sharia-områden i no-go~klassade muslim- och brottsenklaver. Men även medelstora städer är numera inkluderade, Örebro, Trollhättan osv, i stort sett alla har orterna stadsdelar som är direkt farliga att besöka/vistas i. "Tack för att ni valde Sverige", sa Reinfeldt. Och han var medveten och stöttade öppet - även som statsminister - att visst våld fick man räkna med. Det räckte att vara sverigedemokrat, så var en hjulning på offentlig plats att "att förvänta". Plus nedklottrad fasad på huset, yxa i lägenhetsdörr, bränd bil på p-platsen mm mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar